Morgon

Imorse mådde jag inte illa :)

Därmed inte sagt att det har slutat men att jag en enda morgon kunde gå upp med glatt humör, öppna kylen utan att få svindel och äta en macka med god aptit.

Det är nuförtiden så här att:
När jag vaknar på natten är jag hungrig och på dagen är jag oftast hungrig nästan hela tiden.
( Jag vet, jag är lite nojjig just nu)
Men...innan jag börjar äta mår jag så illa av bara tanken på att stoppa något i munnen att det är svårt att äta.
Dock...efetrsom jag inte kan strunta i att äta, så äter jag ändå och när jag direkt börjat äta så går illa måendet över.
Sakta...men säkert.
haha...det är ju ialla fall bra.

jag kan dock inte äta vad som helst utan jag måste känna av vad som funkar just nu.
Jag måste alltså scanna av hela kylen för det som retar mina smaklökar.
Har vi inget i kylen som gör det så får jag kolla andra skåp eller tillaga mig något.
Åh, jag hoppas verkligen att detta går över snart.
Bara det att morgonen bjöd på icke illamående är en bra början :)

min mage

Det är verkligen jättespännande det här som växer i min mage.
Jag känner redan hur den rör sig därinne.
Den vrider på sig och ändrar läge.

Kan jag verkligen känna det så tidigt?
Äsch, jag tror fortfarande att jag har gått längre än vad man säger.
Just nu så tror man att jag är i v.7
v.7?
Det är ju ingenting.
Men,kanske. Vi får väl se.

Nu e det ju bara 5 dagar kvar till ultraljudet!
Yeay! Jippi!

Det känns lite som att det är först efter uljtraljudet som vi kan börja slappna av, räkna veckor och börja planera.
Jag vet inte varför men då känns det som att det är mer säkert.
Någon har kikat på bebisen i ultraljud och konstaterat att det ser ju väldans bra ut ( förhoppningsvis) plus att de även ger oss en vecka att gå på.
Nu får vi mer chansa oss fram efter hur min mens har vart.

Jag vill veta att barnet mår bra, att det endast är EN och att vi
kan avsluta våra besök i Uppsala och börja vara som normalgravida och endast beska MVC.

Jag vill så gärna berätta för barnen.
De kommer bli så glada och förväntansfulla.

( Vi har redan hittat en barnvagn som vi vill ha, vi bara väntar på att det ska bli läge att beställa den;))

Illamående

Bläääää.....säger jag bara.

Jag mår illa!!!!
ILLA,ILLA!!!

Jag hatar att må illa!!!!

Jag vill spy och kräkas hela tiden.
Bläähhh!!!!

Lukt och smak

Herregud!

På bara några dagar har jag utvecklats från en människa som knappt känner lukter överhuvudtaget till att vara en fullt utvecklad spårhund.

Jag känner alla lukter och så starkt dessutom så jag tror jag ska tuppa av.
Jag mår inte ala gånger illa så jag vill spy men det blir för mycket lukter så jag får andnöd.
När jag öppnar kylen flyger jag nästan bakåt för att alla lukter på en och samma gång attakerar mig.
När jag går in i badrummet känner jag om en enda liten kissdroppe inte hamnat i toan.

Så...idag har jag skurat badrum, ordentligt, noga.
Kylen, ordentligt, noga.
Jag har skurat allt idag och är helt slut.

Det är lite jobbigt på jobbet faktiskt när det kommer chaufförer som precis rökt eller som inte duschar på en vecka :(

Smaker:
Har jag längre ingen koll på.
Jag vet inte förrän jag äter en maträtt om jag tycker om det eller inte.
Jag kan inte lita på mina gamla smaklökar längre, knappt alls.
Usch, vad jobbigt det är.

Trött, smaklös och luktstark, det är min vecka det.

Kram på er

Hur mår jag?

Jag är väldigt trött hela tiden.
Det känns just nu som en konstant sjukdom.
jag har fastnat i en trött dimma som vägrar släppa taget om mig.
I förrgår sov jag ca 2 timmar efter jobbet. Upp, fixa lite och sängen igen.
Herregud.

Detta gör att jag inte riktigt uppskattar vardagen utan vill ha ledigt, helg, vila och sova.

Jag vill bara sova hela tiden.

Jag är även sjukt törstig.
Jag går och dricker hela tiden.

Ibland mår jag illa men händer inte så ofta som tur är,

För övrigt mår jag bra :)

Hemska värld

Åh, herregud.
Ibland undrar jag varför jag är så jävla sjuk i huvet att jag sätter barn till denna värld.
Nu gör jag det en gång till.
Hemska, hemska värld.

Sjukdomar, död, misshandel, våldtäkter, självmord och barnarov.
hemska, hemska värld.

Men jag vet varför.
Jag vet varför jag väljer att sätta barn till världen.
Jag älskar de små.
Jag älskar att pussa på de små tårna, sniffa på de små kinderna, lukta på det underbara håret, pussa de små fingrarna och få blåsa på den lilla magen.
Jag älskar det gurglande ljudet och det underbara skrattet.

Jag älskar att sätta ett barn till världen, få växa med det och få ta hand om det.
jag älskar att vara mamma.

Ultraljud

Nu har vi fått vår första tid till ultraljud.

Jippi!!!
Jippi, Jippi!!!

Äran till att få se dig för första gången är den 1:a November.
Herrejösses.
Det är om 2 veckor.

En väldans lång tid.

SÅ här är det.
Jag tror egentligen att jag har gått längre än vad man säger.
Det är ingen som har träffat oss ännu utan man går endast på min senaste mens.
Man säger endast utav ett telefonsamtal att lilla ärtan ska komma till världen runt den 16 Juni.
Ha!
Tror jag inte ett skit på.
Jag känner nämligen mer i magen än vad jag skulle gjort om jag var i den veckan.
Jag tror att det blir i Maj.
Så, nu har jag sagt det innan ultraljudet.
Vi får väl se om jag har rätt eller om jag e helt ute och cyklar.

Jag e lite orolig faktiskt.
Inte för att det ska vara något fel, för det känns rätt och bra allting.
peppar, peppar, jag mår ju inte ens illa.
Jag e orolig att någon ska fråga mig om jag är gravid innan jag har berättat det för folk.
Innan jag har berättat det för barnen och våra familjer.
Jag börjar nämligen få en liten liten rundning på magen, håller mig för magen och klappar på den.
När jag är och tränar kan jag se att min kropp har börjat intagit graviditetsformer både här och där.

Så, jag vill hinna berätta det för nära och kära innan andra börjar fråga mig.
Dock vågar jag inte berätta något förrän jag har vart på ett första möte eller ultraljud.
Jag vill vara säker på 3-månadersgränsen.
Så, om 2 veckor på ultraljudet hoppas jag att man säger:
" Men...oj, då. Du e ju redan i vecka 16."
Om det är så, så kommer ni att få veta om att jag är gravid nästan omgående ;)

För jag kan knappt bärga mig en dag till.

Jag vill berätta, jag vill berätta!!!!

trött

Vi har ju planerat denna lilla fis.
Det tror jag ni förstår.
Planering, planering och planering.
Under en väldigt lång tid ;)
Vi gav nästan upp ett tag.

Eftersom jag redan har 2 väldans stora barn så har jag funderat om och om igen på om jag verkligen vill kasta mig in i småbarnslivet igen.
Mitt svar innan och nu är: Ja!!!!!!!!!!!!
Det finns inte en enda tvekan.

Däremot när någon utav sönerna väcker mig på nätterna för att dom har ont eller om någon är sjuk så att jag inte får sova ordentligt på natten, då tänker jag.
Herrejösses.
Jag vinglar fram och kan nästan spy dagen efetr för att jag e så himlans trött.

Då tänker jag.
Hur ska jag klara av att ha rubbad sömn igen?
Jag som älskar att sova.
Jag verkligen verkligen älskar att sova.
Det är en utav mina hobbysar ;)

Hur ska jag klara sova endast 2-3 timmar i streck för att då orka upp och mata och vyssa?
Hur ska jag göra för att inte hamna i trötthets-fällan igen?

jag vet inte.

Men det säger jag,
jag tvekar ändå inte.
Jag vill ha denna lilla fis mer än något i hela världen och så ska det bli.
Tröttheten får jag bara ta mig igenom ;)

Åh, älskar dig redan du lilla skrutt.

Att hinna med

Jag har en vän som för några veckor sedan födde sin förstfödda.

Idag skrev hon på facebook och frågade om det verkligen är meningen att hon som nybliven mamma ska hinna diska, städa, tvätt, duscha mm.
Hon skrev att hon inte förstår hur man hinner, hur man gör.

Alla som kommenterade henne förstod och skrev att hon ska strunta i allt sånt.
att hon ska ta det i sin egen takt mm.
Alla var förstående, självklart.

Jag minns när mina killar var små.
Då var det högar med disk och tvätt.
Jag hann verkligen ingenting.
Jag var jämt trött och en väldigt stressad mamma.

Men....hur kommer det bli denna gång?
Kommer jag ha mer erfarenhet och struktur så allt flyter på eller blir det samma veva igen?

Som jag känner nu innan Lilla Ärtan kommit till världen så känner jag att jag kommer att greja det galant och att det kommer bli som en solskens-semester att vara hemma med lillskiten.
Men...jag vet ju egentligen bättre.
Det kan bli tvärtom.

Ska bli väldigt spännande att se om åren och erfarenheten gör att saker och ting blir annorlunda eller om man hamnar i den trötta och överbelastade mamma-fällan igen.

tänker på dig

Lille, lille du.

Jag tänker på dig innan jag somnar, när jag vaknar, när dagen lugnat ner sig, när Jag ska kissa, när jag duschar, när jag äter och när jag jobbar.
Jag tänker på dig jämt.
Konstant och alltid.

Vart e du?

Någonstans därinne finns du.
Du existerar.
Hjärtat slår och cellerna är nästan helt på plats.
Du håller på att utvecklas och bli ett foster.
I alla böcker är du fortfarande ett embryo, om vi nu är i den veckan vi tror.
Dock är du inget embryo för oss.
Du e en liten liten bebis som inte är större än en apelsinkärna sägs det.
Men tummelisa var väl inte så mycket större?

Jag väntar och väntar och ser fram emot den dagen jag får känna dig.
En liten rörelse, en liten liten antydan till mage.
Jag väntar och väntar på den dagen då jag verkligen verkligen får känna att jag är gravid.
Jag känner det redan nu, tycker jag.
Men hur kan jag egentligen göra det?
Tror det är lite psykiskt.
För helt plötsligt blev jag otymplig och trött.

Jag vill känna på riktigt.

Zumba

Igår var jag och tränade Zumba.
Det var verkligen skitkul!
Det får bli Zumba för hela slanten för mig.

Däremot när det var som mest rörelse så böjade jag fundera på om det var bra för bebisen, eftersom den är så känslig så där i början.
Men...man e ju inte sjuk och måste kunna röra sig så jag kör på ;)

Jag trivs, njuter och mår så JÄVLA bra av att vara gravid.
Jag älskar det!!!

tokigt

Det är helt sjukt att vi nu endast har vetat detta i några dygn.
det känns som att vi fick beskedet för 3 veckor sen.
Så mycket som vi redan har planerat, pratat om och bestämt.
Så mycket som vi redan nu vill göra och köpa.

Herrejösses!!

Det känns så himla overkligt att jag är gravid!!

lite orolig

Något som är märkligt nu jämfört med när jag var gravid med grabbarna är att
jag är lite oroligare nu än då.
Jag går inte och oroar mig hela tiden men jag vet, har mer kunskap om att det
inte alltid går vägen allting.
Så, innan vi har gått över 3-månaderskrisen så är jag lite nervös.
Jag kan inte riktigt slappna av innan dess.

Vi har fått en tid för ett första ultraljud nu i början av November.
Det ser jag väldigt mycket fram emot!!

Vi tar ett steg i taget.

Kan inte fatta....

Jag misstänker att jag titt som tätt kommer att scrolla upp till första inlägget så ofta jag bara kan.
Att se plustecknen på gravtesten är något verkligt.
Något som verkligen påtalar att jag är gravid.
Jag känner ju ingenting ännu och det där tecknet är det som gör det mer levande
och verkligt.

Konstigt det där... att så fort man vet så tror man sig känna och märka.
Man tror sig direkt bli tyngre och otympligare.
Haha...psyket kan spela en en del spratt.

Så hur mår jag nu?
Jag är trött.
Jag är trött så in i bängen.
På dagarna ( och detta var även förra veckan, innan jag visste om att jag var gravid)
när jag sitter och jobbar kan jag ibland känna hur ögonlocken nästan faller ner och hur jag skulle kunna somna sittandes vid skrivbordet.
Så trött brukar jag aldrig vara.
Så nu sover jag en del.
På kvällarna, inte vid skrivbordet ;)

Har även bestämt mig för att träningen måste bli en viktig del av mitt liv nu.
Annars kommer det gå illa.
Jag har redan problem med min rygg och om jag ska bära en liten bebis i min mage så måste jag träna upp både ryggen och konditionen.
Plus att jag vill kunna känna mig vacker och fin i min gravid-kropp.
Vill inte känna mig stor och klumpig.

Har jag sagt att jag är gravid?
Jag är gravid!!!!!!!!

Kapitel 1. Vi är gravida

Måndag 10 Oktober.
Jag har inte fått min mens och jag har nu i flera dagar gått och undrat på om det kan vara som vi vill eller inte.
Jag har under detta långa år gjort kanske 30 olika gravtest och alla har vart negativa.
Jag kände samma sak nu när jag kissade på stickan.
Det kommer bli ett streck och så blir jag besviken igen.

Men så var det inte.
Först visades ett streck och jag suckade.
Efter några minuter hoppade ett till fram.
va??
Oj, oj,oj.
Hoppas inte på för mycket sa vi till varann jag och min man.
Vi åkte till apoteket fort som tusan för att köpa fler test.
Sen igår har vi nu gjort 3 test och alla visar att jag är gravid.

Jippi!!
Jag och min man är gravida.
Jag har en liten liten ärta i min mage som växer och gror för var dag.

Denna känsla är helt makalös.
Jag har redan hunnit tänka tusen tankar och planera tusen saker i huvet sen igår.
Jag är så otroligt tillfredsställd och mår så oerhört bra.

Jag och min man är gravida!!!1
Herregud!!!!