Åh, vad jag älskar

Att man kan få så mycket känslor för ett litet barn som man får för sitt eget barn är helt otroligt!

Det är verkligen känsor a la stjärnstopp.

Jag har fått denna lilla varelse att ta hand om och vårda tills hon är redo att flyga själv.

Shit, vilket stort ansvar.

Det är inte konstigt att man är rädd för att saker och ting ska hända som tex att hon ska sätta i halsen, göra illa sig, bli bortrövad mm.

Man har liksom allt ansvar och klarar man inte av den biten så är hon och vi dömda.

Vilken underbar liten unge sen då!

Hon är fortfarande nöjd jämt.

Hon älskar att äta och vill ha mer och mer.

Vi har nu börjat med havregröt och hon åt som bara den.

Hon sitter liksom och gungar fram och tillbaka med öppen mun.

Hon vill ha mera!

Idag var vi på öppna förskolan och träffade andra bebisar. Det har vi inte gjort på ett tag och det märktes.

Hon var riktigt fascinerad över alla andra småttingar som dregglade och gurglade.

Det var ungefär som att hon tänkte:

"Men, finns det fler som jag? Hörrö där borta, jag gillar också att tugga på bitringar.

Åh, kan du ligga på mage, det kan jag med.!"

Hon var tvungen att kolla på allt och smaka på varenda leksak som jag la framför henne.

Sen vid sångstunden så skrattade hon rakt ut, hon älskade det!

Så, nu blir det sångstund varje Tisdag och inga mer ursäkter för att göra andra saker.

Vi handlade 2 par brallor idag till henne för 30 kr sammanlagt. Begagnade men superfina i stjyst kvalite.

Jag tycker det är riktigt kul att det är så populärt och så accepterat att handla begagnat.

Det är bra, varför ska man jämt ha nytt för?

Idag var en sån där härlig dag som får en att somna gott på kvällen.

Vi var på BVC och vägde och mätte och allt såg bra ut.

Vi tog oss sen en promis till centrum och öppna förskolan.

Där fikade och tjattrade mamma med 2 riktigt härliga tjejer medan Leia fick gurgla med bebisar.

Jag log för mig själv medan jag vandrade hemåt och tänkte:

Idag är jag nöjd med dagen.

Som Maria Montazami skulle sagt: Kul. Verkligen jättekul.

Jag glömde ju berätta. Nu kan hon styra sina händer och ta saker. Hon älskar även sin bitring. Hon biter och kliar på den som en liten hundvalp.

Åh, vad fort allt går!