Vårt lilla hjärta

Idag räknade jag efter.
Det är ungefär 5 månader kvar till jag ska börja jobba igen.
Den tanken är VÄLDIGT skrämmande.
Det är ju bara runt knuten och jag känner mig inte redo ännu.
Vi har bestämt oss för att det inte blir fler barn och det betyder att jag sen ska jobba resten av mitt liv och endast vara ledig och hemma med bebis på semestrar och, helger och under vab.
Jag vill inte ha ut endast det av mitt barn under livet.
Jag vill leva mer med barnen och kunna njuta mer av dom än bara under helgerna.
Men...
samtidigt så är ju ändå 5 månaders ledighet en väldigt lång tid.
Det är ju ändå lång tid kvar.
Jag behöver inte känna mig stressad och jag tror att jag kommer vara rätt så redo när det är dags.
Pappa ska då ta över och vara hemma med Leia vilket kommer vara en väldigt viktig tid för far och dotter.
Jag kommer nog tycka det är ganska skönt att gå iväg på dagarna och vara viktig.
Det kommer däremot vara svårt att lämna över allt och släppa allt.
Stackars Henke, han kommer nog få en del samtal av mig i början.

Jag får passa på nu sista tiden att göra allt det jag velat och inte hunnit med.
Och då handlar det inte om att rensa ur, kasta skräp mm utan att njuta och att ta hand om mina barn.
Göra saker med dom som att åka skridskor, simma mm.
Jag ahr vart med dom en del i skolan titt som tätt och fortsätter nog med det nu sista tiden.
Det är verkligen nyttigt att få vara med och se vad som händer på dagarna i deras liv och det har man varken tid eller råd med när man jobbar.

Leia kommer nog snart börja krypa.
Hon puttar sig bakåt och flyttar sig sakta framåt i sittande ställning.
Hon är nyfiken och pillig men ändå på ett ganska lugnt sätt.
Hon vill vara med och känna, höra och prata men kan också sitta stilla och observera och bara vara.
Det är en bra egenskap tror jag, att vara lite utav båda.
Folk omkring säger: " Vänta bara, snart är den lugna perioden över."
Visst, självklart blir hon ju bara mer och mer rörlig och det blir mer passande på henne för vår del men jag tror ändå att Leia i grund och botten är ett ganska lugnt och fogligt barn.
Någon gång ska jag väl få uppleva det också ;)

Hon vet redan hur hon ska charma, flirta och få folk omkring henne att älska henne.
Hon är ett underbart barn.

Varje dag med Leia är en dag med skratt.
Man kan räkna på fingrarna hur många dagar sen hon föddes hon har vart arg och ledsen eller som man fått burit runt på henne hela dagen.
Hon älskar att sitta på lekfilten och leka med sina leksaker.
För hon leker verkligen. Hon hoppar runt med hästarna ( som hon fått av gudfar), ställer dom brevid och lyfter sedan upp mjukisdjuret och råkar man då hoppa in i leken och mjaua som en katt gör så skrattar hon högt av lycka.
Hon vill inte bli buren hela tiden eller sitta i knät jämt. Det är bättre på golvet och att där få utforska själv.
Perfekt.

Leia är tillbaka

Yes!
Vår lilla Leia är tillbaka till den ursprungliga Leia igen.
Den Leia som sover mycket, somnar gott och älskar att äta mat är tillbaka.
Skrik- och klagosångsLeia är som bortblåst.
Hon har vart sjung och jag antar att det va anledningen till det konstiga beteendet även innan hon blev sjuk.
Stackarn. Hon har inte mått bra alltså.

Hon äter nu glatt, mumsar i sig varenda munsbit som vi ger henne.
Det går bättre att amma och sova gör hon gott igen. Tom så pass mycket på dagarna att jag börjar bli lite nervös för om hon sover alldeles för mycket.
Men..jag tror att hennes lilla kropp fortfarande behöver få tillbaka en del krafter efter sjukdomstiden att hon behöver sova nu ordentligt några dagar.

Amningen har det ju inte gått så bra med. Hon har inte velat riktigt. Hon har gnällt mycket när jag ammat henne och bitit mig i tutten.
Nu tror jag att det var för hon var sjuk men jag har ialla fall bestämt mig för att jag ska avveckla amningen och det beslutet känns fortfarande bra.
Eftersom hon om 2 dagar är 6 månader så ör det ju en bra tidpunkt att sluta på.
Plus att det tar väl 1-2 månader att avvänja kan jag tänka mig.
Vi har tragglat några dagar med nappflaskan. Hon har inte velat ta den mer än att leka med den men så häromdagen helt plötslig så snuttade hon och åt hur mycket som helst i flaskan. Så även igår igen.
Så....Jippi!
Nu kan avvänjningen börja :)

Det har känts lite ledsamt tidigare när jag tänkt att det snart är dags att sluta med amningen men nu känns det rätt.
Hon är ju inte så liten längre utan börjar bli en stor tös.

Leia älskar sina familjemedlemmar och har full koll på vilka som tillhör familjen.
Hon blir glad när hon ser någon av oss och sjunger och skrattar gärna med oss.
Hon är dock lite lat fortfarande med att ta sig framåt och röra sig men man ser att det snart är dags för den rörliga perioden.
Jag njuter så länge stillsamheten varar.

Hon är underbar vår dotter och kommer bli den vackraste lilla prinsessan på denna planet.
Om 2 dagar fyller hon ett halvår.
Så om några månader är det dags för mig att börja jobba igen :)

Mönsterbarn

Klockan är nu 22:03 och jag sitter i sängen med datan.
Leia ligger i sin säng, inte just nu dock för pappa lyfte precis upp henne.
Leia är inte så rolig längre.
Leia har börjat avvika lite grann från att vara ett mönsterbarn till att vara ett barn som vägrar somna.
Sova gör hon fortfarande jättegärna, länge och mycket.
Puuuhhh...tur för oss.

Hon har alltid vart lätt att få att somna i egen säng, mellan oss eller vart vi nu är någonstans.
Hon har somnat vid tutten men när jag lyft ner henne i sängen har hon vaknat och sen legat där en stund tills hon har somnat. Detta gjorde ju att hon kunde somna själv. Jippi, jättebra!
Men...nu är det något som är fel.
Vi vet inte vad dock. Jättejobbigt är det när man inte vet varför hon inte är nöjd.

För det första så har hon det jättejobbigt med amningen nu förtiden.
När hon ammar ligger hon och rör sig hela tiden, har ett gnälligt ljud för sig och drar i tutten med munnen som att hon inte kan slappna av riktigt.
Jag har ju tänkt att det är för att det är ljud runt omkring eller att jag pratar medans hon ammar som är störande. Men nu har hon börjat låta så också även när det är tyst och lugnt brevid. Inte jämt men ganska ofta.
Skitjobbigt är det!
Jag funderar faktiskt starkt på att sluta amma.
Vi har köpt hem majsvälling och jag hoppas att hon får tillbaka sin aptit nu så att hon kan börja äta mer mat och ta välling istället för tutten.
Det känns lite motigt att sluta helt, men det tar väl lite tid antar jag att sluta helt. Jag får dra ner lite i taget.
Andra grejen med Leia är att hon nästan alltid är nöjd och glad FÖRUTOM när hon ska somna.
Just då hon ska somna gnäller hon, rör hon sig, och jämrar sig. Hon är totalt missnöjd.
Oavsett om hon ligger mellan oss i vår säng, i sin säng eller i soffan.
Oftast bara på kvällarna också.
Konstigt va?!
Det kan ibland ta flera timmar innan vi fått henne att somna.
Igår var kl. 00:30 när hon äntligen sov.
Man kan nästan tro att Leia är en medveten liten dam som förstår att det nu är dags att sova för natten och att hon absolut inte vill gå miste om allt roligt som ev händer runt omkring.
För så fort hon får sitta upp ( i sin egen säng) eller vi bär henne så är hon nöjd.
Sen måste jag ju erkänna att vi sista tiden innan hon blev sjuk och nu när hon vart sjuk har haft henne väldigt mycket i vår säng.
Vi har alltid haft henne sovandes i vår säng men endast halva nätterna. Nu har det för det mesta blivit hela nätterna och egentligen så är det ingen av oss som sover bra då så det ska vi ändra på.
Nu tänkter jag ta i med hårdhandskarna och få henne att somna själv i sin egen säng och sova där ialla fall halva natten. Jag vet att hon sover som bäst då och vaknar inte lika ofta.
Men frågan är hur vi får henne sluta vara rädd och missnöjd för själva insomnandet.
Fattar inte.
Det är så himla jobbigt att ha en gnällig bebis.
Då blir man automatiskt en väldigt gnällig mamma.

Önska oss lycka till ikväll.
Hon har ännu inte somnat och vägrar just nu att ligga på rygg.
Kan ju vara så att hon råkar somna då ;) och det är ju absolut inte bra.

Sorry!

Jag e ledsen.
Jag e så kass på at blogga just nu att jag skäms.
Jag ser på statistiken att jag håller på att tappa anhängare :(
Jag har så mycket jag vill blogga om men när jag väl tar fram datan kommer jag inte ihåg ett smack, så då blir det liksom inget vettigt av det.

Leia är nu 5,5 mån och en väldigt stark liten tös.
Kan det vara så kanske att vi har en ny Pippi Långstrump i stan?
Hon älskar att kramas och pussas.
Hon tar ett hårt tag om kinder eller öron med sina sjukt starka nyper och drar en till sig.
Hon myser med en och ger en en blöt puss på munnen.
Dock med öppen och dregglig mun ;)
Hon kan ligga och mysa, kramas och klappa en på handen eller armen hur länge som helst ibland.
Hon gillar närhet.
Det börjar ju märkas mer och mer när det gäller sovrutinerna :(
Vi har ju haft det väldans lätt med henne tidigare.
Vi har lagt ner henne i sängen när hon är trött och d har hon somnat ganska omgående.
Men icke nu, sörrö. Nu ska man helst vara nära henne för att hon ska somna.
Urk! Det måste vi vänja av henne med.
I föräldratidningen står det: Våga va rebell! Låt barnen sova i er säng, sov i samma säng hela familjen.
Det gör inget! Det blir då trygga barn!

In my ass!
Mina blev det inte ialla fall.
Jeppe och Alex behövde jag natta några år.
Så fort de vaknade och märkte att jag inte var där så skrek de rakt ut, när de vaknade kunde de inte somna om själva för att jag inte var där ( jag var ju där när de somnade).
Jag låg brevid dom i timmar ibland för de skulle somna på kvällarna.
Det har man varken tid till eller lust med som småbarnsförälder.
Inte jag ialla fall.
Jag anser att ett barn är tryggt om de kan somna själv, vakna själv och ligga vaken en stund innan man måste tala om att man vill upp. Gärna somna om själv på nätterna också.

Åh, vad härligt det är med sittåldern.
Allt underlättas.
Lättare att klä på henne, lättare för henne själv att sitta själv på golvet och leka medan mamma gör annat. Det är även roligare att klä på henne klänningar.
Det är så gulligt med en liten sittande sötnos i klänning.
Plus att hon ännu inte kan ta sig framåt vilket underlättar barnpassningen just nu.
Men snart så....snart så blir det inte en lugn stund här hemma ;)

Hon vinkar.
Va?!
Jag har nog aldrig hört på maken. 5,5 mån.
Men hon verkar ju dock endast ta de roliga stegen och hoppa över de andra.
Sitta kan hon men inte vända sig från rygg till mage.
Vinka kan hon också men inte åla sig fram.
Haha.....primadonnan. Inte vill man röra sig alltför mycket ;)
Hon trivs så bra under sin korkek.

Hon är fortfarande sjukt lätthanterlig.
Däremot vet hon nu vilka som är hennes familjemedlemmar och vilka som är utbölingar.
haha...det syns på lång väg när någon annan kommer hem till oss att utbölingar minnsann inte kan komma här och försöka charma henne hur som helst.
Det tar lite tid men anstränger man sig så lyckas det ofta.

Spegelbilden är fortfarande hennes bästa vän och hon sjunger, skrattar och dansar med henne.
Hon provar även vilka ljud hon kan få fram tillsammans med spegelbilden.
Det ser så kul ut för hon blir rädd ibland och hoppar till utav sina egna ljud.

Vackra lilla fislisa.
Inte en dag går utan att jag pussar på hennes små händer och kramar hennes underbara lilla kropp.
En sån skör liten varelse med ett sånt underbart litet leende.
Redan kan man se spår utav egen vilja och beslutsamhet.
Redan kan man se att hon kommer bli en liten bestämd ung dam.

Jag älskar henne så!

Barnens hus

Mitt råd till blivande föräldrar är:
Handla inte på Barnens hus!!!
Speciellt inte större saker som tex barnvagn.

Barnens hus i Uppsala har vi haft mest med att göra.
Vi förbeställde en barnvagn. Obs! Flera månader innan vi ville hämta den!
När vi börjar närma oss datum för att hämta den ringer vi och kollar om den verkligen finns hemma.
Ja, den finns hemma och vi talar om vilken dag vi ska hämta den.
Samma dag ringer de och säger att det blivit ett missförstånd. Den finns inte hemma.
Vi får vänta några veckor och sen ringer de igen och säger att den kommit hem.
Vi åker dit höggravida och riktigt spända.
De kommer ut med fel färg på barnvagnen!
Herregud! Det får liksom inte hända!
Vi ska ju snart föda barn och vi har ingen barnvagn.
De ursäktar sig lite smått och beställer hem den rätta.
Vi får åka hem och vänta.
Efter 2 veckor kommer den och som tur var har ingen bebis kommit ännu.
Det är rätt färg och rätt vagn.
" Så hur kompenserar ni detta?"
" Ja, jo, ni har ju redan fått en massa rabatter på barnvagnen,"
"Ja, jomen det var innan ni strulade till det så det har ju inte med det att göra."
" Nej, det är ju sant. 300 kr i rabatt och ett regnskydd kan ni få."
" Mutter...då tar vi hellre en babysitter med oss hem."
( det fick vi dock)

Nu några månader senare och vi ska byta till sittdelen på vagnen märker vi att man tydligen inte fick med någon fotsack fast vagnen var sprojlans, visserligen inte barnens hus fel.
Vi hör av oss till Barnens hus vid två tilfällen om att beställa hem denna fotsack i samma färg som vagnen.
Man säger att den har utgått hos leverantören och det finns ingen att beställa hem.
Kul!
Vi kollar runt hur vi bäst kan lösa detta och inser att vi inte vet hur vi ska göra.
Vi chansar att åka till babyproffsen i barkarby.

1 vecka senare har vi nu en limegrön fotsack på sittdelen och vi är supernöjda.
Tack vare babyproffsen!
De beställde en från leverantören och dom fanns visst att beställa.
Barnens hus är skit och kan inte ett smack!
Rent ut sagt så är de värdelösa!!!!

Helt tokigt med storlekarna

"Vad har Leia för storlek i kläder?"
"Öh, jaaa du. Det kan man ju undra! Det beror lite på vad du ska köpa, vilket plagg och i vilken affär"

Det är ju helt sjukt.
74 cl är väl ändå 74 cl?
Men icke sa en bekymrad mamma.
I byxor har nog Leia ust nu 74, nästan att hon kan ha 80 tom.
Beroende på om det är hängselbyxor eller vanliga.
Beroende på om det är en modell som är väldigt tajta i midjan eller inte.
Beroende på om det är mysbyxor eller jeans.
I bodysar har hon nog 74. Det är oftast liknande storlekar, men dock inte alltid.
Badbyxor är lite tajtar så där får man köpa minst 2 storlekar för stora och när det gäller strumpbyxor kan man köpa en stoorke för litet för dom passar oftast då eller är för stora.

Herregud!
Varför kan inte bara en 74:a vara en 74:a?

En glad bebis som älskar att sova

Det finns oändligt mycket att göra när man är mammaledig må jag säga.
Och då pratar jag om sånt som endast har med bebisar att göra.
Babymassage, babysim, sångstund, öppna förskolan mm
Vill man så finns det något att göra varje dag.
Så...att vissa enbart sitter hemma och inte gör ett skit är för mig ofattbart...men men.
Vill man så...

Jag däremot har ju en viss förmåga att istället boka på mig alldeles för mycket.
Som imorgon.
Halv 10 ska jag hem till en mamma och fika, halv 12 ska jag hämta Alex och vi ska vidare till enk för att
gå till läkaren med honom.
Sen hem.
Till kl.6 på kvällen ska vi sen tillbaka till enk jag , jeppe och Leia och lämna ut jultidningarna som han har sålt.
Fast det är väl inte så mycket?
Det är ju inte ens hela dagen.
Men då ska ju Leia matas ett gäng gånger och busas med lite. Så det bli ju nästan hela dagen.
Fast det är kul tycker jag att fara runt överallt, så varför inte?

Leia är glad och nyfiken.
Hon vill pilla på våra telefoner och datorn, hon vill smaka på allt, se allt och lyssna på allt.
Hon gillar killarna och älskar att bli runtkastad.
Hon sover fortfarande bra på nätterna och äter väl 1-2 gånger varje natt.
Somnar om fort och på helgerna när jag och Henke sover till 10 så gör hon det med :)
Sådan mor och far, sådan dotter alltså!
Inte helt fel.
Jag kan nog konstatera att hon älskar att sova!
Yes!
Det var ju det jag var mest rädd för. Att inte få sova.

Man möter ju på en hel del folk när man är hemma med en bebis.
Och jag måste nog säga att det finns en del märkliga människor.
Man vet inte riktigt hur man ska bete sig med vissa.
Vissa pratar endast om sig själv rakt av och man får inte en syl i vädret, andra ska ( antagligen som det alltid vart) tävla med varandra om snyggast kläder, bäst barnvagn och vem som gör vad först.
Andra ljuger medan vissa är riktigt trevliga och roliga att ha att göra med.
Så här är det väl överallt visserligen.

Bebisvärlden är en ganska så tuff och omständig värld må jag säga.
Och det är inte bebisarna som gör den så utan det är mammorna.

Jag bor på en bondgård

Ursäkta min värdelösa uppdatering men jag lyckas liksom inte riktigt hinna med allting.
Jag har så mycket i huvet som ska göras och som jag vill göra att jag knappt hinner fixa frillan innan jag går hemifrån.
På tal om frilla så har jag inte längre någon frisyr att prata om. Usch, jag tappar mängder med hår.
Jag kommer ihåg att man tappar hår när man ammar men att det blev så här pass mycket kommer jag inte ihåg förrns nu när jag står här nästintill hårlös.
Jag har liksom tappat håret på sidorna och framme vid luggen så det är stubbigt där.
Herregud!
Jag känner mig så osmaklig och ovacker.
Det blir nog att stå framför spegeln imorgon nån timme för att hitta en frisyr som lite grann kan dölja detta.

Leia kan sitta själv!

Och tur är väl det för nu njuter hon lite mer av att kunna sitta och plocka med grejer själv. Hon var inte riktigt nöjd med att ligga på mage och har ännu inte orkat/velat/klarat av ( kalla det för vad du vill) att vända sig från rygg till mage ännu. Hon blev lite uttråkad efter ett tag att bara ligga på ryggen och fattade liksom inte hur hon skulle ta sig runt. Nu e hon stor och aööt går så ruskigt fort. Hon är ett barn nu.

Förra gången jag bloggade ett inlägg LÅG hon ner brevid mig i sängen och lyssnade på smattret av tangenterna. Men nu....nu har hon suttit brevid mig som ni ser på bilden här brevid. Titta så stor hon e.

Hon älskar att försöka plocka åt sig våra mobiler. Dom ser så himlans roliga ut.

Dom får hon dock INTE pilla på ;)

Leias nya leksak. En gåstol med massa roliga grejer som låter , sjunger och blinkar. Gåstolen gillar hon och det är skönt att ha någon sorts avlastningsplats som är lite mer anpassad hennes ålder nu än baby sittern. Den har vi fått plocka bort nu.

Hon älskar att äta och ter nästan 2 hela mål per dag. Ett riktigt matvrak är hon.

Att sjunga är en favorit och då ska det helst vara " prästens lilla kråka" och " Jag bor på en bondgård." Kossan, musen och katten är favoriter.
Hon skrattar, viftar med armarna och skiner upp som en sol när man sjunger.

En underbar liten tjej är hon ialla fall fortfarande och jag e så glad över att hon alltid är så nöjd.

Imorgon ska vi hälsa på Ennielie och Madde, gå på musiklek och sen på kvartsamtal hos Alex.
Hujedamig vad trötta vi kommer vara sen när vi kommer hem.

Tittut!!

Nu äntligen har Leia kommit in i den underbaraste av alla bebisåldrar.
Tittut-åldern!
Åh,vad glad hon blir när man gömmer ansiktet och tjoar tittut när man tar bort händerna.
Hon skrattar och hoppar till.
Hon är så glad, älskar att sjunga, leka och hoppa i knät.
Den glada bebisåldern helt enkelt. Den brukar väl vara i 2-3 månader innan de börjar krypa och istället röja runt så man blir den där trötta småbarnsföräldern som alla pratar om ;)

Jag förstår inte hur vi kunnat få världens goaste och gladaste unge.
Hon är fortfarande lugn och snäll och är glad jämt.
Hon älskar sin vagn och man kan lätt vara ute med henne i flera timmar utan att hon ledsnar.
Bara hon får sitta upp när hon vill det och ligga ner när hon är trött.
Hon är liksom inte svår alls.
Vi har även kommit in i den berömda åldern då hon är mittemellan sittläge och liggläge.
Hon sitter upp själv, en stund innan hon faller. I vagnen sitter hon själv i längre perioder men där är det mjukt så jag kan nog inte riktigt säga än att hon sitter helt själv men nära inpå.
Vi har gått till och från och funderat på att byta till sittdelen men håller fortfarande på det och känner att hon är för liten för den. Den är större inuti och ja, för lite större barn känner vi.
Vi har löst det som så att vi stoppar en mindre soffkudde under vagnmadrassen så det blir som ett sittläge.
Sen har vi en kudde bakom ryggen.
Då sitter hon fint upp. Nästan som i en sittvagn faktiskt.
När hon ligger ner lägger vi ner soffkudden under vagnen, jättesmidigt!
Detta gör att vi inte behöver skynda på med sittdelen.
Det där med att skynda på...jag är inte sån.
Jag vill inte skynda på Leia. Jag vill ha henne som bebis ett tag och vet att året går så himla fort så jag vill njuta.
Så var jag inte med killarna men skönt nog så är jag väldigt harmonisk med lillskruttan.

Man kan ta i Leia nu på ett annat sätt än tidigare, hon är större.
Nu kan man lättare bära henne, man kan bolla lite med henne, duscha med henne, kittla henne massor på magen och hon skrattar högt, man kan prata med henne och hon gurglar tillbaka.
Hon märker fok om´kring, hon klappar pluto medvetet och vill vara med och pilla på telefonerna.
Underbara , goa unge.
Om ni vill hänga med så måste ni nog komma och träffa henne nu så ni inte missar en massa, det går fort må jag säga.

Hon äter havregröt och en massa annan mat, biter för fullt på bitringarna för det kliar, lipar titt som tätt och det ser verkligen helkul ut.

Hon växer mycket just nu och nu är det nästa uppsättning med kläder som jag plockar bort.
Dags att handla mer kläder snart...igen.
Jag avskyr att plocka bort hennes kläder.
Vi har ju handlat dom där kläderna och tycker om dom. Men när jag lägger bort dom så vet jag att vi aldrig mera kommer använda dom plus att hon blir ännu ett steg större.
Lite sorgligt faktiskt samtidigt som det är kul att både gå och handla nya kläder plus att hon blir lite större.

Någon frågade mig  vad vi gör på dagarna jag och Leia.
Herregud, vad gör vi egentligen?
Dagarna går så fort och vi nyttjar dom väl.
Jag älskar det!!
Vi rensar ur och städar huset i alla vrår sakta men säkert iom hösten och inför jul och vinter, vi besöker öppna förskolan, går på sångstund på tisdagar, träffar och fikar med kompisar, åker och shoppar på ikea och i gallerior, är med killarna i skolan nån gång ibland, går promenader, tvättar, städar och framför allt så ligger vi ibland och sover och bara slappar.
Men...jag var på jobbet i fredags och hälsade på och jag saknar jobbet lite grann kom jag då underfund med plus att jag väldigt mycket saknar mina kollegor.

Så...nu har ni fått en ganska lång uppdatering.

Åh, vad jag älskar

Att man kan få så mycket känslor för ett litet barn som man får för sitt eget barn är helt otroligt!

Det är verkligen känsor a la stjärnstopp.

Jag har fått denna lilla varelse att ta hand om och vårda tills hon är redo att flyga själv.

Shit, vilket stort ansvar.

Det är inte konstigt att man är rädd för att saker och ting ska hända som tex att hon ska sätta i halsen, göra illa sig, bli bortrövad mm.

Man har liksom allt ansvar och klarar man inte av den biten så är hon och vi dömda.

Vilken underbar liten unge sen då!

Hon är fortfarande nöjd jämt.

Hon älskar att äta och vill ha mer och mer.

Vi har nu börjat med havregröt och hon åt som bara den.

Hon sitter liksom och gungar fram och tillbaka med öppen mun.

Hon vill ha mera!

Idag var vi på öppna förskolan och träffade andra bebisar. Det har vi inte gjort på ett tag och det märktes.

Hon var riktigt fascinerad över alla andra småttingar som dregglade och gurglade.

Det var ungefär som att hon tänkte:

"Men, finns det fler som jag? Hörrö där borta, jag gillar också att tugga på bitringar.

Åh, kan du ligga på mage, det kan jag med.!"

Hon var tvungen att kolla på allt och smaka på varenda leksak som jag la framför henne.

Sen vid sångstunden så skrattade hon rakt ut, hon älskade det!

Så, nu blir det sångstund varje Tisdag och inga mer ursäkter för att göra andra saker.

Vi handlade 2 par brallor idag till henne för 30 kr sammanlagt. Begagnade men superfina i stjyst kvalite.

Jag tycker det är riktigt kul att det är så populärt och så accepterat att handla begagnat.

Det är bra, varför ska man jämt ha nytt för?

Idag var en sån där härlig dag som får en att somna gott på kvällen.

Vi var på BVC och vägde och mätte och allt såg bra ut.

Vi tog oss sen en promis till centrum och öppna förskolan.

Där fikade och tjattrade mamma med 2 riktigt härliga tjejer medan Leia fick gurgla med bebisar.

Jag log för mig själv medan jag vandrade hemåt och tänkte:

Idag är jag nöjd med dagen.

Som Maria Montazami skulle sagt: Kul. Verkligen jättekul.

Jag glömde ju berätta. Nu kan hon styra sina händer och ta saker. Hon älskar även sin bitring. Hon biter och kliar på den som en liten hundvalp.

Åh, vad fort allt går!

Det händer mycket nu.
Leia har hittat sina händer och kan även styra dom.
Lite halvdant dock men efter några försök så lyckas hon komma rätt.
Här nere klappar hon pappa på skägget.
Haha! Hon gör det verkligen flera gånger också.
Medvetet!

Allt går så fort. Jag hinner inte med.

Idag hade jag och Leia en dag alldeles allena.
Vi åkte till city gross i Bromma och handlade kött och bröd.
Vi hittade även en jättefin mössa till fisen. En som är varm och sitter där den ska.
Sen åkte vi vidare till Willys och storhandlade basvaror.
Det är så skönt när jag får göra saker själv med henne ibland.
När familjen är hemma så hinner man knappt vara med henne för att alla ska gosa och leka med henne.
Vliket är bra dock :)
Killarna verkar inte ledsna på henne.
Ibland blir det dock för mycket så vi får säga till dom att hon måste få vara ifred ibland också, precis som vi behöver .

Innan Leia kom köpte vi en Alldeles ny vagn till henne.
Nu har vi märkt att det inte finns någon fotsack till sittdelen.
Hmm...dåligt. det borde väl ändå följa med när man beställer hela paketet.
Så...nu måste vi bege oss iväg för att beställa hem en sån för nu är det snart dags att byta till sittdelen.
Dom vill verkligen tjäna pengar på precis allt.

Leia har alltid sovit så fint hela nätterna, nu har det vänt.
Nu kan hon vakna flera gånger varje natt och vilja äta eller att hon behöver byta blöja.
Jag känner mig konstigt nog inte särskilt trött ändå.
Visst e man lite tröttare än vAnligt när man har smått men får jag sova lite middAg nån gång ibland så mår jag finfint.

Vi har bytt bvc till bålstadoktorn och ska snart på nästa kontroll.
Ska bli spännande å se hur mycket vår michelingumma väger nu.
Hon e riktigt rund och go.

Nu ligger hon i babykorgen och frustar. Hon verkar ha svårt att somna.
Måste nog hjälpa henne lite på traven.

Natti natti

Stora fröken

Bara på några dagar så har allting gått i rasande fart.

Leia är jättestadig i ryggen och vill helst sitta upp. Hon försöker dra sig själv upp genom att ta tag i sidorna på barnvagnen.

 Hon sitter om man håller henne i ena handen.

Snart sitter hon själv och självkart är varenda litet steg hon gör så himla kul att följa och man gläds verkligen. Men.... Jag vill ju behålla min bebis och inte att hon ska bli stor.

Inte ännu.

Stopp!! Det går för fort!

'Koftan hon har på bilden har min farmor stickat. Visst är den fin!!

Här sitter hon i barnstol och det är mycket stabilare än för några dagar sen. Då hasade hon nästan ner för ryggen var så otränad.

Hon har även börjat träna tunga, läppar och stämband.

Hon pruttar med läpparna, smackar, sjunger och jollrar. Hon kan ligga hur länge som helst och bara låta.

Hon öeker med tungan och hon dregglar konstant.

Haha...det ser ganska roligt ut.

Hon gillar mat och vi känner mer och mer att vi vill ge henne mer än bara smakportioner. Vi får väl se när vi börjar utöka.

Hon har än så länge ätit, potatismos, banan och melon.

Plus några kaksmulor ;)

Idag sov hon, jag och pappa i flera timmar sammanlagt på dagen då vi alla var helt slut efter resan.

Leia har haft det lite granna jobbigt då vi inte vart hemma på flera dagar.

Det har vart varmt och kvavt på badet och surr och mummel utav röster överallt,

Men ändock så har hon som vanligt inte varit alltför gnällig.

Vårt nöjda lilla fröken.

Minnet sviker

Helt otroligt!
Nu har det börjat igen.
Minnet sviker mig totalt flera gånger om dagen.
Jag är på väg in i ett rum för att göra något och sekunden efter har jag glömt bort vad.
Jag har alltid vart lite förvirrad och glömsk men känner att det är värre nu än någonsin och jag måste nog säga att det har vart så här med alla mina barn när de har vart små.
Varför? Varför blir man så glömsk?
Det är läskigt och väldigt frustrerande.
När man har barn måste man vara så strukturerad som möjligt för att få ihop allt.
Men det går ju inte om jag ska gå och bli glömsk mitt i allt.
Ett ganska stort handikapp är det, så snälla, tyck inte illa om mig ifall jag glömmer något vi bokat in tillsammans.

Vår lilla tös har blivit en riktig liten pratmoster.
Hon pratar, jollrar gurglar och sjunger.
Hela dagarna långa.
Ibland får man nästan skavsår i öronen för hon låter sådant.
I flera timmar kan hon hålla på.
Ibland på kvällen kan man ju undra om hon någonsin kommer somna.
Men tjoff, så sover hon helt plötsligt.

Hon har blivit väldans med och medveten bara på någon vecka.
Hon ser och hör och verkar förstå en del.
Hon är glad och älskar att studsa i knät på en.
Det bästa är ändå när man sjunger för henne.
det gör vi varje dag och hon skrattar och tjoar.
Hon blir alldeles tokig.

Spegelbilden är bästa kompisen.
Den stannar vi vid ibland och hon blir överförtjust över att få träffa sin bästa polare :)
Konstigt det där att polarn ler när Leia ler och att polarn sprattlar med hela kroppen precis när Leia gör det.
Vilken underbar kompis!!!

Hon sover fortfarande mycket och länge.
Hon orkar bara vara vaken i korta stunder.
Vi njuter så mycket det bara går av att få sova så länge det varar :)

Hon har åroblem emellanåt att amma när det är saker som händer runt omkring.
Det kan bli lite bökigt ibland, speciellt om jag sitter och pratar med någon.
Jag kan ju inte gärna be den personen vara tyst medans jag ammar.
Men aja, hon får lära sig helt enkelt.

Hon är nu 4 månader och jag förstår faktiskt inte vart tiden tar vägen.

Babymassagen är nu slut men vi har börjat på babysång istället.
Som sagt, det älskar hon!

4 månader gammal

Igår blev vår lilla tös 4 månader gammal.
En dag vi längtat efter just eftersom hon nu får börja smaka på lite mat :)
Pappa fixade mosad potatis, jag höll med tuttmjölken och sen var det bara att köra.
Hon var lite fundersam på vad vi höll på med men jag är helt övertygad om att hon gillade det.
Det kommer nog inte vara alltför svårt att så småningom få bort amningen och istället låta henne börja äta mat :)
Jippi!!!
Inte än förstås men när hon e kring 6 månader vill jag nog dra ner en hel del.
Som jag känner just nu.

Se så söt hon är vårt Lilla hjärta.

Min Måndag

Det är Måndag morgon och klockan är 07:59.
Jag har duschat och precis ätit 2 limpmackor med makrill på :)
Så gott!
Alex ligger i soffan påklädd och klar, äter riskakor och kikar på killar som spelar tv-spel på youtube.
Hmmm....ungdomen idag är märkliga ;)
Han ska när som helst stänga ner och knata iväg till skolan.
Eller så tar han cykeln eftersom det regnar ute.
Det är skönt att han åker själv till skolan, samma med Jesper.
Idag är han dock hos pappa.

Min dag ser ut så här:
Jag ska vid 9 åka iväg och inhandla present till min man som fyller år imorgon.
Suck...vet inte vad jag ska köpa ännu.
Jag hade en bra present men gav bort den iden till släktingar istället så nu får jag tänka om.
Mutter....
Jag ska även inhandla garn då jag ska virka en kofta till Leia.
Jag är jättesugen på att börja virka igen och just koftor kan man nog inte få för många av till små bebisar nu när det är kallt ute.
Vid lunchtid idag ska vi sen till mitt jobb och äta lunch där och träffa alla gamla arbetskamrater :)
Det ska bli kul!

Jag älskar nuförtiden mornarna.
Innan jag fick Leia hatade jag dom.
Jag går alltid upp vid 7 nu förtiden och väcker killarna.
Detta betyder att Leia fortfarande ligger och sover och att jag kan koka kaffe, duscha, kika på tv och bara lalla runt hemma utan att stressa.
Det är helt underbart att sen stå med kaffekoppen och kika ner på vägen på alla stressade människor som är på väg till jobbet.
När jag planerat färdigt min dag kan jag sen gå och sova en stund till om jag vill eller så gör vi iordning oss och drar iväg någonstans.

Denna tiden får inte gå för fort.
Shit vad jag älskar att vara hemma med min bebis!!

Vårt lilla hjärta

Att vara i vägen

Jag vet att många tycker att det är skit jobbigt med  oss småbarnsföräldrar när vi kommer körandes med våra barnvagnar.
Man tycker att vi är i vägen och tar mycket plats.
Det har jag hört folk gnälla på många gånger, innan jag själv blev förälder ännu en gång.
Men...nu är det ju så att när man har bebis så måste man ha en barnvagn, så är det bara.
Och vi måste få vara ute i samhället vi med och ta plats.
Jag tycker det är jättejobbigt att komma till ställen där man knappt får plats med vagnarna.
Man känner sig i vägen och det hjälper absolut inte att nån tant eller gubbe muttrar och surar för att vi tar upp plats.
Fy skäms på er!!!!

Hjälp till istället att hitta en bra plats vi kan ställa vagnen på när vi är på tex fiket eller tåget.

tappar hår

jahapp, så har håret börjat trilla av också.
när man duschar ligger det en hårtuss på golvet, i sängen hittar man hår och det värsta är när de sitter fast i leias väck.
hmmm.skitjobbigt är det.
när jag är på simhallen nästa gång kan de tyvärr glömma att jag tvättar håret där.
men det tillhör antar jag.
jag har alltid uppsatt och sover tom med uppsatt.

Leia är fortfarande lika lugn och underbara.
men...allt går ju så jäkla fort med henne.
hon är gigantisk och växer hrla hela tiden.
idag rensade jag ur ännu fler för små kläder ur hennes garderob :(
jag gillar det inte.
eg vet jag inte varför men jag antar att det är för att jag njuter och mår så himla bra just nu.
jag vill bara stanna tiden.
jag älskar att vara hemma med leia och är väl rädd att tiden ska springa ifrån mig och det är dax att börja jobba igen.

idag var vi på ikea och köpte en barnmatstol till leia.
hon älskar den och är glad att få komma upp på vår nivå och framförallt att få sitta upp.
nu börjar en ny era. hon e ju så stor.
nästa vecka ska hon få smaka mat för första gången :)
vi längtar och allra mest leia tror jag.
stackare. hon sitter och smackar när vi äter.
hon är ju jättesugen.

nu sover hon som vanligt som en stock.
vi får nog passa på vi också och sova en stund.

liggdel vs sittdel

lillfisen börjar bli mer och mer intresserad och nyfiken utav allt runt omkring.
vi e snart i en gråzon då liggdelen till vagnen snart e tråkig för henne samtidigt som sittdelen är alldeles för stor och bred. hon vill upp lite medan hon samtidigt inte kan sitta själv ännu.
men nu har vi fått lite bra tips från en annan mamma.
vi bullar upp med en kudde så hon halvsitter.
Leia diggar det mycket. nöjd och glad blev hon.

jag har lite svårt att ha koll på datum nu när jag är hemma.
plus att jag förstår inte vad jag gör på dagarna riktigt.
dom bara rusar förbi.
men allt man tar sig för tar ju tid när man har en liten bebis med sig.

imorgon ska vi till city och luncha med min farmor.
jag och leia ska åka tåg in dit på morgonen.
det ska bli kul att åka tåg.
jag tar ju alltid bilen nuförtiden men hade ingen lust att ta den in i city.

se vilken linslus hon e min dotter.

pluto och leia

Idag har Leia vart vaken väldigt mycket.
när hon väl sovit har hon bara sovit korta stunder.
Är det bara idag eller är det en ny period med en mer vaken Leia?
oavsett så är hon alltid nöjd och glad.

idag såg hon Pluto.
Innan Leia kom så trodde jag att Pluto skulle bli Leias beskyddare.
Jag trodde att vi skulle få lite problem med pluto, att hon blev för beskyddande så att andra inte fick komma nära henne.
hon är en sån familjekatt.
men nej. de har inte kommit varandra nära än.
men idag...idag såg hon pluto på ett medvetet sätt. Hon såg en vacker och hårig varelse och undrade vem det var. det är jag helt säker på.
hon tittade länge, länge.
Pluto märkte detts och kom fram till henne och började kela med hennes fötter.
det kanske är början på en stark vänskap.

premiärbad

idag körde vi premiärbadet med Leia.
hon älskade det!!
det var jättekul men väldans mycket att hålla koll på och en hel del packning att plocka med.
men det var det värt :)

storlek för stor

så....nu har det gått 3,5 månad sen Leia kom.
jag har sen hon kom bytt storlek till M. innan graviditeten hade jag S och ibland XS.
jag känner inte direkt någon panik för det men känner däremot att jag vill få ner min mage lite grann.
den buktar liksom ut fortfarande och alex frågade mig idag om jag är gravid igen.
haha...gullunge!

som henke sa idag: du kanske ska sluta äta massa grädde och kaffebröd.
öh, ja det kanske är en ide.
hmmm....men när man är mammaledig så är väl meningen att man ska fika mycket?
det är så jag har förstått det ialla fall ;)

jag känner även att jag på något sätt behöver röra på mig mer.
vi får väl se vad som händer.

jag trodde jag skulle ha vissa dagar under mammaledigheten då jag inte visste vad jag skulle göra men så är verkligen inte läget.
det finns något inplanerat varje dag och så himla mycket som behövs göras jämt.
ibland lite väl mycket.
jag behöver nog tagga ner lite.

imorgon blir det premiärbad för Leia i simhallen :)
det ska bli skitkul !

knubbiga små fötter

dom här små knubbiga fossingarna lever sitt eget liv när Leia ammar.
haha...tårna far och pekar åt alla håll och kanter.

vintergrejer

det här handlade vi på marknaden till leia.
det blir nog superbra i vinter.
gulligt va!

nu är hon lite kinkig

Leia tycker inte om när man är på bjudningar med mycket folk. igår på kräftskivan trivdes hon inte. hon var gnällig, ledsen och kändes otrygg.
hmm...det är ju inte så jättebra med tanke på att hela hösten innebär en massa kalas hit och dit.
jag tycker så himla synd om henne när jag ser att hon helst vill vara ifred i vagnen och sova och busa själv och inte vara i massa famnar.

idag däremot var vi på höstmarknad och jag hade henne i bärsele.
hon somnade när vi gick utanför dörren och vaknade när vi kom innanför dörren igen.
vi var på marknad i ialla fall 2 timmar.
det var ungefär som att hon somnade in för att hon skulle slippa allt runt omkring.
det var ju fullt av folk överallt så hade hon vart vaken hade hon inte vart nöjd.
vi får väl se hur dessa födelsedagsmånader går då.

kräftskiva

idag var vi på kräftkiva hos svärföräldrarna.
vi bestämde oss för att prova sätta Leia i barnstol. se så bra det gick :)
tyvärr så bländade jag henne så dant så hon blundar. herregud vad stor hon börjar bli.
tiden går så himla fort!

Napp vs Tumme

 Napp VS Tumme

 

Leia vet inte riktigt vilken fot hon ska stå på när det gäller detta. Inte för att hon behöver välja men oftast så blir det ju något av det.

Jag hoppas på nappen då deet verkar vara lättare att sluta med så småningom plus att den kan jag styra lite mer över än med hennes tumme.

Näven gillar hon också. Ibland åker hela näven in i hennes mun. Det ser inte direkt normalt ut.

Så här ser vår lilla flintiga tös ut numera.

Kan man tro.....

Men hon är faktiskt inte flintis.

Hon har ljusa små fjun som håller på att ta över hennes söta lilla huvud.

Så spännande.

Ska bli kul att få se hur vår lilla prinsessa ser ut med hår på huvudet.

Jag längtar så tills jag får sätta upp håret i tofs och göra fina frisyrer :)

Fis-Lisa

Igår kväll låg Leia uppe med pappa i vår säng och lyssnade på musik.När jag kom upp låg hon och sov som en liten stock. Hon hade somnat på min kudde bara så där med armarna utsträckta.

När jag vaknade på morgonen låg lillfisen så här. Hon låg på mage och när jag senast såg henne låg hon på rygg. Nu börjar det hända grejer. Nu börjar hon själv kunna bestämma lite över sin kropp. Så spännande varenda litet steg är :)

Nu har den äntligen kommit!! Leias bebisbok :)

Gymnastikövningar

Det är viktigt det där med att hänga med i svängarna.
Här tränar vi att vända från mage till rygg och rygg till mage.
Mage till rygg kan hon men den andra svängen får vi träna lite mer på tror jag.

Ser ni så stor hon blivit!!

Hemma

Det är nästan otroligt vad länge jag har vart hemma från jobbet.
Min sista jobbdag var den 18 Maj.
Nästan på pricken 1 månad innan Leia kom.
Jag var helt övertygad om att hon skulle komma tidigare. Det var väl det enda jag tjatade om i bloggen.
TJi fick jag då jag blev igångsatt och hon kom en enda dag för tidigt.
Obs! Att jag då blev igångsatt. Så jag hade ju helfel.
Så...nu har jag vart hemma 4 månader.
1 månad som gravid och 3 månader som småbarnsförälder.
Jag måste säga att än så länge så är det inte så där jättestor skillnad på dessa.
Jo, jag är ju inte längre stor och orörlig och jag har ju nu en underbar liten sötnos men annars...
Annars så är nog rutinerna och dagarna ganska som månaden innan hon kom.
Leia sover ju hela nätterna och på dagarna är hon en tillfredsställd liten tös som gillar att göra det jag gillar att göra....nämligen sova lite mer.
Närå...hon sover mycket men jag städar nog och åker och utför ärenden mest.
Jag gör sånt som ett hushåll kräver.
Leia kräver än så länge inte så mycket och vi får väl se om hon någonsin kommer göra det.
Kan ju vara så att hon blir en snäll och lugn liten dam.
Hon är väldigt med och  förstår nog mer än vi tror. Det känns så många gånger.

Ialla fall så trivs jag hemma och jag håller på och lära känna en del folk som också är hemma med sina småttingar vilket är kul.
Jag trodde jag skulle bli helhispig efter någon månad och inte riktigt klara av hemmalivet igen men så är det inte alls.
Jag ska börja jobba igen 1 Juni nästa år och jag känner nästan att det är alldeles för tidigt.
Dock så är det bra för Leia och Pappa att få vara hemma med varandra och jag tror nog att det kommer vara rätt så skönt att komma iväg på dagarna igen.
Det blir nog väldans bra.

Jag trodde att jag lätt skulle bli uttråkad här hemma och klättra på väggarna men det finns mer att göra än man tror.
Vi är ju ändå 5 st i familjen nu och det betyder en del jobb på hemmafronten plus en massa olika ärenden som ska utföras och en del aktiviteter att åka och se på.
Jag älskar hemmalivet och jag älskar att njuta utav varenda dag som ges.
När jag vaknar på morgonen är jag inte sjukt trött och känner absolut inte att jag springer runt i något ekorrhjul utan jag går upp och undrar vad dagen ska handla om idag.
Jag lever.
Jag lever och älskar det!!
Jag älskar att njuta utav det som vi skapat.

Öppna förskolan igen

Idag gjorde vi ett nytt försök med öppna förskolan.
Det gick bättre denna gång :)
Idag var halva vår föräldragrupp på plats så jag kände mig lite mer hemma.
Dom har jag ju träffat flera gånger tidigare så det gick lite lättare.
Det var kul att få prata av sig lite och träffa andras bebisar.
Dock så orkade inte Leia så länge utan tyckte nog att det blev lite för mycket intryck.
Hon har sedan vi kom hem sovit och jag misstänker att morgondagen också kommer bestå av sömn för hennes del.
Hon är väldans känslig när det har vart mycket runt omkring.
Då får det bli en städdag imorgon då medan hon sover. Det är ju inte helt fel.

Vi har äntligen vart hos bvc och dom konstaterade att Leia är väldigt stor.
Hon väger mer än medel och är även längre än medel.
Undra om det endast är nu när hon är bebis eller om korta Henke ochLinda får en lång dotter.
Låter ju lite konstigt.Men inte helt otroligt dock.
Allt är bra med henne ialla fall och hon är frotfarande en väldans glad och go tjej.

Sprutor

Idag fick Leia 2 st sprutor i låret och hon grät.
Hon blev alldeles förtvivlad, ledsen och upprörd.
Lilla fisen vad jobbigt det var.

3 månader gammal

I lördags blev vår lilla prinsessa 3 månader gammal.

Det är helt otroligt.

För 3 månader sedan låg hon på mitt bröst alldeles blå och tittade på mig med stora ögon och utan en endaste ögonfrans. Jag grät och tackade högre makter för att hon kom ut helskinnad och var en frisk liten tös.

Då när hon kom ut var hon ett lealöst litet spädbarn.

Hon kunde inte göra mycket utan var helt beroende utav oss vuxna.

Hon åt hela tiden och sov jämt.

Hon sov så ofta att alla stod runt henne och undrade när hon skulle vakna.

Och när hon vaknade så ville alla i familjen, eller de som var på besök hålla henne och se henne innan hon somnade igen.

Nu ä hon 3 månader.

Hon pratar, gurglar och sjunger.

Hon gråter eller skriker sällan, utan gnäller när hon inte är nöjd.

Hon har vänt sig från magen till rygg, reser upp huvudet och visar med armarna att hon vill komma upp.

Hon somnar själv, sover själv i sin säng och sover oftast hela nätterna.

Det känns som 3 månader sedan var en evighet sen. Som att vi känt henne hur länge som helst.

Samtidigt som 3 månader sedan var häromdagen.

Hon är ju så liten fortfarande fastän hon käns så himla stor.

Vi hinner väl knappt blinka innan hon fyller 1.

Leia ligger i vår säng och tittar på mig och pratar med mig medan jag provar kläderna i min garderob. Hon skrattar och tycker jättemycket om att umgås. Se så fin hon e vår skatt.

Jeppe har målat tigertavlan. Hon älskar den. Hon låter nästan själv som en liten tiger när hon tittar på den. Hon pratar med den och blir överlycklig när pappa stannar framför den med henne.I Fredags var vi på babymassage.

Det var en mysig stund vi fick tillsammans. Leia trodde jag busade med henne när jag masserade hennes ben så hon började prata högt och sparka vilt med fötterna. Haha....Ser fram emot nästa gång.