Leialoppan

Dumma tand

En liten liten tand rubbar just nu vår frid.
En liten liten del utav tanden tittar fram och det både kliar som sjutton och gör ont som sjutton.
Igår hade vi en liten tös som inte var nöjd och inte alls mådde bra.

Igår åkte Henke iväg med killarna för att handla i en stor sportaffär och jag stannade hemma för att hinna städa innan de kom tillbaka.
Leia är ju så lätt så henne kan jag lätt städa med tänkte jag.
Tji! fick jag.
Jag hann dammsuga och skura golven och sen satte det fart.
Hon var ledsen och arg om vart annat. Jag fick absolut inte sätta ner henne i baby-sittern eller lämna hennes sida.
Det enda som hjälpte var att amma eller gnugga nappen mot tanden.
Emellanåt somnade hon dock utav ren utmattning.
Stackars liten!

Jag och Henke planerade skiftgång på natten och planerade även skiftsovning dagen efter.
På kvällen somnade hon och hon sov nog fasiken hela natten.
Tror jag ialla fall för jag har inget minne utav att jag har behövt vakna och ge henne mat.
Kanske gjorde det i sömnen iof. Ingen aning.

Idag har hon sovit mesta delen av dagen. Antagligen tar hon igen för gårdagen.
Jag e väldans orolig för att hon inte vill sova i natt.
Håll tummarna för att hon sover.
Just nu , kl. 23:16 ligger hon och stånkar i babykorgen brevid.
Tror hon bajsar i sömnen.

Idag har hon inte haft ont men tanden stör ändå.
Det skaver när jag ammar.
Jag har inte fått sår eller så ännu men vet att det antagligen kommer.
Jag vill inte sluta amma.
Jag är jätteorolig för att jag måste sluta.
Det är så underbart att amma, vilken otrolig närhet man får med sitt barn.
Det är gratis, det är bekvämt som tusan och det är bra för barnen.
Så...jag ska göra all för att jag kan fortsätta.
Imorgon ska jag försöka amma med en gumminapp på bröstvårtan.
Hoppas att hon vill amma med den på för då lär jag nog inte få några skavsår.
Hoppas, hoppas.

Stackars liten som vid 1,5 månad får en tand.
Den behöver ju dock inte växa mer just nu.

Idag har hon haft på sig en blå sjömansklänning.
Jättesöt var hon i den.
Måste ta kort och lägga in sen så ni får se.

Nu måste jag sova så jag hinner sova en stund innan hon vaknar.
Gonatt på er.

Kärlek

Det finns så många härliga människor runt omkring Leia som kommer att göra henne till en underbar och lycklig liten tjej.

Kram på er!!!

Då och nu

Jag märker att jag då och då jämför mitt liv som småbarnsförälder nu med hur det var för 12 år sedan.
Jag blir hela tiden förvånad över att det mesta är så mycket enklare nu än då och att jag trivs så mycket mer med det nu än då.
Jag borde inte jämföra eftersom mitt liv nu och mitt liv då är helt olika.
Jag är annorlunda, mitt liv är annorlunda och mycket mer enklare än det var förr.
Jag är för det första vuxen och det var jag inte för 12 år sedan.
Jag skulle precis kliva in i vuxenvärlden och hann inte göra det ordentligt innan jag blev med barn.
Idag har jag erfarenheten, känslan, jobbet och tryggheten jag inte alls hade på samma sätt då.

Jag vill verkligen det här och vet vad jag gett mig in i men det visste jag inte då.
Vilken skillnad det är.
Man kan inte jämföra, verkligen inte.
Eftersom jag var en annan person då.
Så känns det ialla fall som.
Inte konstigt eftersom jag bara var en tonåring.

Däremot blir man väl aldrig riktigt proffs på det här med att ta hand om små barn.
Alla är ju så olika.
Det är helt otroligt att ett litet spädbarn redan har en personlighet.
Lite som att en del av bebisens väg redan är utstakad och att man inte kan ändra den.
Man kan styra vägen och handleda vägen men inte ändra den helt.

Jag kommer nog dock aldrig riktigt vänja mig vid att byta blöja 3-4 gånger i timmen som jag gör just nu.
Herrejösses vad hon skiter!!!!
Hela tiden.
Förstår inte hur vi ska kunna ta oss till Sundsvall med henne. Det lär ju ta en hel dag att åka dit med alla blöjbyten ;)
Men det är väl därför hon klarar sig ifrån magont så jag ska absolut inte gnälla.
Hellre en massa bajs än en ledsen bebis.

10 fingrar och 10 tår

Nu börjar hon lite grann växa i sina kläder.
Innan har dom vart så himla stora men nu börjar dom faktiskt passa någorlunda.
En del strumpor har jag redan fått plocka bort för hon vuxit ur dem minnsan.

Jag sitter ofta och tittar på henne och tänker på tiden som vi hade innan vi blev gravida.
Vi trodde inte riktigt att vi kunde bli gravida och att vi inte kunde få några barn ihop.
Nu ligger den allra vackraste i babysittern och kikar på allt som rör sig runt omkring.
En underbar liten varelse som man bara blir glad av.
Hon har i min kropp vuxit och blivit den lilla tjej hon är idag.
Helt otroligt.
10 fingrar och 10 tår.
Att allt kan bli så rätt och stämma.
Att hjärtat fungerar som det ska och att ögonen sitter där dom ska.
Att hennes muskler och tår och nerver och blodomlopp fungerar.
Helt otroligt!

undra vilken hårfärg hon kommer att ha, undra vem hon kommer likna, undra hur lång hon blir och undra hur hennes personlighet kommer vara.

Jag var gravid för ett tag sen och var väldigt orolig för att vi skulle få åka hem från bb utan bebis.
Jag bara blev lite orolig i slutet för att det skulle vara alldeles för bra för att vara sant om vi fick hem vår älskling. Allt skulle vara komplett, därför blev jag rädd i slutet.
Men nu ligger hon som sagt här och allt funkade.
Nästan ialla fall men det blev ju bra tillslut ändå.

Att hon är frisk och fullkomlig är helt otroligt.

1 månad gammal

Igår blev Leia 1 månad gammal.
Helt otroligt!

Småbarnslivet

Jag börjar sakta men säkert komma in i hur våra rutiner borde vara för att det ska funka som bäst. Jag börjar även lära mig Leias signaler. Dom är inte särskilt många och inte heller särskilt krävande. Som om hon är ledsen eller skriker rakt ut tex så är det oftast 2 orsaker. Antingen har hon bajsat eller så har hon en rap i magen som behöver komma ut. Då lyfter man på henne och rap säger det så blir hon tyst och lugn igen.

 Hon är just nu en liten söt ängel och känslan är att hon kommer bli en lugn liten tjej. Dock vet jag med erfarenhet att om det är så så kommer vi få ett helvete under tonåren ; )  

Sova gör hon gärna. Mer än gärna. Hon är väldans lik mamma där måste jag säga. Inatt sov hon 5 timmar på raken så jag var nästan utvilad när hon bad om mat Kl.4 på natten. Ibland ligger hon dock och knorrar och har sig så ibland är det svårt att sova ordentligt. Men jag måste säga att jag inte är sådär trött som man oftast hör att småbarnsföräldrar är. Jag känner mig ungefär som innan hon kom.

Hon är vaken längre och längre stunder. Igår fick vi henne knappt att sova innan vi skulle somna för hon var så pigg. Men kul är det att få se hennes vackra blå ögon. Jag måste lägga in en bild på dom så fort jag har fångat upp dom i kameran.

Hon har börjat skratta medvetet och idag pratade hon medvetet för första gången. Alltså, det kom ljud ur henne som om hon ville säga något.

Hon håller även upp huvudet längre stunder och även närman har henne i famnen.

Jag tycker nog att det går lite för fort. Imorgon är hon 1 månad gammal och självklart är det kul att hon blir större och mer medveten men hallå, 1 månad gammal. Snart kommer hon väl hem med en svartrockare i släptåg och vill flytta hemifrån. Snyft....

Tiden går så fort!

Jeppe har vart hos pappa 2 långa veckor och kom hem häromdagen i 1 dygn för att ladda lite Öckert-energi emellan. Vi saknade varann så mycket. Han hoppade på Leia och myste med henne så mycket han bara kunde. Det här kortet innehåller en massa syskonkärlek. Stackars hennes framtida pojkvänner. Dom kommer behöva ha en massa att bevisa innan brorsorna släpper dom nära inpå henne.

( Imorgon kommer han hem ordentligt och då har vi honom i en massa veckor. Vi längtar....längtar! Herregud vad vi längtar!)

Än så länge har Leia klarat sig ifrån kolik eller värre magont. Dock har hon lite magknip ibland och då har faktiskt bärselet kommit bra tillhands. Bara hon slappnar av gillar hon det. I början hatade hon det och undrade vad vi höll på med.

Hon älskar att bada. Här är hon nybadad och överlycklig :)

Björna Hicke-Lina Öckert

Istället för att döpa vår kära dotter till Leia kanske vi borde fundera på att döpa henne till Björna Hicke-Lina Öckert.
Vad säger ni om det?

När hon låg i min mage hickade hon väldigt ofta. I slutet av graviditeten var det så dant så att magen hoppade till varje gång. Det såg lite läskigt ut och man undrade om hon verkligen mådde bra därinne.
Jag har inte upplevt att det vart så dant med grabbarna när dom var små eller låg i magen.

Hon har fortfarande inte slutat hicka utan hickar ialla fall varannan dag stackarn.
Hennes pyttelilla kropp hoppar så dant av hickan att man tycker riktigt synd om henne.
Hon har dock tålamod och är ändå nöjd och glad :)
Därmed Hicke-Lina.

Björna då.
Jo, Leia bajsar HELA tiden.
Gärna direkt efter varann också så att när man precis satt på en ny blöja bajsar hon igen.
Helst 3 gånger på raken.
Gärna några gånger i timmen och helst när man är ute på promenad ;)

Inte för att jag har vart ute på så supermånga promenader.
Måste erkänna att jag har lite svårt att få ihop allt än.
Jag har inte riktigt kommit i takt med Leia och hennes bajsande och ätande ännu.
När jag är klar för att gå utanför dörren är klockan ca 12.
Så ibland skiter jag i att promenera och istället tar bilen eftersom jag annars inte hinner dit jag planerat att ta mig.
Men...ge mig en vecka till så är vi snart i takt med varandra :)

Underbara fina lilla tjejen.
Det känns som vi lite mer börjar känna henne och hennes signaler.
När hon sovit nån timme är det nästan så att man går och väcker henne för att man saknar hennes doft och leende och söta underbara läten.
Min knubbiga lilla varelse.
Hon kommer bli en liten knubbig tjej innan hon börjar gå tror jag som hon slurkar i sig mjölk,
Helt otroligt att man efter 3 veckor älskar en sådan liten varelse som bara en förälder kan älska ett barn.
Att man redan fått ett band till varann och att man redan fått känslan av att man inte skulle klara sig utan den fantastiska lilla människan.

Åh, vad jag älskar!!

Klä på, klä av

Nu minns jag hur det e.
Eller rättare sagt hur folk blir när man får en liten.
Som nybliven förälder får man en massa råd om hur man ska klä barnet, huruvida man ska använda napp eller inte och vilka sorters kläder man ska ha på barnet.
Än så länge är detta det enda jag fått råd om men vet genom erfarenhet att det kommer komma en hel del till.
Eller fått råd om, nja. För det mesta har man nog mer talat om hur jag borde göra och vad som är bäst.
Som det där med att klä på och klä av, det blir jag inte klok på.

Leia har som ni vet haft feber.
När vi märkte detta klädde vi av henne och baddade henne med svalare vatten.
Febern gick ner och hon mår nu bra.
Både bvc och folk omkring säger att hon fick nog feber för att hon haft för mycket kläder på sig.
Ja, men det låter ju kanske vettigt, så jag har börjat ha lite mindre kläder på henne.
När jag var på sjukan häromdagen så sa mannen som hade hand om oss att han tyckte jag hade för lite kläder på henne.
Öh, va?
Jag berättade om febern och att man gett mig rådet att klä av henne lite mer.
Han tyckte det var konstigt.
Folk omkring har också tyckt: Du har för lite kläder, för mycket kläder, lägg på en filt och en mössa måste småbarn ha.

Äsch.
Jag har vart väldigt rådvill om detta och kände idag när jag stod i valet och kvalet om antal mängd kläder på henne att jag måste lyssna på mina mammakänslor istället för att tänka på vad folk omkring säger och tycker.
Jag tror på mammakänslor och mammainstinkter. Dom har oftast rätt.

Jag tycker det är jobbigt när folk omkring ska tycka och tänka för mycket.
Jag blir stressad och ofokuserad utav det.
Och detta gör att jag inte lyssnar på mina instinkter ordentligt.
Visst lite grann kan man tycka och speciellt om man ber om råd men allvarligt, jag har 2 barn sen innan och dom verkar inte tagit någon skada av hur jag har tagit hand om dom.
Jag och Henke klarar detta.


Jag hörde en klok kvinna säga en gång: Ingen kommer någonsin älska dig lika mycket som din mor.

Väldans vackra och starka ord.

Älskade unge

Ännu en liten varelse har fyllt hela min kropp med känslor utav alla dess slag.
Hon e helt underbar, ett litet mirakel.

Vi hade så svårt för att bli gravida och nu efter en ganska lång resa så ligger hon här brevid oss och tittar på oss med sina blåa ögon.
Första gången vi fick titta på henne var när hon var 7 veckor och syntes som en liten böna på ultraljudsbilden. Hon var så liten så man såg inte ens några konturer.
Det är helt otroligt att den där lilla bönan numera är vår dotter Leia.

Hon är en bestämd ung dam. Bestämd när det gäller att amma. Vill hon äta så är det NU och inte om 5 minuter. Haha...varför får jag alltid så bestämda och envisa barn för?
Men däremot så somnar hon duktigt själv ( emellanåt;)) och ligger gärna och bara tttar runt omkring. Man behöver inte hela tiden vyssja, vagga och uppehålla.
Hon e snäll, lugn och känns väldigt harmonisk.

Att en sådan liten varelse kan få en att må så bra.
Hennes bebislukt e helt underbar, henne små makaronitår och hennes valkiga lår är så söta.
Det är så himlans underbart att få vara hemma tillsammans med henne och hennes bröder och få njuta utav varenda liten upptäckt hon gör och vartenda litet steg hon tar i utvecklingen.
Och det är ju absolut itne negativt att det är sommar.
Helt underbart!

Det hade dock vart ännu bättre om pappa hade sluppit jobba och kunnat vara hemma med oss.
Han börjar dock jobba imorgon och efter 3 veckor tillsammans så kommer det kännas lite trist och tomt utan honom.

Natti natti