Det är riktigt, riktigt skönt att ha berättat för folk.
Jag har nu berättat för de flesta runt omkring mig och jag kan nu börja använda precis vilka kläder jag än vill.
Jag kan ha tajta kläder som visar magen :)
Jag behöver inte ha stora tröjor för att folk inte ska misstänka något.
Jätteskönt.
Jag kan vara mig själv, må illa öppet och ha gravidkrampor bäst jag vill.
Igår berättade jag för min farmor.
Underbara härliga bästa farmor.
Finns det någon bättre släkt än henne?
Jag tror inte det.
Jag hoppas att jag i många, många år till kommer att få njuta utav henne.
Det var riktigt tacksamt att berätta för henne att hon ska få ännu ett barnbarnsbarn :)
Hon berättade även att jag också med Jesper började få mage väldigrt tidigt i graviditeten.
Undra varför egentligen.
Det är inget jag minns.
Jag minns endast att jag mådde illa konstant i 3 månader med honom.
Sen var resten ett töcken eftersom jag hade hyperaktiva Alex på 2 år samtidigt ;)
Men jag känner egentligen inte bebisen nu.
Jag har tyckt att jag har känt lite tidigare men nu har det avstannat.
Kan ju vara så, som min kloka man sa, att jag håller på och bygger upp skyddet runt bebisen.
Att magen byggs upp för att barnet ska kunna växa och må bra.
Jag saknar dock att ligga på mage.
Det är så himla skönt.
Men nu är det slut på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar