Nedräkning påbörjad, 39 FULLA veckor

Jag har nog ganska svårt att förstå att det ligger en liten bebis i min mage. Magen är stor, bebisen sparkar och rör sig, hela kroppen påvisar att jag är gravid men ändå är det svårt att förstå att det verkligen är en liten bebis som ligger där. Om JAG tycker det så måste ju verkligen Henke ha supersvårt att förstå det som bara står vid sidan av. Det spelar nog inte riktigt någon roll om man har barn sen tidigare eller inte, det är svårt att förstå att en liten människa får plats i ens kropp. Snart får hon dock inte plats så himla mycket längre. Hon börjar bli ganska stor och min mage klarar nog inte av att växa så mycket mer nu utan att spricka. Idag passade jag en 3 månadersbebis. När jag skulle mata honom fick han ligga uppepå magen. Han log, han spydde, han skrattade och han luktade underbart. Han e så fin. När jag höll honom i famnen och luktade på honom tänkte jag för mig själv att vi väntar på något helt underbart. Vi väntar på ett litet mirakel som snart kommer som är en liten del utav Henke och mig tillsammans. Vår egen lilla ögonsten, vår egen lilla underbara solstråle. Snart har jag en egen liten att hålla i famnen och lukta på. Snart får jag se vårt lilla hjärta ligga och le mot oss och skratta mot oss när vi killar henne på magen. Ändå är det så svårt att verkligen förstå vem som kommer titta ut och att det är en färdig liten bebis. Alex fick äran att vagga lillen till sömns idag i vagnen och det klarade han av galant. Han e så stolt över att få bli storebror igen och han väntar och väntar på att hon ska komma. Samma med Jesper. Jesper har det dubbelt upp till och med för hans pappa ska få bebis om 1,5 månad. Så Jesper kommer få fullt upp. Men han längtar han med. Denna eviga väntan!!!!!