Verkligen i väntans tider

Idag var jag och Lilla hjärtat på besök hos MVC. Lilla hjärtat är fixerad och vill förhoppningsvis snart komma ut. Allt såg bra ut ialla fall, hjärtat pumpar på i bra takt, hon rör sig och blodtrycket på mig var fint :) Jag måste nog påstå att det nog inte spelar någon roll om man jobbar in i det sista, e ledig eller har fullt upp med massa småttingar. Jag tror att oavsett så går man nog de sista veckorna och bara väntar och känner efter. Jag har en massa som jag skulle hinna vilja bli klar med innan hon kommer ut och borde därför inte gå runt och vänta på att det är dags. Men...det är svårt att inte vänta och längta. Vi har gått i mer än 9 månader nu och vill ha henne i vår famn. Framförallt vill jag nog veta att hon mår bra, att förlossningen går bra och att ett friskt litet barn tittar ut. Sen är det inte bara bebisen jag längtar efter, mest henne förstås. Jag längtar även efter att få tillbaka min kropp. Att själv få bestämma över den och att kunna springa, hoppa och gå. Framförallt att kunna gå. Jag vill kunna gå till centrum och handla eller cykla utan problem. Jag vill inte behöva vara så fruktansvärt beroende av bilen som jag är idag. Jag vill kunna använda mina gamla kläder, ha shorts och kunna sola magen. Jag vill kunna knyta skorna, ligga och sova på magen och stå upp och duscha. Jag vill kunna lägga undan mina stödstrumpor och gå ut och hoppa studsmatta med grabbarna. Haha...men mest av allt vill vi ha vår lilla tös liggandes i vår famn. Vi vill känna på henne, se hennes ögon, fingrar och tår. Vi vill lukta på henne. Vi vill känna det där som varje förälder känner på BB när man precis har fått träffa sitt älskade barn. Nä, nu orkar vi inte vänta längre. Nu tycker vi att det är dags att du kommer ut, Lilla hjärtat! Kram

Ingen bebis ännu

Den här jättefina babykorgen har jag fått låna ifrån en jobbarkompis. Klädseln ville jag fixa till själv så den har jag sytt. Vit bomull inuti och spets utanpå. Jag älskar att pyssla och fixa. Speciellt när det är till något som komma skall. Jag blev nöjd ialla fall. I helgen var vi helt hundra på att Lilla hjärtat skulle komma ut och hälsa på världen. Eller redan i torsdags natt förresten. Jag vaknade av att jag drömde om att någon försökte kalla mig till vaket tillstånd. " Vakna, Linda. Du har värkar. Vakna, det är dags nu!" Det var det någon som sa till mig och jag ansträngde mig för att vakna. När jag vaknade kände jag att jag var mitt i en värk. "Herregud!" tänkte jag. " Jag har värkar och ska föda barn" Jag gick upp och försökte att inte väcka Henke. Jag tänkte att jag måste kolla hur långt det är mellan värkarna innan jag väcker honom. Det var en kvart ungefär mellan värkarna och dom var ganska intensiva. Efter 5-6 värkar med en kvart emellan så bestämde jag mig för att efter nästa värk så ringer jag mormor så hon hinner komma hit innan vi behöver åka in. Hon var ju tvungen att ta hand om Alex. Jag inväntade värken men den kom liksom inte. En halvtimme senare kom den. Sen var det så...en halvtimme mellanvarje värk. Efter det blev det 20 minuter mellan varje. Någon var det en timme mellan. Totalt oregelbundet alltså. Halv 2 gick jag upp och kl. 6 insåg jag att jag var tvungen att försöka sova. Ingen ide att väcka Henke. Jag gick upp till henke när han skulle till jobbet och berättade och vi bestämde att det var lika bra att han som vanligt åkte och jobbade. Så här har detvart sen i Torsdags natt. På nätterna och på dagarna har jag hela tiden haft oregelbundna värkar. De flesta av dom har vart intensiva. Vi har verkligen blivit snuvade på bebis. Inatt är första natten jag fått sova ordentligt utan värkar. Under dagen har jag knappt haft en enda. Det blev ingen bebis i helgen :( Jag ringde förlossningen och de sa att det kan vara så här, speciellt om man är flerföderska. Det kan sätta igån när som helst samtidigt som det fortfarande kan ta 2 veckor till. Herregud! Hur ska jag kunna vara utvilad vid förlossningen om jag ska behöva gå runt och ha värkar i 2 veckor innan? Jag e så TRÖTT!!!! Stackars Henke. Han e nog mer psykiskt trött efter att hela tiden gå och klocka mig och tro att det snart e dags. Min älskling. Han e så underbar!!

Barnvagnen är hemma :)

Äntligen! Igår ringde dom och sa att barnvagnen har kommit och att det var vår färg. Rätt färg! Vi åkte dit nästan på sturt. Det var rätt färg och rätt vagn. Vi blev så lyckliga när dom kom gåendes med den så vi nästan glömde bort att vara besvikna på hur de har skött detta med vår vagn. Efter att vi själva dragit upp det där med kompensation fick vi med oss en babysitter hem också alldeles gratis. Vi blev näjda med att få en babysitter och att vagnen följde med oss hem. Däremot är vi inte nöjda med att Barnens hus själva inte kunde ta upp det där med kompensation och att de ändå var rätt snåla med kompensationen. Jag kommer ju absolut inte åka dit igen och jag kommer absolut inte tipsa folk om den butiken. Hade de kompenserat bättre hade man kanske haft överseende med det som hänt. Nu är alla bebisens sängkläder tvättade och upphängda, alla fönster skurade och gräsmattan klippt. Nu är det bara badrummet som ska skuras och sen är hon välkommen till världen. Mina fötter och ben ser på kvällarna ut att tillhöra ett troll. Urk...ont gör det också. Ändå försöker jag ta det lugnt på dagarna. Imorgon ska jag med Alex till skolan halva dagen sen blir det shopping och skura badrum. Sen avslutar vi kvällen med mys. Det är som rena lotteriet det här med att föda barn. Man har verkligen ingen aning om när hon tänker komma ut.

Vecka 37

Vecka 37. Det börjar närma sig med stormsteg. Vi har ännu inte fått vår barnvagn och det gör mig lite stressad. Jag är stor och rund och kan knappt ta mig fram längre känns det som. Speciellt inte när jag suttit längre stunder, då är jag helt stel. Fötterna är redan uppsvullna på morgonen när jag vaknar så stödstrumporna hjälper knappt, men lite stöd är dom ialla fall. Handlederna funkar bättre med stödskenan men är ändå ömma. Det bästa med allt är att allt borde försvinna iom förlossningen eller strax efter. Känns skönt att veta. Idag firade jag min första lediga dag med att ta en rejäl sovmorgon. Barnen har ju studiedag idag så jag behövde inte gå upp och göra iordning dom idag. Vi ska även till läkaren och sen ska jag måla klart fasaden utanför ytterdörren. Jättekul är det verkligen att få pyssla på tomten. Vecka 37 bjuder nog mest på en växande Lilla hjärtat som är väldans livlig i magen. Däremot måste jag nog medge att hon inte alls är så jobbig. Jag trodde det skulle bli jobbigare och jobbigare med att hon sparkar upp på revbenen och att hon skulle ta alldeles för mycket plats men det är inte så farligt med det faktiskt. Glad för det :) Hela första lediga veckan är inbokad med aktiviteter. Dock sådana som endast är för vår skull och som jag kan göra i min egen takt. I morgon ska jag tex vara med Jesper i skolan halva dagen. Ska bli kul. Kram på er.

Gravid

Jag kan inte sluta förundras över alla symtom och konstigheter kroppen kan påvisa under en graviditet. Man tror ju lite grann att det är kring magen alla problem dyker upp, om man nu får problem. Jag visste att man är trött och kan ha humörsvängningar och att foglossning och uppsvullnad var vanligt. Men att man kan få problem med lederna var helt nytt för mig. Att man knappt kan färga håret för att hårfärgen inte vill ta ordentligt, att man kan få vissa fläckar och konstigheter på hyn var också nytt för mig. Idag när jag kom till jobbet och tittade mig i spegeln såg jag till min förfäran att jag är uppsvullen kring ögonen. Herregud vad jag ser ut idag. Sicken tur att det är min sista dag idag. sen kan jag bara dra täcket över huvudet om jag får konstiga symtom på kroppen. Mina leder mår apa. Handlederna och händerna. På nätterna vaknar jag av en äcklig smärta i hand och handled och en stickande bortdomning. Flera gånger per natt. Det är som att vakna ur en mardröm. Nu har jag ialla fall köpt en stödskena till ena handen och nu får jag äntligen sova på natten :) Finns att köpa på apoteket. Hur bra som helst. Handen får stöd och behöver inte alltför mycket röra sig och det mår lederna bra av. Jättekonstigt måste jag säga att det är. Detta är nog skillnaden med att vara gravid nu än för 10 år sen. Kroppen klarar det inte riktigt lika bra. När jag var yngre och var gravid hade jag knappt några otäcka symtom alls. Graviditeten fortlöpte så lätt som bara den. Nu ska jag ialla fall sluta jobba och ta hand om mig själv lite mer. Det är ju bara några/någon vecka kvar tills jag blir småbarnsförälder igen och det betyder att jag ska njuta och vila innan den tiden kommer. Med stor erfarenhet så vet jag att det inte blir alltför mycket sådant sen. Känns konstigt att jag snart kommer sluta blogga här som 2-barnsmamma och gravid. Snart blir det en blogg om småbarnstiden och om en 3-barnsmamma som försöker få tillbaka sin forna kropp. Åh, gud vad jag längtar tills jag kan springa, hoppa och leka igen. Jag kan ju fasiken inte ens sätta på mig skorna knappt längre. Stånk och stön. Herrejösses vad jag vill kunna röra mig och sväva fritt utan andningsproblem. Sista jobbdagen nu. kram på er

1 arbetsdag kvar

Jippi! Det närmar sig med stormsteg. 1 röd dag plus en arbetsdag kvar, sen e jag ledig!!!! Usch, ni har säkert redan ledsnat på mitt jubel men jag e ju så fruktansvärt förväntansfull. Nu e det slut för dagen och jag önskar er alla en trevlig röd dag. Puss på er

Nedräkning påbörjad

Åh herrejösses vilka sommarkänslor jag har! Tårna krullar sig, huden knottras, munnen ler och huden har fått färg. Jag mår så bra. Jag känner sommaren och mår så himlans bra av att få sol. Ungarna hoppar i studsmattan och deras skratt ekar genom väggarna. Grannen klipper gräsmattan och alla fåglarna sjunger i kör. Underbart, underbart! Jga sätter mig på gräsmattan med en nybryggd caffe Latte och min man på ena sidan. Lite kakor till vore ju inte fel. Vi kisar för solen lyser oss i ansiktet. Jag tänker högt att om 2,5 dag är en ny början. Om 2,5 dag är det ett sorts slut. Jag går på ledighet för att göra något som jag inte gjort på väldigt väldigt länge. Jag ska vara hemma och ta hand om mina barn och mig själv. jag ska föda barn, få lära känna denna ljuvliga varelse och även få knyta mer an till mina söner. Jag ska få vara hemma och ta emot dom när dom kommer hem från skolan, få gå på promenader med ett litet knyte i barnvagn. Vi ska ha sommarlov ihop utan fritids och jobb. Vi ska få ha sommar. Tillsammans. HELA sommaren. Åh, herregud vilken lycka. Men samtidigt är det ett sorts slut också vilket jag tycker känns bra. Jga kommer antagligen inte ha samma arbetsuppgifter när jag kommer tillbaka efter mammaledigheten och det känns så himla bra. Jag kan få göra något annat, få utvecklas och bli inspirerad på ett helt annat sätt. Jag kan komma att vilja börja jobba igen med ett leende efter ledigheten och det känns helt underbart. Nu börjar nedräkningen. Nu tackar jag snart för mig, packar ihop min väska och går ut till bilen för att sedan komma tillbaka först efter 1 år. Milda matilda vilken bra början på sommaren!

Flicka eller pojke?

Vikt och längd. Ditt barn väger nu mellan 2,5 och 2,7 kg och är cirka 48 cm lång. Haha....Alexander vägde 2470 kg och var 47 cm lång när han föddes. Så det stämmer ju med veckan. Din graviditet: Din livmoder är nu tusen gånger större än normalt. (Detta kanske inte är någon överraskning, eftersom den nu ligger under din bröstkorg, vilket gör det allt svårare att andas!) Du har förmodligen gått upp 10 till 15 kilo vid det här laget. Under de närmaste fyra veckorna går du troligen bara upp något eller några kilo till. Många kvinnor går inte upp någonting under graviditetens sista månad. Oj, hoppas! 10-15 kg är ju ingenting. Jag har nog gått upp 20 kg tror jag. Måste kolla det när jag kommer hem. Annars då? Jo, tack, magen växer och är gigantisk. Jag kan bli riktigt chockad när jag går förbi ett skyltfönster och ser magen svepa förbi. Jag går mycket och funderar över förlossningen. Hur det kommer bli och försöker förbereda mig för smärtan. E dock lite lättare denna gång tror jag för jag har sammandragningar titt som tätt. Detta ger mig en försmak för värre smärta ;) I helgen packade vi väskorna. En mamma-pappa-väska och en Lilla hjärtat-väska :) Jag e nu i stort sett klar med bebishörnan och självklart går det en del i flickfärger. Om det nu skulle titta fram en liten pojke så är det dock inte mycket att ändra på så att det blir en liten pojkhörna. Fast det är så himla självklart för oss att det är en flicka. Därför så kommer det bli riktigt konstigt om det är en pojke. För det första så har de ,efter ultraljudsbilderna, sagt att det är en flicka. Men sen så är det det enda vi har pratat och drömt om. Det är nästan bara flicknamn som vi pratat om och i drömmarna så är det alltid en flicka. Men man vet ju aldrig. Allt kan ju bli som man absolut inte trodde det. Vilket kön som än tittar ut så är det mycket mycket välkommet. Det är ju ändå Lilla hjärtat som tittar ut, den lilla bebisen som vi i år gått och väntat på. Dock blir det lite snopet med alla klänningar jag redan köpt ;) Bilbarnstolen provade vi sätta fast i helgen och det gick åt helvete!! Vi har en bas till och jag tycker inte alls att vi får den att sitta fast prdentligt. Det går liksom att rucka på den och så ska det väl inte vara? Plus att bilstolen sen sitter fast på basen så att bebisen nästan får sitta upp i stolen och det är väl inte så himla bra i början va? ZZZnark...varför ska saker och ting vara lätt för? Barnens hus ska ring aidag och taka om för oss om hur det blir med barnvagnen och om vilken vecka vi kans tänkas få den. Hallå!!!! Vi är i vecka 36 nu och bebisen kan komma när osm helst! En barnvagn är liksom ett måste. Jag vill ha våran barnvagn!! Vi börjar faktiskt fundera på att ta den barnvagnen som de beställde hem fel till oss. Den var riktigt fin faktiskt, MEN...det var inte den vi hade valt. det var samma sort men inte rätt färger. Fast...vi måste ju ha en barnvagn så vi kanske får ta den ändå. Suck! Kram på er.

Vecka 36

Idag går vi in i vecka 36. Detta har vi längtat efter. Varför? Jo, för att from nu så kan Lilla hjärtat komma när som helst :) Alexander kom nämligen i vecka 36. Han var endast lite liten men annars så mådde han bra och var fullt utvecklad. Häftigt! Dagen har inte vart alltför bra dock :( Imorse åkte vi glada i hågen iväg till Uppsala och skulle hämta den efterlängtade barnvagnen som vi beställde i början av året. Ja, i Januari var det. Vi sa att vi skulle komma och hämta den i början av Maj. - Men det är lugnt. Då är den hemma. Ring några dagar innan bara så plockar vi ihop den. För ca 2 veckor sedan skulle vi hämta den första gången. De ringde upp oss dagen innan vi skulle hämta den och sa att: "Oj, den hade visst inte kommit ännu. Ni får vänta någon vecka till men vi hör av oss". Vi kände på oss att den visst hade kommit men att de hade tagit barnvagnen till n¨gon annan som kanske behövde den före oss. Vi blev besvikna men väntade vidare. Som sagt, idag skulle vi hämta den igen och vi åkte dit. När de plockar fram vagnen sjönk modet igen och jag trodde att jag skulle börja gråta. Fel vagn. Herregud! Dom tog fram fel vagn. Dom tittade på lagret igen men tyvärr så hade de ju beställt fel vagn. Så vår vagn fanns inte idag heller. Besvikna och ledsna satte vi oss i bilen och åkte raka vägen hem igen. 40 minuter dit och 40 minuter hem bara för att titta på vagnen och säga: Det är fel vagn. Suck! Förhoppningsvis får vi rätt vagn om 2 veckor men det räknar jag inte med. Undrar om vi ens kommer ha någon vagn när bebis tittar ut. Och hur kul är det? En nyköpt vagn är inte direkt gratis. Då borde man väl för fan få den i tid. Barnens hus i Uppsala. Undvik dom!

Allt på en gång

Idag när jag gick till lunchrestaurangen tänkte jag lite extra noga på mina ankfötter. Dom stackarna får utstå mycket. När jag promenerar är det som att varje steg får mig att sjunka ner i jorden en smula och fötterna som låter som stora ankfötter smäller ner i marken hårt för att min kropp är så tung. Det känns som att marken skakar vid varje steg. Stackars ben och fötter. Det gör så himlans ont i dom efter en kort promenad. Imorgon ska vi hämta hem barnvagen :) Jippi!!! Vi ska även träna på att sätta fast bilstol och bas i bilen. Det där med kläder till bebisen tycker jag e svårt. Hur mycket ska man behöva köpa innan? Hur kallt kommer det vara? Behöver vi köpa en tunn overall eller räcker det med tjockare sparkdräkt? Ingen aning. Hmmm... Nu är det ialla fall nedräkning. Nedräkning på 4 dagars jobb kvar..... 4 dagar!!!!! Helt otroligt. Efter dessa 4 dagar...dock med ledighet emellan...så ska jag sen inte jobba på 1 helt år!!! Jag kan inte fatta det. Det känns som sagt väldans overkligt. Folk undrar: Vad ska du göra då innan bebisen kommer? Blir det inte väldans lång väntetid innan? Öh, vad sa du? Jag har 2 söner som behöver lite extra uppmärksamhet ett tag tex. Dom ska jag vara med i skolan och se hur det funkar lite grann. Där ryker ca 4-6 dagar. Jeppe ska till ögonläkaren i Uppsala vilket tar en halv dag. Jag ska till doktorn och mvc. Huset ska städas Tomten ska fixas Babykorgen ska ha innanmäte vilket jag ska sy mm... mm... mm.... Plus att jag måste hinna vila upp mig emellan också. Oj, det blir nog stressigt ändå även fast jag inte jobbar. Nu ser vi fram emot helgen och håller tummarna på att det blir soligt hela hela helgen:) Trevlig helg på er!!

I längtans tider

Nu förtiden får jag inte riktigt sova som jag ska längre. Jag vaknar på nätterna utav värkande armar och ben. Lilla hjärtat stör mig inte så mycket utan det är mer min kropp som jävlas. Jag tror att det är så att vattnet ligger och trycker på mina nerver så att de smärtar och domnar. När jag vaknar på nätterna är jag glad. Konstigt nog. Jag älskar ju att sova och känner att jag behöver mycket sömn för att orka vara en trevlig människa. Därför är det konstigt att jag är glad när jag vaknar på nätterna. Jag tror jag vet varför. För det första är det så underbart väder ute att man blir glad av bara det. Men sen så tänker jag alltid att bebis kommer väcka mig på nätterna och det ser jag fram emot. Jag ser fram emot att gå fram till spjälsängen, lyfta upp den lilla gnyende bebisen, ta den i min famn och ta ett djupt andetag och fylla hela min kropp med bebisens härliga doft. Jag vill klappa den på huvudet, sjunga för den och ge den mat. Byta blöja på den och säga att allt kommer bli bra, somna nu om igen. Sen när jag lagt ner henne igen så ser jag fram emot att på något märkligt sätt lära mig hur jag ska gå på de knarrande golvplankorna så att hon inte vaknar på stört igen. Obs! Hela övervåningen har knarrande golvplankor. Suck!! Det kommer vara en utmaning utan dess like! Vi går i längtans tider och bara njuter utav vad som komma skall. Jag älskar denna tid och försöker nu passa på att göra sådant jag sen inte kan. Som att sova och äta helt själv utan bebis helt enkelt. Snart så...snart så har jag inte en sekund över till annat än bebis ;)

Vecka 35

Vikt och längd. Ditt barns armar och ben blir allt knubbigare allt eftersom det ökar i vikt. I slutet av den här veckan väger det omkring 2,5 kilo och är cirka 43 till 47 cm långt. Din graviditet Bra att veta om kejsarsnitt. Hur mycket du än funderar och planerar kan förlossningen (precis som föräldraskapet) vara oberäknelig. Det kan hända att läkaren bedömer att förlossningen är riskabel för dig eller ditt barn, och därför väljer att utföra ett kejsarsnitt. Herregud! Förlossningen börjar närma sig med STORMSTEG! Jag tänker och förbereder. Henke tänker och förbereder. KOnstigt nog e vi egebntligen inte rädda eller oroliga. Vi ser mest fram emot förlossningen med glädje. Däremot måste jag ju säga att det där med kejsarsnitt får mig att skälva lite. Jag har aldrig blivit snittad och är nog mer rädd för det än för en vanlig förlossning. Usch, hoppas att allt går vägen och att allt går smidigt. Det är bara att hålla tummarna. Barnkammaren är nu nästan helt klar. Skötbord, spjälsäng, korg, amningsfåtölj, sängkläder, kläder mm inhandlat och uppställt :) Det är bara några smårdetaljer kvar. Så, nu e vi snart redo för Lilla hjärtats nedkomst. Barnvagnen e dock försenad. Vi skulle hmtat den i Lördags men fick samtal om att den inte kommit ännu. Vi beställde den i Januari för att hämta den i början av Maj. Suck! Idioter! Men..men...varför ska allt gå smidigt för? Som tur är har vi några veckor kvar. Dock vet man ju aldrig för Alex kom i vecka 36 och jag är nu i vecka 35. SÅ.... Veckorna rullar förbi och vi hinner inte riktigt med längre känns det som. Jag har 2 veckor kvar att jobba nu sen går jag på ledighet i 1 helt år. Jag fattar det inte! 1 år. Kan det vara sant? Kan jag lätt vänja mig vid tror jag :) Om bara 2 vcekor också! Sommar och sol framför oss och en hel del vakna nätter antar jag ;) Men jag ser fram emot det som FAN!!!!!!

Hur mår vi egentligen?

Idag ringer barnmorskan...igen. Hon säger att nu vill doktorn se mig 1 gång/vecka istället för varannan vecka. Jag har små varningssymtom i mina prover de tar. Hmmm....vcarningssymtom. Hur ska man tolka dom? Min hand sväller upp, mina leder i armen gör fruktansvärt ont till och från. På natten gör det ont i händerna för de sväller och lederna gillar tydligen inte när jag sover :( Jag som älskar att sova. Mina ben sväller, mina fötter sticker det i och jag kan inte stå upp längre stunder. Dessa symtom har jag tagit som vanliga graviditetssymtom. Är de inte det kanske? Är det en varning på att havandeskapsförgiftning eller något liknande är på väg? Jag hade ju det med Jesper, därför vill man nu kolla upp mig extra noga. Hmmm.så, hur mår vi egentligen? är det inte vanliga graviditetssymton? Borde jag ta det lite lugnare? Det är ju lätt när man har det jobbet man har. 2 personer under upplärning. Jag vill hem och sova, sträcka ut mina ben i soffan och bara bry mig om oss. Lata mig, äta mycket gott och bara få vara gravid hemma. Jag vill ha ledigt nu.