Mönsterbarn

Klockan är nu 22:03 och jag sitter i sängen med datan.
Leia ligger i sin säng, inte just nu dock för pappa lyfte precis upp henne.
Leia är inte så rolig längre.
Leia har börjat avvika lite grann från att vara ett mönsterbarn till att vara ett barn som vägrar somna.
Sova gör hon fortfarande jättegärna, länge och mycket.
Puuuhhh...tur för oss.

Hon har alltid vart lätt att få att somna i egen säng, mellan oss eller vart vi nu är någonstans.
Hon har somnat vid tutten men när jag lyft ner henne i sängen har hon vaknat och sen legat där en stund tills hon har somnat. Detta gjorde ju att hon kunde somna själv. Jippi, jättebra!
Men...nu är det något som är fel.
Vi vet inte vad dock. Jättejobbigt är det när man inte vet varför hon inte är nöjd.

För det första så har hon det jättejobbigt med amningen nu förtiden.
När hon ammar ligger hon och rör sig hela tiden, har ett gnälligt ljud för sig och drar i tutten med munnen som att hon inte kan slappna av riktigt.
Jag har ju tänkt att det är för att det är ljud runt omkring eller att jag pratar medans hon ammar som är störande. Men nu har hon börjat låta så också även när det är tyst och lugnt brevid. Inte jämt men ganska ofta.
Skitjobbigt är det!
Jag funderar faktiskt starkt på att sluta amma.
Vi har köpt hem majsvälling och jag hoppas att hon får tillbaka sin aptit nu så att hon kan börja äta mer mat och ta välling istället för tutten.
Det känns lite motigt att sluta helt, men det tar väl lite tid antar jag att sluta helt. Jag får dra ner lite i taget.
Andra grejen med Leia är att hon nästan alltid är nöjd och glad FÖRUTOM när hon ska somna.
Just då hon ska somna gnäller hon, rör hon sig, och jämrar sig. Hon är totalt missnöjd.
Oavsett om hon ligger mellan oss i vår säng, i sin säng eller i soffan.
Oftast bara på kvällarna också.
Konstigt va?!
Det kan ibland ta flera timmar innan vi fått henne att somna.
Igår var kl. 00:30 när hon äntligen sov.
Man kan nästan tro att Leia är en medveten liten dam som förstår att det nu är dags att sova för natten och att hon absolut inte vill gå miste om allt roligt som ev händer runt omkring.
För så fort hon får sitta upp ( i sin egen säng) eller vi bär henne så är hon nöjd.
Sen måste jag ju erkänna att vi sista tiden innan hon blev sjuk och nu när hon vart sjuk har haft henne väldigt mycket i vår säng.
Vi har alltid haft henne sovandes i vår säng men endast halva nätterna. Nu har det för det mesta blivit hela nätterna och egentligen så är det ingen av oss som sover bra då så det ska vi ändra på.
Nu tänkter jag ta i med hårdhandskarna och få henne att somna själv i sin egen säng och sova där ialla fall halva natten. Jag vet att hon sover som bäst då och vaknar inte lika ofta.
Men frågan är hur vi får henne sluta vara rädd och missnöjd för själva insomnandet.
Fattar inte.
Det är så himla jobbigt att ha en gnällig bebis.
Då blir man automatiskt en väldigt gnällig mamma.

Önska oss lycka till ikväll.
Hon har ännu inte somnat och vägrar just nu att ligga på rygg.
Kan ju vara så att hon råkar somna då ;) och det är ju absolut inte bra.