Snart dopdax

Nu var det länge sen jag la in bilder på sötnosen.
Får göra det snart igen så ni får se hur mycket hon växer.
Måste säga att jag har svårt att få tid till att blogga varje dag.
När jag väl tar mig den tiden är det så sent på kvällen att jag ibland väljer att sova istället.

Leia är väldigt snäll mot oss och låter oss sova mycket.
Tack för det.
Jag är väldigt beroende av min sömn.
Att lida av sömnbrist är så fruktansvärt.
Jag minns när killarna var små. Jag gick ständigt runt som i en sorts dimma.
Jag hade svårt att vakna till och var alltid trött.
Kul mamma man är då.
Men med Leia är det inte samma sak.
Jag är pigg.
Visst, inte alltid och nu har jag tom börjat sova middag igen men oftast känner jag mig pigg och fräsch.
Leia sover oftast för natten mellan 23- 04,05 utan att äta alls. ( Ungefär som en vanlig natt innan arbetet)
Hon sover som en stock och väcker oss inte alls under denna tid.
När hon vaknar vill hon äta.
Jag lägger henne brevid mig vilket är helt underbart.
Hon ler och myser in sig i mitt täcke.
Efter en stund somnar vi om tillsammans och väcks av klockan när den ringer kl. 7.
Då är det dags att väcka Jesper.
Det svåra är att sen vara vaken och komma igång med dagen eftersom Leia gärna sover mycket på förmiddagen. Vilket betyder att om jag vill så kan jag gå och sova igen när killarna åkt till skolan.
Går jag och sover igen blir jag seg och hela dagen försvinner iväg.
Så, imorgon är det bara att börja dammsuga vid 8 för att komma igång och bli klar i tid.

Dopplaneringen är i full gång.
På Söndag döps hon :)
Till dess ska allas klädsel vara färdig, bakelser ska bakas, böner ska provläsas, dikt ska tränas mm.
Det är en del pyssel.
Men som tur är så har vi 3 underbara människor som hjälper till med baket.
Tack för det.
Det tar bort mycket ifrån vår Att göra-lista.
Vi har denna gång valt att endast bjuda våra familjer.
Alltså bröder med familj, föräldrar och de absolut närmsta släktingarna.
Vi orkar inte hålla i något stort och känner att vi ändå inte hinner sitta och prata med en massa människor så vi gör det lite enklare.
Skönt. För det blir oavsett över 20 personer.
Men kul att planera är det och jag ser fram emot det här.

Nu har Leia somnat och jag ska nog också passa på att somna så man får några timmars sömn.
Kram på er och hoppas solen lyser på er imorgon.

Djupt

Igår begav jag mig för första gången till Öppna förskolan.
Det var mycket trevligt att först bege sig ut på promenad utan någon som helst brådska.
Jag har inte kommit igång med promenaderna ännu och insåg igår att det gör både mig och Leia gott att lämna bilen hemma lite oftare.

Jag har väldigt svårt för att bege mig till ett ställe där jag inte känner någon.
Om jag har ett ärende dit är det inga problem men när det handlar om att mingla och ta plats och kontakt med folk så har jag det väldigt svårt.
Inte om det är 1 eller 2 personer men om det är en större grupp.

Jag tog mod till mig igår och gick till öppna förskolan.
Jag tänkte att jag skulle gå förbi lite osynligt utanför och titta in om ifall jag kände igen någon.
I sådana fall kunde jag gå in men om jag inte kände en kotte ville jag nog hellre komma tillbaka en annan gång.
Jag kom för tidigt och jag var bland dom första.
Mamman som kom bakom mig började prata med mig och alla som kom efter verkade också trevliga och öppna för att lära känna nytt folk så jag hakade på in.
Jag blev runtvisad med några andra nya i lokalerna och allt verkade riktigt mysigt.
Rätt som det var var rundturen slut och alla slog sig ner på olika ställen och jag stod ensam kvar mitt i rummet.
Jag tittade mig omkring och undrade vart jag skulle bänka mig.
Alla hade redan satt sig i grupper.
Det satt 2 ensama mammor med sina barn på 2 ställen men dom satt och matade barnen och barnen var äldre än Leia så där kände jag att jag inte kunde sätta mig.
Konstigt nog. För det hade jag ju kunnat gjort.
( Jag vill nog inte verka för påflugen)

Jag gick iväg till toaletten.
Efter besöket tog jag ett djupt andetag och gick ut till de andra igen.
Det satt ett gäng tjejer med barn under halvåret i en soffgrupp och jag tog mod till mig och gick dit.
Jag frågade om jag kunde sätta mig där och det var okej.
Jag ammade och ledaren kom och pratade lite med mig, jag pratade även en stund med hon som satt brevid mig.
Men...så fort jag inte sa något så pratade de andra med varandra som om jag inte existerade där.
Efter en stund förstod jag att de alla hade kommit dit tillsammans och lärt känna varandra i föräldragruppen de gick i när de var gravida.
Helt plötsligt kände jag hur malplacerad jag var och kände att de andra måste ju tycka att jag var väldigt desperat som satte mig med dom och skulle ta plats i deras lilla gäng.
Efter ett tag när jag kände att jag inte var intressant för dom så reste jag mig och gick ifrån öppna förskolan.
Tyvärr.

Efter så blir jag lite arg på situationen.
Jag ska absolut gå tillbaka.
Men om man går till öppna förskolan så är man antagligen ute efter att träffa andra föräldrar, att ens barn ska få leka av sig och att man ska tillhöra något.
Men dom var inte alls öppna för att lära känna nytt folk.
Ni vet hur tjejer kan vara.
Är tjejer fortfarande så?
Jag trodde att när man blev vuxen så var man mer...jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda, men mer VUXEN.

Aja.
Jag har tänkt på att jag måste jobba mer med mig själv.
För när jag hamnar i en ny grupp och inte känner någon så, inte alltid, hamnar jag nog ganska ofta på sidan av för att jag har så svårt att ta plats.
Jag vill inte vara för påflugen och gåpåig men istället blir det tvärtom.
Att jag hamnar på sidan och verkar lite konstig. ( Vilket jag kanske är)
Men samtidigt. Varför ska jag jobba med allt?
Jag kanske bara ska acceptera att jag är så och att jag inte tar så stor plats.
Då kanske jag blir mer avslappnad och hanterar det bättre.

Nästa gång ska jag försöka få med mig någon till öppna förskolan istället.
För bara jag känner någon så är det lugnt och jag blir mer avslappnad.

Där fick jag för att jag försökte vara modig.

Tuttarna i vädret

Jag har inte längre några kvinnliga bröst som jag döljer bakom tyg och som vem som helst inte får se.
Mina tuttar är nu förtiden endast mat för en viss liten tös.

Jag kan komma på mig själv att ena tutten hänger framme och att jag glömt stoppa in den ordentligt.
Dock endast hemma eller på tomten. ( så förvirrad är jag inte att det händer på andra ställen)
Ibland kommer jag på mig själv att inte riktigt dölja den när jag ammar.
Det är liksom inte lika viktigt längre.

Konstigt det där, för i början av ammningen så ville jag inte ens amma överallt.
Då tänkte jag på folk omkring, vad de tänkte och tyckte och jag kände mig lite obekväm.

Innan jag fick Leia så funderade jag på att amma runt 2-3 månader och att sen komplettera ammningen med ersättning så att både jag och Henke kunde ge henne mat och hjälpas åt.
Men nu så kan jag inte förstå mitt tankesätt riktigt.
Ammningen är viktig och en stor trygghet för både henne och mig.
Det är en riktigt mysig stund.
Dock inte när man har bråttom iväg någonstans men annars.
Speciellt på kvällarna och tidiga mornar.
Det är ju så lätt och behändigt att bara plocka fram tutten vart man än är.
Annars ska man upp och värma ersättning mitt i natten.
Det har man ju inte lust med.

Amma är bäst och mycket mycket bra!!!

Snäll bebis

Igår kväll somnade Leia för natten vid ca halv 12.
Hon är snorig och har haft feber så jag trodde ju att vi skulle få en helvetesnatt.
Vi har gjort en liten säng emellan oss i vår säng utav en kudde och filtar till Leia så hon får komma upp lite och slipper nästäppan.
När Leia hade somnat i sin säng somnade jag och Henke på en gång.

Vi vaknade sen utav att hans väckarklocka ringde kl.06:00 på morgonen.

Herrejösses!!!
Leia vaknade också och var såklart vrålhungrig.
Hon kunde knappt berga sig innan hon fick mat.

Sen somnade hon om igen.
10 i 8 väckte jag henne igen för ammning och sen åkte vi och lämnade Jeppe i skolan.
När vi kom hem ammade vi och så somnade hon i favvo-baby sittern.
Jag la mig i soffan och somnade fort och vaknade sen 2 timmar senare av att det var dags att åka och handla.

Men, shit...
Visst, nu är hon sjuk och behöver få igen sina krafter igen och därför verkar hon sova.
Men än så länge så kan jag överhuvudtaget inte gnälla någonting om att:
" Jag får inte tid för mig själv", " Jag kan inte gå på toa utan att ta med min bebis.", " herregud, hur ska man hinna allt?"

Vi är, peppar peppar, väldans lyckligt lottade med en liten tös som sover bra och som älskar att vara med oss men behöver absolut inte bli buren hela tiden.
Och gnälla....det ligger inte i hennes natur.

Bebis e sjuk

Leia har över 38 i feber och har snorig näsa.
Stackars lilla fis-lisa.
Det finns liksom inte så mycket att ge henne för att hjälpa henne.
Man kan göra saker som: ta ut henne naken i vinden, bada henne lite kallare, amma hela tiden mm.
Det gör vi.
Vi har även köpt en snorsugare.
Den får Henke använda och lite pipinetter med koksaltlösning.
Så....nu är det bara att utvänta tiden till febern och bakterierna vill lämna henne.
För det finns ju inga mediciner till en sån liten.
Helst vill jag inte ge henne mediciner eftersom hon är så liten men samtidigt vore det skönt om man kunde ha något för att hjälpa henne och även skynda på allt lite grann.

Jag e också lite sjuk fortfarande så helgen har inte vart så äventyrlig direkt.
Sängen och soffan...de har vart våra favoriter.

Natten har väl vart så där.
Hon snorar och kan inte andas ordentligt emellanåt så det blir inte alltför mycket sömn för varken henne eller oss.
Men hon e inte ledsen eller skrikig utan hon e bara helt slut samtidigt som hon är världens gladaste lilla skit.
Så....att vakna utav någon som vill upp i famnen för hon inte kan andas och när man lyft upp henne ler hon åt en och kramar en jättehårt...är inte så där jättejobbigt.

Hoppas på att vi snart piggnar på oss eftersom vi har ett dop att planera och fixa grejer till och det har vi ingen lust att göra sjuka.
Kram och kram

Finns det något mer underbart...

.....Än denna lilla krabat som kommit in i våra liv?

Hon är glad, vaken och på allerten och verkligen en underbar och snäll liten tös.

Det går liksom inte att annat än älska henne.

Idag blev hon 2 månader.

Otroligt!

Men herrejösses vad kul det är att följa hennes framsteg.

Hon sover fortfarande ca 5 timmar på raken på natten vilket jag tackar högre makter för ;)

På dagen är hon nöjd och belåten bara hon får mat, får ren blöja och får sova lite grann.

Då sitter hon i babysittern och skrattar, gurglar och kikar på oss andra.

Det är nästan så att hon ibland när vi tar upp henne blir ledsen för att hon vill sitta i baby sittern.

Idag har vi vart på jobbet och hälsat på.

Jättekul verkligen och jag saknar nog lite grann det där att tillhöra en grupp, tillhöra något.

Men som sagt....öppna förskolan nästa.

Medan jag skriver detta inlägg börjar Leia gnälla.

Jag plockar upp henne och märker att hon är dyngsur på ryggen.

Vi har vart lite oroliga för henne för hon bajsar knappt något längre.

Det kan gå flera dagar emellan och när hon väl bajsar kommer det bara lite grann.

Idag bajsade hon.

Jag la henne på skötbordet och klädde av henne.

Herregud!

Vilken stank!

Halva hennes kropp var insmord i gult bajs.

Blääähh!!

Det var bara att bada och tvätta.

Leia log och var nöjd under hela tiden.

Förstår jag det :)

Vi älskar dig så....

Fislisa

Leia har fram till nu haft väldigt lätt för att somna själv, vart hon än legat.
Hon har somnat i vagnen ute bland massa ljud och människor.
Vi har heller inte hemma behövt hyssja någon för att hon sover.
Vi vill helst inte göra det eftersom vi vill att hon istället ska vänja sig vid hur resten av familjen lever.
Men nu har vi hyssjat killarna några gånger och det har behövts.

Hon sover inte lika bra på dagarna längre.
Kan ju kanske ha och göra med att hon sover så länge och bra på natten.
Då måste jag säga att jag gärna tar dagarna med henne vaken.
Men tyvärr så blir det ju lite gnälligt emellan varven för att hon är sp trött men på något sätt kan hon inte riktigt komma till ro.
Hon somnar till och från men rätt va deet är så vaknar hon efter 10 minuters sömn och det är ju inte så mycket.
Hon sover absolut inte tungt.
När man öntligen fått henne att sova så vill man ju inte att killarna kommer skrikandes förbi vagnen och väcker henne.
Men...men. Vi måste väl rätta oss lite efter henne också antar jag.


Det gick ganska bra att vara på konsert häromdagen med henne.
Vi var på grönan och såg Jimmy Cliff :)
Jättebra var han och Henke njöt för fullt.
Leia hade hörlurar och det gick nästan hela tiden.
Däremot så ledsnade hon tillslut eftersom hon endast kunde ligga på ett sätt med hörlurarna och de satt åt ganska hårt också.

Tyvärr så har vi också börjat märka att Leia trivs bäst hemma.
Hon trivs att sitta i sin babysitter och titta och lyssna på oss andra.
Hon trivs att sova med sin filt som jag stickade när jag var gravid och att sova i sin babykorg eller i vår säng.
Hon vill inte hålla på att fara runt alltför mycket utan vill göra det hon brukar göra.
Hmmm....så skulle det ju inte bli.
Hon ska ju följa med till sundsvall nästa vecka och åka bil i 5 timmar.
Hur ska det gå?
Vi ska vara borta i några dagar och inte alls endast befinna oss i stugan.
Hur ska det gå?
Det får lov att gå helt enkelt. Hon får vänja sig.
Men tyvärr är det ju så att man kan inte vänja ett barn med att vara vaken sent på kvällarna, följa med på fester, klara mycket ljud omkring eller massa folk omkring när man inte gör sådana saker själv.
Vi gör inte sånt utan trivs hemma på kvällarna och att lägga oss i tid.
Vi trivs med att dra iväg på dagsutflykter men att inte vara ute och tjoa nattetid.
Vi har inte massa folk omkring oss utan träffar andra lite då och då bara.

Då kan hon ju inte bli van vid annat.

Nu ser vi fram emot semestern och håller tummarna på att vår underbara lilla tjej klarar bilresan galant.

Viktigt med rutiner och planering

Leia har sovit fram till 5 nästan varje natt nu ifrån ca 10-11 utan att äta.
Väldigt skönt må jag säga att det är.
Sen vill hon däremot amma varje timme ifrån det och sen en hel del under dagen.
Men jag får sova på natten ialla fall och det tackar jag för.

Ammningen försöker jag skära ner lite på.
Fick hon välja skulle hon amma hela tiden och det har jag ingen lust med.
Plus att tuttarna är tomma till och från för att hon ätit upp allt men ändå vill hon dit och tutta.
Så, nappen används mer och mer flitigt.
Så, jag klockar mattiderna och försöker få henne att äta varannan timme helst var tredje.

Napp är ett väldigt smidigt hjälpmedel må jag säga.
Hon får snutta, känner sig trygg och kan lättare komma till ro.
Jag behöver heller inte vara hennes napp och känna mig som en ko utan kan tom få börja känna att jag vill ta upp henne och amma och tycka att det är en mysig stund.
Det tycker jag är viktigt.

När jag och Leia kom hem från bb började vi sakta, väldigt sakta försöka lära oss varandra och varandras rutiner.
När Henke sen började jobba var jag tvungen att lära mig att hitta så bra rutiner som möjligt för att vi skulle kunna komma hemifrån på förmiddagarna.
Det var lite bökigt.
Hennes skötväska skulle packas, napp, blöjor, rena kläder, handduk mm ska ner i väskan. Vagnen ska ut till bilen och sen ska jag göra mig iordning. Killarna ska även ha ex badkläder med sig och lunch till dom om vi nu skulle til stranden. Ja,ni förstår säkert. En hel dagsplanering nästan för att ta sig iväg.
Detta var ännu svårare om hon hade en "bökig" dag då hon behövde kärlek och närhet och endast vara i ens famn hela tiden. Då var det svårt att få ihop allt.
Inte nog med det så skulle hon ju amma precis när vi skulle åka ochd et tar tid. När hon hade ammat hade hon bajsat och det skulle fixas.
Haha...
Men tillslut lärde jag mig någorlunda hur vi skulle göra för att få ihop allt.
( Hon har bajsat konstant första tiden men börjar nu mer bajsa mer normalt.)

Men.....
Lagom till vi hade lärt oss hur mornarna skulle fortgå så vi fick till allt utan att stressa så gick Henke på semester.
Oj....
Nu 2 veckor senare, 2 vuxna hemma och kan hjälpas åt så är jag orolig för hur det kommer gå om 1,5 vecka när han börjar jobba igen.
Sen 3 dagar senare ska killarna till skolan också.

Opso dajsi.
Bara att lära sig alla rutinerna på nytt igen.
Men...men. Det ska ju gå det också.

Jag får sova :)

Leia börjar visa upp mer och mer av sig själv och sin personlighet.

Hon är en lugn och harmonisk liten prinsessa som älskar att ligga och kika på vad resten av familjemedlemmarna gör.

Hon är vaken mer och mer och trivs väldigt bra i sin baby-sitter.

Bara någon är i samma rum som henne så ligger hon och tittar och skrattar.

Än så länge så är hon väldigt lätt...pepper, peppar.

Igår låg hon i babysittern vaken under hela filmen vi såg och bara njöt av att vara.

Hon vill inte vara i famnar hela tiden utan sitter gärna själv.

När filmen var slut så somnade hon sött och sov sedan ända fram till 5 imorse.

( Hon var absolut inte vänd mot tv:n)

Så länge har hon sovit nu några nätter och jag hoppas verkligen att det håller i sig.

Nu gör vi oss redo för att åka på Leias första konsert ;)