Vecka 34. Foto: Mage med lilla hjärtat i och en stor rund boll som bär den ;) Nu har jag fått lite bukt på mina svullna ben, fötter och händer. På dagarna bär jag stödstrumpor. Ja, precis såna där som din mormor eller farmor antagligen har på sig ;) Armen lindar jag med gasbinda på natten så att vattnet inte kan rinna ner till handen. Funkar dock endast halvdant men bättre blir det ialla fall. Bebis mår bra och rör sig mycket mycket i magen. Nu längtar jag efter att få träffa vår underbara bebis. Hejsan hoppsan!

Utrensning utav kläder

Jaha...så var det dags igen och känna att jag inte har några kläder som passar. Jag verkligen avskyr dessa perioder. Denna gång var jag alldeles för stor för de flesta kläderna jag har. Inklusive mammakläder jag köpt och knappt använt. Hmmmm....måste bli bättre på att se i omklädningsrummet vad jag kommer att använda och inte använda. Jag provade igår en skjorta som jag kunnat ha innan graviditeten och nu i graviditeten. Den har fungerat som en sorts tunika och jag har haft leggings till. För ca 2 veckor sedan kunde jag ha den. Igår kunde jag INTE ha den. Den var tajt och kort. Hmmmm.....herrejösses! Vart ska detta sluta? Jag kommer att sluta som en luftballong som seglar iväg högt över molnen och inte kan ta mig ner igen. Bäst att ge henke ett snöre så han kan hålla i mig om ifall jag skulle börja sväva ;) Kläder, kläder, kläder. Känns onödigt att gå och handla kläder för att sen endast ha dem i 2-3 månader till. men jag måste tyvärr. Så, gallerian. here I come. Funderar ni på att bli gravida? Läs inte min gnällblogg då :(

Inte bra.

Nej. Nu får det vara bra! Nu räcker det med en massa skit. Jag orkar inte vara gravid längre. Vill inte vara gravid längre om det ska fortsätta så här. Jag har vatten i kroppen, benen sväller, armen sväller och på natten har jag så ont i den så jag skulle kunna amputera bort den. Tom runt halsen börjar jag svälla utav allt vatten. Herregud! Ska man verkligen kunna se ut hur som helst när man är gravid? Man känner sig fet, okvinnlig och inte alls särskilt gravidvacker. 7 veckor kvar. Det är 7 veckor för länge. nej, nu har jag gjort mitt och nu vill jag bara lägga mig och sova och vakna utav att det har gått 7 veckor och att storken kommer på besök. Helvetes skit!

Föräldrautbildning

Nu har vi vart på 2 möten med föräldragruppen.
Första gången gjorde både mig och Henke lite skeptiska.
Alla var tysta, blyga och man visste inte riktigt vad man skulle prata om.
Det fanns inte riktigt någon som vägledde oss heller utan det kändes lite tafatt det första mötet.

Men....häromdagen var vi på det andra mötet och det var riktigt givande.
Man hade strukturerat upp mötet och delat upp oss i mamma- och pappagrupper.
Vi skulle diskutera.
Det räckte med att en tjej tog upp en grej hon funderar över och sen kunde vi inte sluta prata.
Vi pratade, frågade och skrattade.
Självklart var det mesta om förlossningen.
Hur vet man när det är dags?
Hur går det till?
Gör det ont?
mm...mmm...

Även för mig som har fött 2 barn innan så fick jag så mycket hjälp av diskussionerna.
Jag är ju inte expert och kommer heller aldrig att bli.
Varje förlossning är den andra olik och man har ingen aning om vad som kommer hända denna gång.
Jag har nog kommit underfund med ialla fall att jag är nog mest rädd för smärtan.
Eller inte rädd. Jag är inte rädd utan vet mer med mig att jag ogillar smärtan starkt.
Allt runt omkring klarar jag och jag känner mig ganska trygg i att det kommer gå bra.
Jag håller på och försöker intala mig psykiskt att jag kan befinna mig ÖVER smärtan.
Ska försöka ialla fall.

Ialla fall...föräldrautbildningen.
Vi höll på att ge upp efter första men jag e så glad nu över att andra gången gav så mycket.
För mig ialla fall....Henke var fortfarande lite skeptisk.
Nästa vecka ska vi till kyrkcentrum och vara med på ett föredrag.
Tisdagen bjuder på en visning på förlossningsavdelningen och sen har vi ännu ett mvc-besök inbokat.

Mycket bebis runt omkring oss nu :)
Det är bra och allra mest för Henke.

Vi har börjat gjort ordning bebishörnan lite grann och har fått upp säng och lite smått runt omkring.
Det ger faktiskt ett mysigt lugn när man går förbi detta.
Alla hemma kan börja förbereda sig på att det snart kommer en liten plus att vi inte behöver stressa ihjäl oss i slutet med att fixa iordning.

kram på er.

Utseendet

Lilla hjärtat.

Vem är lilla hjärtat?
Hur ser hon ut?
Är det verkligen en hon eller är det bara som vi tror?
Tänk om det kommer komm ut en liten snoris med pillesnopp.
Oj, så chockade vi skulle bli.
Oj, så chockad han skulle bli när han följde med oss hem och fick slagga under färgglada blommor.
Oj, så chockad han skulle bli när vi skulle försöka få på honom alla vackra klänningar vi köpt ;)

Dom säger ju att det är en flicka så vi får väl tro på det.
Jag har en bild utav henne.
Hur hon kommer se ut och vem hon kommer vara.
Konstigt att man kan få en bild så utav en bebis som ingen sett.
Vi har sett henne. Hennes fina panna, händer och fötter.
Men inte i färger eller på riktigt.

När de föds så ser de inte alls ut som de gör efter några veckor.
När de är några veckor ser de inte alls ut som när de är året.
Det är väl först när de är 1-2 år som man börjar kunna se vem de är och hur de kommer se ut.

Jag ser framför mig hur vår lilla dotter X
kommer springa runt på tomten med silkesvit hud, ljusblondt långt hår och blågröna ögon. Ögonen kommer att ändra färg efter vädret och beroende på ljusets styrka.
När det är sommar och sol och fint väder kommer hon ha klarblåa ögon.
När det mörknar på lite eller blir mer oväder blir det mer gröna ögon med lite brunt i.
Hennes leende kommer vara stort.
Det kommer vara brett och hon kommer ha breda läppar.
Hennes panna kommer vara lite högre och hennes tänder kommer förhoppningsvis skvallra om att hon har fått pappas tänder.
Starka, vita och fina.
Om jag tyder min bild av henne rätt kommer hon nog inte gilla att jag sätter på henne en massa klänningar.
Hon vill nog vara lätt och ledig med mysbyxor och linne medan hon far runt och vill känna och klämma på allt. Är man ute på äventyr med brorsorna kan man inte ha massa onödiga klämnningar på sig.
Jag får nog passa på att ha sådant på henne innan hon lär sig hur man säger ifrån ;)

Denna bild har jag för att jag har sett foton på mig och Henke när vi var kring 2-3 år.
Även för att jag vet hur han och jag är.
Men hur kommer hon se ut innan det?
Ingen aning.
har svårt att se det framför mig.
Hon kommer nog ha mörkare hår innan året. Det tror jag.
Ögonen kommer nog också vara lite mörkare till en början.
Man har aldrig någon aning om hur ett spädbarn kommer se ut.
Det tar ju ett tag innan de ändrar sig till det utseendet dom sen kommer att ha.

Spännande är det och jag längtar så fruktansvärt mycket.

Vecka 32

Oj, oj, oj då!

Om man kikar lite tillbaka i min blogg så står det titt som tätt att jag vill att det ska gå snabbare och att jag vill känna mer.
Kan det gå snabbare än så här?
kan jag känna mer än så här?
Bebisen kan nog inte sparka mer än den gjort ialla fall eftersom den nu är så stor så att den ligger ihopvikt.
Sparkarna är nu mer långsamma och mer ansträngda.
Stackars Lilla hjärtat som inte har tillräckligt med plats där inne.
Nu kan man känna när fötterna och händerna trycker sig mot magen.
Den har kvar foten ett tag så att man kan känna på den lite innan den drar tillbaka den.
Riktigt häftigt!!
Dock väldans jobbigt och irriterande när man försöker att sova.

Vaderna har börjat jävlas med mig också.
Jag vaknar på natten av att det krampar i dom och det är inte direkt skönt.
Häromnatten var jag tvungen att väcka henke för jag fick inte bort krampen.
Hujedamig!!

Men alltså, vecka 32.
Jag kan nog kalla mig för höggravid tror jag.
Eller, när börjar man med det?!

Kläderna börjar bli för små, men det är alldeles för idiotiskt att köpa nytt nu.
Fötterna sväller och jag orkar inte stå och gå för länge.

Vecka 32.
Herre jösses!
snart har vi en liten busfia i våra armar.
Jag längtar oerhört mycket till den dagen kommer!!!

Underbara känslor

Jag måste ju få säga att jag mår så JÄVLA bra!!!!
Jag trivs, mår bra, är tillfredsställd och bara njuter.

Jag kan känna i hela kroppen hur den bara njuter.
En sorts tillfredsställelse som går ifrån tårna och upp ända ut till längsta hårtopp.
Flera gånger per dag när jag stannar upp, tittar på magen och klappar den.
Då kommer den. Då kommer känslan och jag älskar den.
En känsla utav att min kropp mår bra, att mitt psyke är stabilt och att den lilla bebisen är hjärligt välkommen till världen.

Jag älskar tanken på att det endast är några veckor kvar tills vi ska ses.
Då kan jag lukta på henne, känna och klappa på henne och få bli mamma en gång till.

För vad gör det egentligen att jag har gått upp 15 kg, har foglossning titt som tätt och att mina ben sväller upp när jag rört mig för mycket?
För vad gör egentligen det att jag går som en gammal kärring när jag reser mig från sängen, stel efter en natts stillaliggande och att jag inte kan gå upp för trapporna hemma utan att behöva sätta mig ner en stund och vila benen?

Det gör inte ett skit.
Mitt psyke är inbäddat i bomull just nu och jag älskar, känner och lever.
Jag lever fullt ut och jag älskar denna graviditet.

Jag trodde ändå att det skulle bli värre med min kropp.
Att jag skulle gnälla, ha ont, må dåligt mm eftersom jag ändå är 10 år äldre.
Men icke.
Min kropp mår bra av att vara gravid.

Ville bara berätta.

Bloggtorka eller vadå!!??

Hejsan hoppsan igen!!

Jag skäms oerhört mycket över att jag skitit i bloggen så himla länge.
Jag har absolut inte haft bloggtorka även fast man kanske har kunnat tro det.
nej, jag hinner liksom bara inte med att ens gå in på internet nuförtiden :(
Jag vet inte hur länge sen det var som jag läste nyheterna.

Jag jobbar bara 6 veckor till och måste nu lära upp 2 personer som ska ta över när jag går. Plus att jag medans dom lär upp sig bit för bit ska jobba undan allt övrigt samtidigt.
På hemmafronten har det städats ut garderober, förråd och kattvindar för att kunna bana väg till bebis kommer.
Allt sådant ska vara klart innan har jag tänkt mig så att jag bara sen kan njuta.
Storstädning av hemmet får jag ta när jag är hemma och latar mig sista månaden.
Men all utrensning är nu klar :)
Jippi!
Då menar jag verkligen utrensning.
Varenda låda och koffert har gåtts igenom och allt onödigt har kastats.
Så, nu kanske jag kan njuta, blogga och bara pyssla med bebistyger ett tag :)

Jag är nu i vecka 31.
Alltså så tittar lilla hjärtat ut om 9 veckor.
Herrejösses måste jag ju säga!
Tiden bara springer iväg.

På hemmafronten pratar vi mycket förlossning och jag börjar psykiskt ställa in mig på att klara av den sjuka smärtan som kommer med en förlossning.
Jag har inte direkt någon hög smärtgräns och blir så djävulsk när jag har ont.
Jag ska denna gång försöka köra på den mera lugna nivån och försöka köra lite mer åt meditationshållet. Ni vet, hitta ett eget mantra och så ;)
jag tror nog att det kan gå.
Vi får se.

Lilla hjärtat kommer ialla fall komma ut till världen och vara världens lyckligaste eftersom hon har 2 storebröder som kommer ta emot henne med öppna famnar.
Dom kramar och klappar på magen.
Pratar och sjunger för henne.
Dom tittar på bebiskläder och längtar.
Längtar och längtar.

Kolla in ena brorsan här nere.
Både pappa och storebror är så himla stolta över vad de lyckats snickra ihop.
( Mamma satt med benen i högläge på en stol breve och tog kort på varenda rörelse. Såna här viktiga saker måste ju dokumenteras :))