Gott nytt år!!!

Gott nytt år på er alla!!!

Jag e säker på att Lilla hjärtat också hälsar till er.
Så mycket som bebis har kickat i magen idag har bebis aldrig kickat och rört sig tidigare.
Tom pappa har fått känna en del minirörelser idag :)

Så, Gott nytt år på er önskar jag och bebisen!!!

Du och jag

Jag sitter och jobbar och känner helt plötsligt en liten liten minikick inuti magen.
En rörelse, en hälsning, en fingervisning om att: " här inne är jag!"

haha...det är så häftigt.
det är bland dét bästa som finns att sitta och känna och undra vem som egentligen befinner sig där inne.
Vilket kön är det?
Vem är det?
Hur kommer han/hon vara när han/hon kommer ut?
Finns alla tår och fingrar?
Kommer den ha ett lika stort leende som pappa eller blir det samma höga panna som mamma?

Lilla fina minibebis.
Det är inte så långt kvar tills vi ses.

Vecka 16

Nu har vi gått in i vecka 16.
Alltså har vi nu gått 4 hela månader.
Nu rullar det på måste jag ju säga.
I början räknade man dagar, nu är det nästan så man räknar månader.
Veckorna rullar på riktigt fort.
Kan ju vara för att man i början vill berätta och att man mår så fruktansvärt illa i början.

Barnet i vecka 16:

Fostret är nu en liten minibebis som du skulle kunna hålla i en hand. Navelsträngens fäste flyttar ned på barnets mage för att hamna på rätt plats. Fingrar och tår är tydliga. Barnet är cirka 11 centimeter och väger cirka 80 gram.

Mamman i vecka 16:

Några få kvinnor, framför allt omföderskor börjar känna sparkar redan nu, men det kan också dröja flera veckor till. De känns som ett sprattlande grodyngel och kan lätt blandas ihop med gaser och tarmrörelser. Stanna upp och känn efter och lär känna barnets rörelser. De blir mer och mer tydliga. Din kropp fortsätter växa och midjan försvinner mer och mer. Ditt hjärta pumpar runt en större blodmängd än vanligt vilket kan göra att du lätt blir andfådd.


Öhhhh.....min midja försvann för flera veckor sen.

Ja, så är det! Jag känner redan lite grann :) :)


Nu börjar vi närma oss ultraljudet :)

Magbränna

Jag mår bra nu.
Ingen illamående, trött men endast, tror jag, eftersom det vankas ledighet.
Sista jobbdagen imorgon ;)
Sen e vi lediga i 5 dagar.
Det behövs!

Dock har jag fått det berömda graviditetssyndromet magbränna.
Herrejösses vad irriterande det är.
Det bränner i magen fan i mig hela tiden :(
Har börjat äta Losec nu och hoppas på att det snart försvinner.
Ush, detta gör mig irriterad och inte ett dugg sugen på att vara trevlig och arbetssam.

Annars mår vi bra.
Sista julen nu då som en familj på 4 personer :)

Lillebrors tankar

" Tänk dig, mamma. Jag ska bli storebror".

Mammakläder

Jag är glatt överraskad över alla mammakläder som finns att handla.
Det finns kläder och olika stilar i uppsjö :)
Man kan vara fin och modern även fast magen jäser.
Det gillar jag.
Man kan vara proper, tuff, fin och vardaglig.
Det finns klänningar, tröjor, jeans.
Jeans är det bästa av allt.
Det finns många fina jeans. Dom ser precis ut som vanliga jeans fast lite lägre skurna så knäppningen är långt under magen.
Se bild längst ner.
Därmed inte sagt att det är billigt med mammakläder.
Byxorna är inte så dyra men tröjor och klänningar kan vara ganska dyra.
Det är synd eftersom man inte använder kläderna mer än graviditetstiden och kanske då inte vill lägga ut så mycket pengar på kläder.
Jag vill ialla fall.
Det är viktigt att känns sig fräsch och fin även fast man är gravid.
Om inte någonsin så vill man det då.




Lilla hjärtat är väldans ombonad där inne :)

Vecka 14

Bye bye vecka 14.

Det var kul när du kom men
ännu roligare när du gick ;)

Vecka 14 har vart bättre än de tidigare veckorna.
Knappt någon illamående, inte alls lika hungrig jämt utan bara
massa känningar ifrån bebis i magen.
Den rör sig mycket.
Ibland känns det som den tar tag i mina organ och drar i dom.
Kan göra lite ont ibland ;)
Men det spelar ingen roll.
Jag får ju känna av lilla hjärtat och det blir jag glad för.

Vi har fortfarande inte riktigt kommit oss för att blörja shoppa grejer till bebisen ännu.
Tror det kommer nästa pr.
När man börjar närma sig lite.
Vore dock bra att börja beta av allt i sakta takt så man inte står med hela kostnaden samma månad.

Känns helt otroligt att sen få gå hemma med fisarna och vara mamma-ledig i ialla fall ett år.
Herrejösses vad skönt det kommer bli.

ha en trevlig helg!

Att ge ett namn

Att klura ut ett bra och fint namn som passar i tiden och i framtiden är en ganska ansvarsfull uppgift.
Det krävs en hel del utav en som föräldrar har jag märkt.
Man kan inte bara välja det man själv gillar för stunden och ta det utan man måste tänka runt omkring hela namnet för att verkligen kunna bestämma sig för om namnet är bra eller inte.

Är det ett namn som kan ge onödiga ökennamn?
Är dte alldele för vanligt?
Är det alldeles för ovanligt?
Passar det med syskonen och efternamnet?
Kn folk omkring relatera till namnet?

Det finns en miljarder saker att ta hänsyn till.

Just nu skiter jag i att ta hänsyn till någon eller något.
Det ska klinga bra i våra öron, inte vara alltför likt något så den kan få ett dumt ökennamn och det ska vara lätt att stava och säga.

Hmmm...fortfarande en hel del att ta hänsyn till alltså.

Vi har så mycket namn på lut och så mycket namn som vi skulle kunna tänka oss...
På tjejer.
Om det blir en kille är det 2 namn och där är vi oense ;)
Haha....

Att ge ett namn till en liten liten människa som varken kan säga bu eller bä ( okej, skrika kan den ju göra) är ett jäkla ansvarsfullt uppdrag.
Det är SVÅRT!!!

Presentkort

Idag fick jag ett presentkort utav min underbara man på Hm.
Nu blir det shopping utav mammakläder :)

dröm

Inatt har jag vart höggravid.

Jag har sprungit på olika ärenden hit och dit med en bautastor mage.
Den var i vägen.
Den stod rakt ut, nästan en halvmeter fram och jag var tvugen att vända mig och lirka mig in på olika ställen för att komma fam och förbi.

Urk.

Hoppas verkligen inte magen blir så stor ;)

Tester

Fostervattensprov och KUB.
Hmmm.

Detta erbjöd man oss att göra när vi var på MVC.
Dock är vi inte tvugna att göra det eftersom vi inte tillhör riskgruppen.
Herregud!
Jag och min man satt och gapade.
Visst, jag visste om ialla fall fostervattensprovet och att vissa måste göra sådant men
hade inte ens trott att man skulle ta upp det med oss.
Trodde inte att man kunde göra det hur som helst.
Det är en risk till missfall, fostervattensprovet.
Dock en viss procent, men ändock risk för missfall.

Vi har försökt bli med barn ett tag, ska vi då gå och göra fostervattensprov och oj, det blev visst missfall.
Och bara det att säga missfall.
Vad är ett missfall?
Det är inte bara en liten olycka, utan det är ens lilla bebis i magen som dör.
Okej, visst lite beroende på vilken vecka man är i men oavsett vecka är det en liten krabat som föräldrarna ser fram emot att få till världen.
Jag tycker att man ibland pratar om missfall som att det bara är en liten olycklig händelse som man efter några dagar kan släppa.

Vi avskrev fostervattensprovet.

KUB.
Man kollar med ultraljud om ifall barnet har ett speciellt veck i nacken.
Detta måste göras NU. Inte senare, då är det försent.
Vadå försent?
Med vadå?

Självklart måste föräldrarna få vara med och bestämma om vad man ska göra och vilka tester som ska göras men man kan inte helt lämna det i föräldrarnas händer.
Jag har ingen aning om ifall vi ska kolla KUB eller inte.
Behövs det?
Är det att rekommendera?
Det beslutar vi föräldrar.
Jaha...jag har ingen aning.
Detta är inte farligt för barnet.
Då kommer vi till det där med att vara en bra förälder.
Är jag/vi dåliga då som inte gör det?

Jag kände, att det kan vi göra.
Så kände jag först.
Men sen när hon berättade att det skulle kosta 1500 kronor
fick jag nästan svårt att andas.
Öh, 1500 kr.
Oj.

Så, är man en dålig förälder om man inte gör testet?
Och är man dålig som känner att man inte har råd med det?
Känns som en saga tagen ur PLUS.
Man blir påprackad en väldans bra och säker vagn. Tar man inte denna vagnen, som är dyrast utav dem alla, är man en mindre bra förälder eftersom man inte har råd till barnets trygghet.

Efter att ha funderat i några dagar kom jag fram till att jag inte alls känner mig som en dålig förälder.
Jag känner inte att vi har råd med detta.
Men egentligen så vill jag ändå inte göra det.
Jag vill inte veta om vårt barn har ett veck i nacken.
Om vi fick veta det.. vad skulle vi göra då?
Ta bort det?

Ta bort det älskade lilla fostret som vi kallar "Lilla hjärtat" och som redan rört runt en hel del i min mage.
Som fått mig att springa och spy på mornarna, fått mig att konstant vara hungrig och inte kunna ha mina vanliga byxor?

Vårt lilla hjärta kommer att vara en utav de underbaraste ungarna i hela världen oavsett hårfärg, ögonfärg och handikapp.
( För visst har vi ju alla något handikapp;))

Jag tycker inte det känns riktigt rätt att man i början av en graviditet sitter med
föräldrarna och ber de ta ett sådant beslut.
Det kändes inte rätt för oss ialla fall.

Kläder

Usch, nu börjar jag ledsna på att behöva ha samma kläder jämt.
Vill ha nya mammakläder.
I mängder!
Jag vill ha tunikor, klänningar och stora mamma-tröjor.
Jag vill kunna variera!

E dock fortfarande lite orolig för hur jag ska lösa termobyxproblemet.
Men det löser sig väl så småningom.

Termobyxor

Fram tills nu har det vart någon sorts hets.
Ialla fall för min del.
Eller fram tills för en vecka sen.

3 långa jobbiga månader.
Illamående, förhoppningar om att missfall inte ska ske och en otroligt lång väntan innan man kan berätta för folk.
En sak som vart jobbigast har nog vart att man i början inte kan ha graviditetskläder för magen inte vuxit tillräckligt samtidigt som det börjar bli lite tajt med dom vanliga byxorna.
Man börjar se pluffsig ut och man tror att folk springer runt och viskar om att man gått och blivit smårund.

Nu kan vi mer slappna av.
För nu händer det grejer hela tiden och graviditeten passar mer vår vardag just nu.
Illamåendet finns kvar fast inte alls varje dag utan endast någon gång då och då.

E lite nervös för hur jag ska få tag i ett par stjysta termobrallor bara.
Har någon ett förslag?
Finns det ens mammabyxor i det eller måste man köpa alldeles för stora byxor och sen senare låta knappen vara uppknäppt?
Fy bubblan, det vill jag inte.

Hmmm...det kanske inte blir någon fjällen för vår del då i vinter.
Eller så får jag sitta instängd i stugan hela dagarna :(

Min blogg

Jag har funderat lite på varför jag egentligen bloggar.
På varför jag redan från de första veckorna i graviditeten går in, startar en blogg och
berättar att jag är gravid.
Det gjordes på en handvändning.
Det gjordes innan jag ens hade ordentligt hunnit fundera på om det var smart eller inte.

Men då tänker jag, varför ska jag fundera över det för?
För det enda jag skriver om är mig och min graviditet.
Plus att jag hatar och gå runt i flera veckor, månader och vara tyst.
När det händer något vill jag berätta för alla!
Eller ialla fall för mina nära.
Jag vill berätta nu!!
Inte vänta ett halvår för att det kanske inte blir som man trott eller vill.

Dock har ju inte jag och min man samma känsla där riktigt.
Han vill vänta med att berätta.
Därför blev det en hemlig blogg.
Ett ställe där jag kan berätta precis vad jag vill och skriva av mig.

Men nu e den öppen.
Nu vet ni.

Herrejösses vad skönt!!

OJ!!

Igår översteg jag min egen topp när det gäller sidvisningar.
Herrejösses!
Hela Bålsta måste ha vart in och kikat.

Hmmm...måste ju dock säga att det är lite oartigt att aldrig lämna en kommentar.
Jag är ju lika nyfikna på ER som ni är på att läsa min blogg.

Johanna och Erika- Ni behöver absolut inte ta åt er.
Ni är mig trogna ;)


Välkomna till en utav mina mest nakna sidor.

drömmar

Nu har mina drömmar börjat igen.
Vet dock inte om det ska vara en :) eller en :(
Beror på vart det leder ;)

Jag drömmer om födsel, vår lilla bebis och allt däromkring.

Inatt var det en väldigt mysig dröm och jag fick tom veta vilket kön det var.
Jag drömde mycket om mina andra 2 barn när jag var gravid.
Drömmarna handlar oftast om min mammaroll.
Jag drömmer om hur jag tar hand om min bebis, hur den ser ut och att jag precis har fött den.
Jag tror att min kropp och mitt psyke bearbetar min kommande roll till pluttisen.

Det är oftast mysiga drömmar och jär är glad när jag vaknar.
Detta får mig lite att förstå att det kommer att komma en bebis.
Just nu känns det så långt borta och som att " Är det verkligen sant att jag kommer föda fram en liten fis?"
Drömmarna får mig att mer förstå att det verkligen kommer bli så.

Jag mår bra och är riktigt lycklig i vårt beslut och i vårt " Lilla hjärta".

Vecka 13

Jag verkar ha vant mig vid att vara gravid så jag känner inte av symtomen lika mycket som innan.
Eller rättare sagt, jag stör mig inte på dom som innan.
Jag lever med dom och är dom.

Just nu är jag sjukt törstig igen så igår åkte det hem juice och ett paket isglass.
Smarrigt, smarrigt :)

Magen växer.
Ibland måste jag titta ner på magen för att påminnas om att den faktiskt är större.
Dock börjar jag nu märka det på mina kläder.
( Mina kärlekshandtag blir också vbara bredare och bredare ;))

Jag har ingen kondition längre.
Jag vet att jag måste ta tag i träningen igen men jag e feg.
Feg för att jag tror att jag inte tror på att jag kommer klara det.
Jag kommer sitta och flåsa efter 10 minuter och undra va fan jag gör på ett träningshus när jag är gravid.
Men jag skulle behöva.
Annars kommer det sluta med att jag blir en stor rund klump.

Igår kom Alex och Henke hem med ett inslaget paket.
Det är till lilla hjärtat.
Ska bli spännande att öppna på julafton :)

Vecka 12

Pappa har ett nytt smeknamn för bulan.
Det räcker inte med lilla hjärtat utan smeknamnet "sverker" verkar vara populärt.
Haha...stackars unge!

Jag mår nog inte illa längre.
För att jag skriver nog är för att jag är rädd att illamåendet kommer tillbaka om jag skriver att det har slutat ;)

Jag e nu i vecka 12 och känner att nu kan vi slappna av, konstigt nog.
Jag känner dock att magen inte verkar växa så mycket och jag känner ingenting.
Det känns som en tråkig vecka :(
Men, men...e väl för att man väntar så mycket och hela tiden kanske.

Killarna pratat ibland om hur det blir när bebis är född och deet är verkligen mysigt.
Att de ser fram emot denna dag som jag och Henke är jätte jättebra!

Jag drömmer om att det ligger en liten flicka i min mage.
Jag tänker att det är en liten flicka och tjejnamn är det enda som cirkulerar hemma.
Förutom pappas smeknamn Sverker då ;)

Hmmm....stackars pojke om det är en.
Kommer väl sluta med att vi alla klär på honom klänningar och sätter upp håret på honom ;)

Inskrivning på MVC

Japp, äntligen lite positiva människor att ha och göra med.

Äntligen är graviditeten nedskriven, officiell och på G.
Så fort vi kom in på mödravården tog dom hand om oss.
Dom var positiva och glada.
Dom berättade om kommande möten, ultraljud och om att jag i stort sett kan leva som vanligt även fast jag är gravid.

Nästa steg är ultraljud.
Ett riktigt ultraljud, där vi kommer att få se så mycket mer av bebisen än vad vi gjorde första gången.
Plus att pappa ska bestämma sig fram till dess om han vill veta vilket kön det är på lilla hjärtat.
Ska bli spännande att se vad han bestämmer sig för ;)
Eller vad säger ni?

Detta är i Januari.
Det kommer att gå med racerfart eftersom det är jul och röda helger framöver.
Vi kommer nog inte ens hinna blinka innan det är dags.

Ses snart.

3 första månaderna

Jag tror att mitt illamående börjar avta lite mer.
I några dagars tid har det endast vart en stund varje dag.
Dock har jag då mått så illa så jag nästan spytt men det har bara vart en liten stund.
På mornarna mår jag nu oftast bra och kan äta ordentligt.

Jag håller tummarna och nästan ber om att få slippa illamåendet.
Jag klarar inte det.
Jag är så jäkla känslig mot sånt och vill då bara ligga hemma i sängen en hel vecka tills det går över.
Men det går ju inte.

Mitt onormala hungriga beteende verkar också ha lagt sig lite.
Jag har vart hungrig konstant.
Nästan så att jag efter en halvtimme blivit hungrig igen.
Det verkar vara på ett mer normalt stadie nu.
Tack.

Snart är ialla fall de 3 jobbigaste månaderna över.
Sen kan jag börja växa och få vara gravid och må bra.
Förhoppningsvis ;)

Lilla hjärtat

Mitt lilla hjärta.
Vad jag längtar...

Häromdagen var jag och Jesper och köpte en liten liten body med en kissekatt och fåglar på och små matchande strumpor till.
Så fint.
Det ska vi plocka med till förlossningen när det är dags att få se dig för första gången på riktigt :)

Gravida jag

Det är riktigt, riktigt skönt att ha berättat för folk.
Jag har nu berättat för de flesta runt omkring mig och jag kan nu börja använda precis vilka kläder jag än vill.

Jag kan ha tajta kläder som visar magen :)
Jag behöver inte ha stora tröjor för att folk inte ska misstänka något.
Jätteskönt.
Jag kan vara mig själv, må illa öppet och ha gravidkrampor bäst jag vill.

Igår berättade jag för min farmor.
Underbara härliga bästa farmor.
Finns det någon bättre släkt än henne?
Jag tror inte det.
Jag hoppas att jag i många, många år till kommer att få njuta utav henne.

Det var riktigt tacksamt att berätta för henne att hon ska få ännu ett barnbarnsbarn :)

Hon berättade även att jag också med Jesper började få mage väldigrt tidigt i graviditeten.
Undra varför egentligen.
Det är inget jag minns.
Jag minns endast att jag mådde illa konstant i 3 månader med honom.
Sen var resten ett töcken eftersom jag hade hyperaktiva Alex på 2 år samtidigt ;)

Men jag känner egentligen inte bebisen nu.
Jag har tyckt att jag har känt lite tidigare men nu har det avstannat.
Kan ju vara så, som min kloka man sa, att jag håller på och bygger upp skyddet runt bebisen.
Att magen byggs upp för att barnet ska kunna växa och må bra.

Jag saknar dock att ligga på mage.
Det är så himla skönt.
Men nu är det slut på det.

Tosinen

Lilla tosingen.

Nu börjar det synas och nu börjar det märkas.
Nu börjar jag känna mig lite mer säker.
Nästa vecka ska vi till läkaren och lyssna på hjärtat.
Ett till steg för pappa i rätt riktning.
Han behöver höra och se dig så mycket som möjligt för att förstå att du finns.
Vore kul att plocka med brorsorna då också.
Vi får se :)

Snart e det tre första jobbiga månaderna över.
Sen kan vi bara blicka framåt.

Akut hjälp

Jag trodde att jag redan mådde illa och att det inte kunde bli värre.
Det kunde det visst.
Jag trodde att illamåendet var på väg att gå över eftersom jag snart har gått igenom 3 månader.
Men icke....

Illamåendet har nu trappats upp 2 steg.
Så här illa har det inte vart någon gång under mina tidigare graviditeter.
Fy och fasa.
Spyorna sitter uppe i halsen ungefär halva dagen tills det att det sen resten av dagen går i vågor.
Då går det ända nerifrån magen och upp till halsen.


Usch, jag blir ju så förbannat handikappad.
Så...just nu tänker jag:
Vad har jag gett mig in på?

Hjälp!
Vad kan jag göra för att få bort detta?

Grattis alla på Fars dag!

Lilla hjärtat fick vara med på ett hörn idag och fira pappa.

Även fast min man inte är pappa ännu så har vi ju faktiskt en gemensam liten plutt i magen som han kommer bli pappa till så varför inte fira honom?
Ska bli kul att få fira hans första fars dag nästa år.
Då ska det bli med en riktig mysmorgon.

Jag har gått och tänkt på att jag för en gångs skull har vart väldigt duktig på att planera och vara ute i god tid.
Ja, jag brukar inte vara så.
jag är en väldigt impulsiv människa.
Villket kan vara både positivt och negativit.

Ialla fall...
Ca ett halvår innan vi skulle gifta oss så slutade jag med rökningen.
Jag har försökt mången gånger tidigare men aldrig ordentligt lyckats.
Jag gjorde detta denna gång pga 3 anledningar:

1. vi behövde varenda slant vi kunde få till bröllopet.
2. Jag ville vara fräsch och räkfri när jag gifte mig.
Tänk er att komma in med en vacker bröllopsklänning, vacker frisyr och stinka rök.
Nej, usch. det går inte för sig.
3. Vi ville skaffa barn.

Herrejösses vad skönt det är just nu att redan ha slutat med cigaretterna.
tänk om jag var tvungen att göra det när jag blivit gravid.
Det funkade med mina 2 tidigare men när de var födda började jag röka igen.
Alltså slutade jag itne på riktigt utan endast höll upp för att inte skada de små liven.
Men nu är det på riktigt.
Jag har slutat och jag är så himla stolt och glad äver att jag gjorde det innan.
Jag tänker fortfarande ibland på att jag egentligen aldrig trodde att jag någonsin heöt kunde sluta.

men se, det kunde jag.

Idag går jag in i vecka 10.
Jag tycker att man kan se en liten bula på min mage.
Vet inte om andra tycker det som inte vet det.
Men de som vet tycker också det.

Puss och kram

Vecka 9

Bebisen i vecka 9:

Man kan nu kalla Lilla hjärtat för ett "foster".
Kroppen har börjat ta rätt form och benen börjat bli längre.
Knopparna som så småningom blir tår har börjat växa fram.
Samma med armarna.
Dessutom har en grundläggande struktur av händerna bildats, med fingrarna och tummen tydligt markerade.
De delar som ska bli levern, gallblåsan, mjälten och binjurarna bildas, var och en på sitt unika vis.

Denna veckan startar "dansperioden"! Din lilla bebis har börjat röra sig energiskt, och reagerar även på stimulanser utanför din kropp, som till exempel ljud och ljus. Men du kommer inte att känna av denna aktivitet förrän någon gång mellan vecka 16 och 24.

Det är även nu som könet börjar skapas.
Spännande!

Jag under vecka 9:

Fortfarande illamående, speciellt på morgonen.
Usch, morgonen är verkligen fruktansvärd.
Den är hemsk.
Hur pass illamående måste man vara för att sjukskriva sig? ;)
Men däremot måste jag säga att det har blivit LITE mildare under dagen.
Det är inte lika ofta, lika länge och inte lika illa.

Jag är hungrig ofta.
Jag äter lite varje gång och ofta.
Jag skulle kunna äta ca 3 mål mat om dagen.
Gör det också ibland men då mindre portioner.
Jag inser att jag måste fortsätta min träning för att inte bli rund och go
under den här graviditeten.
Det vill jag inte :(

Jag sover mycket och ofta och känner mig ledsen lätt och lite nedstämd emellanåt.

hjärtat

Lilla hjärtat.
Mitt älskade lilla hjärta.

Att få se ditt hjärta slå så dant och få se din pyttelilla kropp var helt otroligt.
Bilden har etsat sig fast på näthinnan.
Den kommer inte försvinna förrän nästa ultraljud vi går på.
Då ersätts den förhoppningsvis till en större och mer synlig bild utav dig.

Hmmmm.. vi går och tänker.
Tänker på om man vill veta om barnets kön innan förlossning eller inte.
Jag har sagt att det är min mans uppgift att bestämma detta.
Det är hans sak att välja, något kul måste han ju också få ha ;)

Det är ju smidigt att veta innan med allt man köper.
Plus att man psykiskt kan ställa in sig på det.
Ja, eftersom vi har 2 grabbar sen innan så är det klart att man tänker att det vore kul med en tjej.
Kan vara bra att veta innan om det är så eller inte.
Däremot så behöver man ju inte köpa grejer och kläder som är för ett specifikt kön.
Man kan ju köpa neutrala grejer.
Vet inte....
får se vad han bestämmer sig för.

mat

Herregud!!

Jag sitter och läser på Aftonbladet om Graafs förlossning.
Herrejösses!
Ddet var på väg att gå riktigt illa.

usch.

Jag e så himla mycket mer orolig och neröv denna gång än tidigare.
När jag ser och hör om folk som fått missfall, är med om olyckor mm så blir jag jätterädd.
Jag tänker att detta kan hända oss också.
När jag var yngre och var gravid med grabbarna tänkte jag: Det där händer inte mig.
Så tänker jag inte idag.

Emellanåt måste jag stanna upp och verkligen känna fetr om jag fortfarande är gravid.
Är jag verkligen gravid? tänker jag.

haha...det känns emellanåt inte så.
Men när jag tänker efter så påvisar min kropp det hela tiden.
Jag börjar nog bara vänja mig vid att må illa och vara trött konstant.

En positiv grej är att jag har fått tillbaka en grym aptit på att äta mat.
Alltså, inte mackor eller fil utan lagad mat.
Ahhhh....
på lunchen, vid middagen äter jag sakta och verkligen njuter utav maten.
Jag skulle nog gärna sitta själv varje lunch speciellt och ha en egen liten ceremoni med maten.
jag njuter så utav den.
Detta betyder att jag vill hem och laga mat till min familj.
det var länge sen jag hade glöd för det.
Igår blev det potatis, kött och bea och idag blir det lapskojs.
Husmanskost för hela slanten.
Panerad fisk och remouladsås är verkligen en favorit ;)

Ialla fall.
Graviditeten fortlöper.

ultraljudet

Nu har vi vart på ultraljud.
Det var spännande och helt underbart.
Det bästa med ultraljud är att fadern nu kan bli mer involverad och verkligen förstå att det är en liten liten varelse i magen.

Det var en liten varelse formad som en böna vi såg.
Den var mindre än jag trott.
Den rörde på sig och hjärtat dunkade verkligen synligt.
Det såg ut som att hjärtat hoppade ut ut kroppen vid varje slag.
Det var riktigt häftigt.

De såg än så länge bara en ialla fall ;)

De säger att jag är i v.8, fortfarande enligt en pappersremsa och utgånget ifrån min senaste mens.
Eftersom detta inte var ett standardbesök hos en som vanligt gör ultraljud i v.20 eller när det nu är så kändes det som att hon inte kunde bestämma vecka efter vad hon såg.
Vi var där för att kika på om det fanns en bebis i magen och att den såg ut att må bra.

Så, jag är nu i v.8.

Nästa besök är inskrviningsbesök på MVC.

Måste ju också säga att jag mår illa varje dag. till och från under dagen men det är riktigt jobbigt emellanåt.
Mest på mornarna.
Jag är även hungrig också hela tiden.
Urk....

Morgon

Imorse mådde jag inte illa :)

Därmed inte sagt att det har slutat men att jag en enda morgon kunde gå upp med glatt humör, öppna kylen utan att få svindel och äta en macka med god aptit.

Det är nuförtiden så här att:
När jag vaknar på natten är jag hungrig och på dagen är jag oftast hungrig nästan hela tiden.
( Jag vet, jag är lite nojjig just nu)
Men...innan jag börjar äta mår jag så illa av bara tanken på att stoppa något i munnen att det är svårt att äta.
Dock...efetrsom jag inte kan strunta i att äta, så äter jag ändå och när jag direkt börjat äta så går illa måendet över.
Sakta...men säkert.
haha...det är ju ialla fall bra.

jag kan dock inte äta vad som helst utan jag måste känna av vad som funkar just nu.
Jag måste alltså scanna av hela kylen för det som retar mina smaklökar.
Har vi inget i kylen som gör det så får jag kolla andra skåp eller tillaga mig något.
Åh, jag hoppas verkligen att detta går över snart.
Bara det att morgonen bjöd på icke illamående är en bra början :)

min mage

Det är verkligen jättespännande det här som växer i min mage.
Jag känner redan hur den rör sig därinne.
Den vrider på sig och ändrar läge.

Kan jag verkligen känna det så tidigt?
Äsch, jag tror fortfarande att jag har gått längre än vad man säger.
Just nu så tror man att jag är i v.7
v.7?
Det är ju ingenting.
Men,kanske. Vi får väl se.

Nu e det ju bara 5 dagar kvar till ultraljudet!
Yeay! Jippi!

Det känns lite som att det är först efter uljtraljudet som vi kan börja slappna av, räkna veckor och börja planera.
Jag vet inte varför men då känns det som att det är mer säkert.
Någon har kikat på bebisen i ultraljud och konstaterat att det ser ju väldans bra ut ( förhoppningsvis) plus att de även ger oss en vecka att gå på.
Nu får vi mer chansa oss fram efter hur min mens har vart.

Jag vill veta att barnet mår bra, att det endast är EN och att vi
kan avsluta våra besök i Uppsala och börja vara som normalgravida och endast beska MVC.

Jag vill så gärna berätta för barnen.
De kommer bli så glada och förväntansfulla.

( Vi har redan hittat en barnvagn som vi vill ha, vi bara väntar på att det ska bli läge att beställa den;))

Illamående

Bläääää.....säger jag bara.

Jag mår illa!!!!
ILLA,ILLA!!!

Jag hatar att må illa!!!!

Jag vill spy och kräkas hela tiden.
Bläähhh!!!!

Lukt och smak

Herregud!

På bara några dagar har jag utvecklats från en människa som knappt känner lukter överhuvudtaget till att vara en fullt utvecklad spårhund.

Jag känner alla lukter och så starkt dessutom så jag tror jag ska tuppa av.
Jag mår inte ala gånger illa så jag vill spy men det blir för mycket lukter så jag får andnöd.
När jag öppnar kylen flyger jag nästan bakåt för att alla lukter på en och samma gång attakerar mig.
När jag går in i badrummet känner jag om en enda liten kissdroppe inte hamnat i toan.

Så...idag har jag skurat badrum, ordentligt, noga.
Kylen, ordentligt, noga.
Jag har skurat allt idag och är helt slut.

Det är lite jobbigt på jobbet faktiskt när det kommer chaufförer som precis rökt eller som inte duschar på en vecka :(

Smaker:
Har jag längre ingen koll på.
Jag vet inte förrän jag äter en maträtt om jag tycker om det eller inte.
Jag kan inte lita på mina gamla smaklökar längre, knappt alls.
Usch, vad jobbigt det är.

Trött, smaklös och luktstark, det är min vecka det.

Kram på er

Hur mår jag?

Jag är väldigt trött hela tiden.
Det känns just nu som en konstant sjukdom.
jag har fastnat i en trött dimma som vägrar släppa taget om mig.
I förrgår sov jag ca 2 timmar efter jobbet. Upp, fixa lite och sängen igen.
Herregud.

Detta gör att jag inte riktigt uppskattar vardagen utan vill ha ledigt, helg, vila och sova.

Jag vill bara sova hela tiden.

Jag är även sjukt törstig.
Jag går och dricker hela tiden.

Ibland mår jag illa men händer inte så ofta som tur är,

För övrigt mår jag bra :)

Hemska värld

Åh, herregud.
Ibland undrar jag varför jag är så jävla sjuk i huvet att jag sätter barn till denna värld.
Nu gör jag det en gång till.
Hemska, hemska värld.

Sjukdomar, död, misshandel, våldtäkter, självmord och barnarov.
hemska, hemska värld.

Men jag vet varför.
Jag vet varför jag väljer att sätta barn till världen.
Jag älskar de små.
Jag älskar att pussa på de små tårna, sniffa på de små kinderna, lukta på det underbara håret, pussa de små fingrarna och få blåsa på den lilla magen.
Jag älskar det gurglande ljudet och det underbara skrattet.

Jag älskar att sätta ett barn till världen, få växa med det och få ta hand om det.
jag älskar att vara mamma.

Ultraljud

Nu har vi fått vår första tid till ultraljud.

Jippi!!!
Jippi, Jippi!!!

Äran till att få se dig för första gången är den 1:a November.
Herrejösses.
Det är om 2 veckor.

En väldans lång tid.

SÅ här är det.
Jag tror egentligen att jag har gått längre än vad man säger.
Det är ingen som har träffat oss ännu utan man går endast på min senaste mens.
Man säger endast utav ett telefonsamtal att lilla ärtan ska komma till världen runt den 16 Juni.
Ha!
Tror jag inte ett skit på.
Jag känner nämligen mer i magen än vad jag skulle gjort om jag var i den veckan.
Jag tror att det blir i Maj.
Så, nu har jag sagt det innan ultraljudet.
Vi får väl se om jag har rätt eller om jag e helt ute och cyklar.

Jag e lite orolig faktiskt.
Inte för att det ska vara något fel, för det känns rätt och bra allting.
peppar, peppar, jag mår ju inte ens illa.
Jag e orolig att någon ska fråga mig om jag är gravid innan jag har berättat det för folk.
Innan jag har berättat det för barnen och våra familjer.
Jag börjar nämligen få en liten liten rundning på magen, håller mig för magen och klappar på den.
När jag är och tränar kan jag se att min kropp har börjat intagit graviditetsformer både här och där.

Så, jag vill hinna berätta det för nära och kära innan andra börjar fråga mig.
Dock vågar jag inte berätta något förrän jag har vart på ett första möte eller ultraljud.
Jag vill vara säker på 3-månadersgränsen.
Så, om 2 veckor på ultraljudet hoppas jag att man säger:
" Men...oj, då. Du e ju redan i vecka 16."
Om det är så, så kommer ni att få veta om att jag är gravid nästan omgående ;)

För jag kan knappt bärga mig en dag till.

Jag vill berätta, jag vill berätta!!!!

trött

Vi har ju planerat denna lilla fis.
Det tror jag ni förstår.
Planering, planering och planering.
Under en väldigt lång tid ;)
Vi gav nästan upp ett tag.

Eftersom jag redan har 2 väldans stora barn så har jag funderat om och om igen på om jag verkligen vill kasta mig in i småbarnslivet igen.
Mitt svar innan och nu är: Ja!!!!!!!!!!!!
Det finns inte en enda tvekan.

Däremot när någon utav sönerna väcker mig på nätterna för att dom har ont eller om någon är sjuk så att jag inte får sova ordentligt på natten, då tänker jag.
Herrejösses.
Jag vinglar fram och kan nästan spy dagen efetr för att jag e så himlans trött.

Då tänker jag.
Hur ska jag klara av att ha rubbad sömn igen?
Jag som älskar att sova.
Jag verkligen verkligen älskar att sova.
Det är en utav mina hobbysar ;)

Hur ska jag klara sova endast 2-3 timmar i streck för att då orka upp och mata och vyssa?
Hur ska jag göra för att inte hamna i trötthets-fällan igen?

jag vet inte.

Men det säger jag,
jag tvekar ändå inte.
Jag vill ha denna lilla fis mer än något i hela världen och så ska det bli.
Tröttheten får jag bara ta mig igenom ;)

Åh, älskar dig redan du lilla skrutt.

Att hinna med

Jag har en vän som för några veckor sedan födde sin förstfödda.

Idag skrev hon på facebook och frågade om det verkligen är meningen att hon som nybliven mamma ska hinna diska, städa, tvätt, duscha mm.
Hon skrev att hon inte förstår hur man hinner, hur man gör.

Alla som kommenterade henne förstod och skrev att hon ska strunta i allt sånt.
att hon ska ta det i sin egen takt mm.
Alla var förstående, självklart.

Jag minns när mina killar var små.
Då var det högar med disk och tvätt.
Jag hann verkligen ingenting.
Jag var jämt trött och en väldigt stressad mamma.

Men....hur kommer det bli denna gång?
Kommer jag ha mer erfarenhet och struktur så allt flyter på eller blir det samma veva igen?

Som jag känner nu innan Lilla Ärtan kommit till världen så känner jag att jag kommer att greja det galant och att det kommer bli som en solskens-semester att vara hemma med lillskiten.
Men...jag vet ju egentligen bättre.
Det kan bli tvärtom.

Ska bli väldigt spännande att se om åren och erfarenheten gör att saker och ting blir annorlunda eller om man hamnar i den trötta och överbelastade mamma-fällan igen.

tänker på dig

Lille, lille du.

Jag tänker på dig innan jag somnar, när jag vaknar, när dagen lugnat ner sig, när Jag ska kissa, när jag duschar, när jag äter och när jag jobbar.
Jag tänker på dig jämt.
Konstant och alltid.

Vart e du?

Någonstans därinne finns du.
Du existerar.
Hjärtat slår och cellerna är nästan helt på plats.
Du håller på att utvecklas och bli ett foster.
I alla böcker är du fortfarande ett embryo, om vi nu är i den veckan vi tror.
Dock är du inget embryo för oss.
Du e en liten liten bebis som inte är större än en apelsinkärna sägs det.
Men tummelisa var väl inte så mycket större?

Jag väntar och väntar och ser fram emot den dagen jag får känna dig.
En liten rörelse, en liten liten antydan till mage.
Jag väntar och väntar på den dagen då jag verkligen verkligen får känna att jag är gravid.
Jag känner det redan nu, tycker jag.
Men hur kan jag egentligen göra det?
Tror det är lite psykiskt.
För helt plötsligt blev jag otymplig och trött.

Jag vill känna på riktigt.

Zumba

Igår var jag och tränade Zumba.
Det var verkligen skitkul!
Det får bli Zumba för hela slanten för mig.

Däremot när det var som mest rörelse så böjade jag fundera på om det var bra för bebisen, eftersom den är så känslig så där i början.
Men...man e ju inte sjuk och måste kunna röra sig så jag kör på ;)

Jag trivs, njuter och mår så JÄVLA bra av att vara gravid.
Jag älskar det!!!

tokigt

Det är helt sjukt att vi nu endast har vetat detta i några dygn.
det känns som att vi fick beskedet för 3 veckor sen.
Så mycket som vi redan har planerat, pratat om och bestämt.
Så mycket som vi redan nu vill göra och köpa.

Herrejösses!!

Det känns så himla overkligt att jag är gravid!!

lite orolig

Något som är märkligt nu jämfört med när jag var gravid med grabbarna är att
jag är lite oroligare nu än då.
Jag går inte och oroar mig hela tiden men jag vet, har mer kunskap om att det
inte alltid går vägen allting.
Så, innan vi har gått över 3-månaderskrisen så är jag lite nervös.
Jag kan inte riktigt slappna av innan dess.

Vi har fått en tid för ett första ultraljud nu i början av November.
Det ser jag väldigt mycket fram emot!!

Vi tar ett steg i taget.

Kan inte fatta....

Jag misstänker att jag titt som tätt kommer att scrolla upp till första inlägget så ofta jag bara kan.
Att se plustecknen på gravtesten är något verkligt.
Något som verkligen påtalar att jag är gravid.
Jag känner ju ingenting ännu och det där tecknet är det som gör det mer levande
och verkligt.

Konstigt det där... att så fort man vet så tror man sig känna och märka.
Man tror sig direkt bli tyngre och otympligare.
Haha...psyket kan spela en en del spratt.

Så hur mår jag nu?
Jag är trött.
Jag är trött så in i bängen.
På dagarna ( och detta var även förra veckan, innan jag visste om att jag var gravid)
när jag sitter och jobbar kan jag ibland känna hur ögonlocken nästan faller ner och hur jag skulle kunna somna sittandes vid skrivbordet.
Så trött brukar jag aldrig vara.
Så nu sover jag en del.
På kvällarna, inte vid skrivbordet ;)

Har även bestämt mig för att träningen måste bli en viktig del av mitt liv nu.
Annars kommer det gå illa.
Jag har redan problem med min rygg och om jag ska bära en liten bebis i min mage så måste jag träna upp både ryggen och konditionen.
Plus att jag vill kunna känna mig vacker och fin i min gravid-kropp.
Vill inte känna mig stor och klumpig.

Har jag sagt att jag är gravid?
Jag är gravid!!!!!!!!

Kapitel 1. Vi är gravida

Måndag 10 Oktober.
Jag har inte fått min mens och jag har nu i flera dagar gått och undrat på om det kan vara som vi vill eller inte.
Jag har under detta långa år gjort kanske 30 olika gravtest och alla har vart negativa.
Jag kände samma sak nu när jag kissade på stickan.
Det kommer bli ett streck och så blir jag besviken igen.

Men så var det inte.
Först visades ett streck och jag suckade.
Efter några minuter hoppade ett till fram.
va??
Oj, oj,oj.
Hoppas inte på för mycket sa vi till varann jag och min man.
Vi åkte till apoteket fort som tusan för att köpa fler test.
Sen igår har vi nu gjort 3 test och alla visar att jag är gravid.

Jippi!!
Jag och min man är gravida.
Jag har en liten liten ärta i min mage som växer och gror för var dag.

Denna känsla är helt makalös.
Jag har redan hunnit tänka tusen tankar och planera tusen saker i huvet sen igår.
Jag är så otroligt tillfredsställd och mår så oerhört bra.

Jag och min man är gravida!!!1
Herregud!!!!