Nedräkning påbörjad

Åh herrejösses vilka sommarkänslor jag har! Tårna krullar sig, huden knottras, munnen ler och huden har fått färg. Jag mår så bra. Jag känner sommaren och mår så himlans bra av att få sol. Ungarna hoppar i studsmattan och deras skratt ekar genom väggarna. Grannen klipper gräsmattan och alla fåglarna sjunger i kör. Underbart, underbart! Jga sätter mig på gräsmattan med en nybryggd caffe Latte och min man på ena sidan. Lite kakor till vore ju inte fel. Vi kisar för solen lyser oss i ansiktet. Jag tänker högt att om 2,5 dag är en ny början. Om 2,5 dag är det ett sorts slut. Jag går på ledighet för att göra något som jag inte gjort på väldigt väldigt länge. Jag ska vara hemma och ta hand om mina barn och mig själv. jag ska föda barn, få lära känna denna ljuvliga varelse och även få knyta mer an till mina söner. Jag ska få vara hemma och ta emot dom när dom kommer hem från skolan, få gå på promenader med ett litet knyte i barnvagn. Vi ska ha sommarlov ihop utan fritids och jobb. Vi ska få ha sommar. Tillsammans. HELA sommaren. Åh, herregud vilken lycka. Men samtidigt är det ett sorts slut också vilket jag tycker känns bra. Jga kommer antagligen inte ha samma arbetsuppgifter när jag kommer tillbaka efter mammaledigheten och det känns så himla bra. Jag kan få göra något annat, få utvecklas och bli inspirerad på ett helt annat sätt. Jag kan komma att vilja börja jobba igen med ett leende efter ledigheten och det känns helt underbart. Nu börjar nedräkningen. Nu tackar jag snart för mig, packar ihop min väska och går ut till bilen för att sedan komma tillbaka först efter 1 år. Milda matilda vilken bra början på sommaren!