Att förbereda, även psykiskt

Nu har det lossnat.
Det där med att jag inte vill handla bebisgrejer ännu.
Nu har det blivit ännu och jag vill handla kläder.
Dock inte fixa vagga och så än, lite tidigt.
Men handla kläder vill jag :)
Frågan är bara i vilken storlek man ska handla.
Nu har vi några plagg i 56.
Men tänk om bebisen är jättestor och inte alls behöver använda 56, då blir kläderna oanvända :(
Men samtidigt vill jag inte heller handla sådant den kommer använda SEN.
Tråkigt!

Ialla fall,jag har mött på några som tycker att man ska vänta med sådant.
Man ska inte kolla upp vad det är för kön, inte handla kläder eler saker innan den kommit ut.
Kanske någon vecka innan, det är okej.
Man blir nästan utskrattad och utstuderad med konstig blick när man berättar att man handlat kläder redan.
Va?

Men jag tycker och känner att jag vill det.
Jag vill drömma, längta, tänka och känna.
Jag vill plocka upp de små söta kläderna och titta på dom, tänka mig lilla hjärtat i dom och lukta lite på dom.

Jag vill.
Varför ska jag då inte?
Jo, för det kanske händer något och då står jag där med alla sakerna.
Jaha, och?
Om det skulle hända lilla hjärtat något har jag då ialla fall lite saker som skulle vart lilla hjärtats som jag kan spara och komma ihåg.
Annars hade jag inte haft något.

Och varför ska man tänka: ...om det händer något.
jag vill inte tänka så.
jag vill tänka: När lilla hjärtat kommer ut....
När....för hon kommer ut och hon kommer att vara en frisk liten vilding.
Så är det bara.
Jag kan inte tänka annat, för då kommer inte min graviditet att vara särskilt rolig.

På riktigt.
Jag är faktiskt ganska less på att höra av andra vad dom tycker om vissa saker och tror om vissa saker.
- Du kommer få en pojke!
- Okej. Varför tror du det?
- Jo, för jag känner det.
- Okej, du och jag har endast träffats 2 gånger denna graviditet och du känner det?
- Japp.

Det där och det där är inte bra, så får du inte göra, det där låter tokigt.
Och då är jag bara gravid än så länge.
Jag vet utav erfarenhet att sådant blir ännu värre när barnet sen kommit.
Och när jag berättar vad jag hade tänkt med lite olika grejer och i olika situationer
så säger man: Yeah right! Så blir det ju inte om du tänker realistiskt.
nej, kanske inte.
Men jag vill försöka, jag tror det just nu och går det inte så gör vi annorlunda då. Då får vi tänka OM. Men vi vill själva prova på innan vi ändrar det.

Men missförstå mig inte.
Självklart vill jag diskutera graviditeten och prata om den och barnet med folk men jag e less på att man säger till mig hur det blir, hur jag blir och hur man ska göra.
Det kan man däremot prata om.
Det gillar jag.
Jag älskar att prata om lilla hjärtat och drömma mig bort.