Ännu en liten varelse har fyllt hela min kropp med känslor utav alla dess slag.
Hon e helt underbar, ett litet mirakel.
Vi hade så svårt för att bli gravida och nu efter en ganska lång resa så ligger hon här brevid oss och tittar på oss med sina blåa ögon.
Första gången vi fick titta på henne var när hon var 7 veckor och syntes som en liten böna på ultraljudsbilden. Hon var så liten så man såg inte ens några konturer.
Det är helt otroligt att den där lilla bönan numera är vår dotter Leia.
Hon är en bestämd ung dam. Bestämd när det gäller att amma. Vill hon äta så är det NU och inte om 5 minuter. Haha...varför får jag alltid så bestämda och envisa barn för?
Men däremot så somnar hon duktigt själv ( emellanåt;)) och ligger gärna och bara tttar runt omkring. Man behöver inte hela tiden vyssja, vagga och uppehålla.
Hon e snäll, lugn och känns väldigt harmonisk.
Att en sådan liten varelse kan få en att må så bra.
Hennes bebislukt e helt underbar, henne små makaronitår och hennes valkiga lår är så söta.
Det är så himlans underbart att få vara hemma tillsammans med henne och hennes bröder och få njuta utav varenda liten upptäckt hon gör och vartenda litet steg hon tar i utvecklingen.
Och det är ju absolut itne negativt att det är sommar.
Helt underbart!
Det hade dock vart ännu bättre om pappa hade sluppit jobba och kunnat vara hemma med oss.
Han börjar dock jobba imorgon och efter 3 veckor tillsammans så kommer det kännas lite trist och tomt utan honom.
Natti natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar