Småbarnsförälder

Jag har verkligen gått och funderat på hur min mammaroll kommer att vara annorlunda denna gång än när killarna var små. Klart att den kommer att vara annorlunda. Jag är ju 10 år äldre och mer livserfaren än tidigare vilket kan vara både positivt och negativt.
Det är ju svårt kanske att bedömma detta ännu eftersom Leia endast är 2 veckor gammal.

Däremot så måste jag säga att än så länge så är jag inte riktigt så trött som jag trodde jag skulle vara.

Leia har feber.
Idag är den dock lägre men igår var den uppe i 38,4.
Usch, en 2-veckors gammal bebis ska inte behöva ha feber. Alldeles för tidigt tycker jag.
Men här märker jah lite skillnad.
Jag e mer lugn och känner mig mer trygg i hur jag ska göra. Tidigare hade jag vart i startgroparna att åka till sjukan. Jag känner mig lugnare som mamma och kan nog släppa mer för att hon behöver mig.

Fast hon e en väldigt lugn och snäll liten tös, kan ju vara därför.

Däremot vet jag inte riktigt hur jag ska klara av att köra bil med henne själv och ta mig till tex stranden med killarna och henne. Hon vill ju amma ganska ofta ännu och det blir ju lite bökigt då att ta sig iväg.
Så, ju äldre jag blir så blir jag nog mindre som en bläckfisk.
Eller är det bara något man måste öva upp igen kanske?

Jag älskar ialla fall att vara småbarnsmamma igen och Leia har redan tagit en plats i familjen.
Killarna är helt sålda på henne och jag och Henke kan inte sluta pussa på henne och mysa med henne.

Stora tjejen

Nu har vi en tjej hemma som är vaken lite längre stunder. Hon sover fortfarande mycket och ofta men är lite roligare nu dom vaknare stunderna.

Här nere visar hon oss att hon klarar av att lyfta nacken.

Hon börjar bli en stor tjej ;)

 Babysittern har nu börjat användas. Hon vill vara med oss och kika på vad vi gör.
Och ja....napp används ibland när mamma inte orkar att hon använder tuttarna som napp.

Lilla fislisa. Hon är en väldans snäll liten bebis.

Stolta gudföräldrar

När man fått en sån söt liten ängel måste man ju se till att hon blir ordentligt beskyddad och omhändertagen.
Så därför har vi valt gudmor och gudfar med omsorg.
Min kusin Caisa och Henkes bror Crille blev det.

Tillåt mig att presentera: Lilla Hjärtat!

Jag är förälskad för tredje gången gillt. herregud vad jag älskar denna lilla prinsessa. Jag är nu inne på 7:de dagens sjukhusvistelse och jag börjar ledsna mer än rejält på detta. jag och lilla hjärtat vill hem nu. Jag håller tummarna på att det blir hemgång imorgon. Kram kram

lilla hjärtat, numera Leia.

Hon kom i fredags vårt lilla hjärta. vi blev igångsatta och efter ca 9 timmar låg hon i min famn. för både mig och henke var det en väldigt jobbig förlossning. Leia är dock frisk och vägde 3190 kg och var 48 cm lång när hon tittade ut. hon är en underbar skapelse och jag är så glad över vad självaste livet kan ge en. När jag kommer hem från bb lägger jag in lite bilder på henne. Kram på er så länge

fortfarande gravid

Imorse fick vi det underbara beskedet att man idag på förmiddagen skulle sätta igång mig. jag är fullt gången och mår inget bra så för mitt och barnets bästa så är det dumt att dra ut på det, sa man till oss. jippi! tänkte vi och började packa väskan. Jag började även psykiskt börja ställa in mig på vad som komma skall och på smärtan det medför. Vi fick efter en stund beskedet om att det istället skulle ske någon gång på eftermiddagen eftersom det var fullt nere på förlossningen. Vi väntar fortfarande på att bli igångsatta och klockan är nu 21:21. Det blir inte idag eftersom dom har fullt upp :( jag orkar inte vänta längre. Vi orkar inte vänta längre. Jag mår inget bra och känner att mina krafter blir sämre och sämre för var dag. Hur ska jag orka föda barn efter att ha haft högt blodtryck i ett gäng dagar? Dessutom ligger vi på bb så ALLA andra par som ligger här har en bebis. Vi vill också ha. Vi vill ha bebis nu. fortsättning följer....

ligger på sjukhus

Det blev inte riktigt som vi trodde igår. meningen var att vi skulle åka till centrum och handla mat sen vidare hem och bjuda svärmor på middag. som sagt. det blev inte så. Jag har haft ont i huvet ganska länge och kände igår att det bara blev värre och värre. vi åkte därför till mvc i bålsta och bad dem undersöka mig.efter undersökningen sa man till oss att packa väska, skaffa barnvakt och åka till förlossningen. Här ligger vi nu jag och henke. Lilla hjärtat ligger fortfarande i min stora mage. Jag har högt blodtryck och mycket äggvita så jag får inte åka hem. usch. vi ligger ner, sover, ätrr, sovrr. sp tråkigt. enligt personalen här får vi inte åka hem förrän vi har en bebis i vår famn. ftpgan är bara hur många dagar det kommer ta. E ialla fall säker på att vi i nästa vecka är en familjemedlem mer :) fortsättning följer

Nedräkning påbörjad, 39 FULLA veckor

Jag har nog ganska svårt att förstå att det ligger en liten bebis i min mage. Magen är stor, bebisen sparkar och rör sig, hela kroppen påvisar att jag är gravid men ändå är det svårt att förstå att det verkligen är en liten bebis som ligger där. Om JAG tycker det så måste ju verkligen Henke ha supersvårt att förstå det som bara står vid sidan av. Det spelar nog inte riktigt någon roll om man har barn sen tidigare eller inte, det är svårt att förstå att en liten människa får plats i ens kropp. Snart får hon dock inte plats så himla mycket längre. Hon börjar bli ganska stor och min mage klarar nog inte av att växa så mycket mer nu utan att spricka. Idag passade jag en 3 månadersbebis. När jag skulle mata honom fick han ligga uppepå magen. Han log, han spydde, han skrattade och han luktade underbart. Han e så fin. När jag höll honom i famnen och luktade på honom tänkte jag för mig själv att vi väntar på något helt underbart. Vi väntar på ett litet mirakel som snart kommer som är en liten del utav Henke och mig tillsammans. Vår egen lilla ögonsten, vår egen lilla underbara solstråle. Snart har jag en egen liten att hålla i famnen och lukta på. Snart får jag se vårt lilla hjärta ligga och le mot oss och skratta mot oss när vi killar henne på magen. Ändå är det så svårt att verkligen förstå vem som kommer titta ut och att det är en färdig liten bebis. Alex fick äran att vagga lillen till sömns idag i vagnen och det klarade han av galant. Han e så stolt över att få bli storebror igen och han väntar och väntar på att hon ska komma. Samma med Jesper. Jesper har det dubbelt upp till och med för hans pappa ska få bebis om 1,5 månad. Så Jesper kommer få fullt upp. Men han längtar han med. Denna eviga väntan!!!!!

Jag hade tokfel!!

Om man följer min blogg så vet man om att jag hela tiden har trott att lilla hjärtat ska komma ut tidigare. Att jag egentligen gått längre än man trott och sagt. Men där hade jag tokfel!!!! Min mage har vart större än de andras magar på föräldrautbildningen, även de som gått längre. Ja, det har tydligen att göra med att detta är mitt tredje barn. Magen och livmodern är mer uttöjd då. Jag har även känt mer än med de andra men det är också för att jag gjort detta 2 gånger innan. Så.....jag hade fel. Som det verkar nu kommer hon aldrig titta ut. Jag har vart hemma ett tag nu och känner absolut inte att det har vart bortkastat med semesterdagar. Jag har behövt denna tid. Först nu kan jag säga att jag är utvilad. Så pass utvilad det går att vara när man är höggravid och inte kan sova ordentligt på nätterna ;) Jag har fått badrum och kök utskurat. Fönstrena är rena. Huset är utrensat på skitsaker och varje rum är i sin ordning. Vi har fått hem barnvagn, bebiskammaren är klar och alla läkarbesök är avklarade. Har även vart med killarna i skolan och fått se en hel del av vad som händer på dagarna. Perfekt! Så det jag gör nu är att vila, vänta och virka.

Föda barn på Ica

Sorry att jag ändrar layouten hela tiden. Vet inte riktigt vad jag vill ha. Funderar på att byta blogg eftersom den här bloggen gör lite som den vill med mina texter. All text sitter ihop och jag kan inte göra radbrytningar. Skitjobbigt att läsa! Idag när jag var på Ica med Alex så trodde jag att jag skulle föda barn i kyldisken. Haha...det hade inte vart så illa va?! Det gjorde så jävla ont. Ont, ont, ont. Det var som en lång lång värk som vägrade ta slut. Jag är inte någon dramaqueen heller så att ställa sig och ojja sig på Ica gick inte för sig. Det var bara att bita ihop och viska till Alex att vi var tvugna att skynda oss till bilen. Jag tänkte: Nu är det bara att åka till BB. Men icke.... Nu sitter jag här i sängen med kuddar uppstoppade bakom ryggen, en stor stor mage som nästan är upplagd på datan medan jag bloggar och inte en endaste liten bebis som ligger i babykorgen. suck :( Inte en endaste värk för den delen heller. Fast jag måste ju säga att jag ser absolut inte fram emot förlossningen. Det fick jag vekligen försmak på idag, att det gör så JÄVLA ONT!!!!! Gonatt på er!

Vecka 39

Imorgon går vi in i vecka 39. Vecka 39!! Herrejösses! Eller nej, förresten. Nu går hela familjen bara och väntar. Så nu går det segt. Nu vill jag inte vara gravid längre. Nu har jag ledsnat. Nu gör ed tont och är besvärligt. Jag har ingen känsel i fingertopparna på ena handen, benen sväller, fötterna gör ont, kroppen är vinglig, jag tappar saker, skär mig i fingrarna, har ingen styrsel över kroppen, har ont i lederna och kan knappt röra fingrarna. Nu e ena foten helt puckad också så det känns som att jag kanske inte kommer kunna gå på den imorgon :( Suck. Jag e så less på detta, på att inte vara som jag brukar vara. Måste dock säga att min man är den underbaraste. Han masserar mina fötter och ben och står ut med mitt gnäll. Han e underbar. Tack min älskling för att du står ut med mig!!!