Nu har vi fått vår första tid till ultraljud.
Jippi!!!
Jippi, Jippi!!!
Äran till att få se dig för första gången är den 1:a November.
Herrejösses.
Det är om 2 veckor.
En väldans lång tid.
SÅ här är det.
Jag tror egentligen att jag har gått längre än vad man säger.
Det är ingen som har träffat oss ännu utan man går endast på min senaste mens.
Man säger endast utav ett telefonsamtal att lilla ärtan ska komma till världen runt den 16 Juni.
Ha!
Tror jag inte ett skit på.
Jag känner nämligen mer i magen än vad jag skulle gjort om jag var i den veckan.
Jag tror att det blir i Maj.
Så, nu har jag sagt det innan ultraljudet.
Vi får väl se om jag har rätt eller om jag e helt ute och cyklar.
Jag e lite orolig faktiskt.
Inte för att det ska vara något fel, för det känns rätt och bra allting.
peppar, peppar, jag mår ju inte ens illa.
Jag e orolig att någon ska fråga mig om jag är gravid innan jag har berättat det för folk.
Innan jag har berättat det för barnen och våra familjer.
Jag börjar nämligen få en liten liten rundning på magen, håller mig för magen och klappar på den.
När jag är och tränar kan jag se att min kropp har börjat intagit graviditetsformer både här och där.
Så, jag vill hinna berätta det för nära och kära innan andra börjar fråga mig.
Dock vågar jag inte berätta något förrän jag har vart på ett första möte eller ultraljud.
Jag vill vara säker på 3-månadersgränsen.
Så, om 2 veckor på ultraljudet hoppas jag att man säger:
" Men...oj, då. Du e ju redan i vecka 16."
Om det är så, så kommer ni att få veta om att jag är gravid nästan omgående ;)
För jag kan knappt bärga mig en dag till.
Jag vill berätta, jag vill berätta!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar