Att komma in i andra rutiner

Ända sen Leia föddes så har hon sovit väldigt mycket. Vilket har vart riktigt skänt för oss allihopa.
DÄremot har hon inte somnat för natten förrän mellan 11-01. Vanligast dock vid 11- halv 12.
Detta har gjort att hon sen sover fram till 10 på förmiddagen, dock med ett gäng matpauser förstås.
Jätteskönt verkligen, på helgerna. Men på vardagarna ställer det till problem.
Eftersom det är, eller har vart snö ute, har jag skjutsat Jeppe till skoplan på mornarna och då sover Leia fortfarande. Om vi ska iväg n¨nstans eller få besök så är det oftast bäst efter 10.
Dumt. Deet vore skönt att kunna börja dagen vid 8 på morgonen och att Leia då är pigg och vaken och efter nån timme kan sova en liten lur istället.
Så....då måste vi alltså få henne att somna kring 10 på kvällarna istället.
Det är dock inte lätt att få en pigg bebis att bli trött eller en trött bebis att bli pigg.
Nu sover hon och klockan är 22:24. Jippi!
Vi får väl se hur vi lyckas.

Amningen håller jag på att avvänja henne ifrån.
På dagarna äter hon mat, gröt och ersättning på flaska.
Yeay!
På kvällen får hon en flaska med välling.
Yeay!
Men...på nätterna ammar hon och på dagarna ammar jag henne till söms.
Mutter! Inte yeay!
SÅ...nu är nästa steg att sluta amma helt.
På mitt nattduksbord står just nu en termos med varmt vatten, en tom nappflaska, en flaska med kallt vatten och en dosburk med ersättningspulver.
Vi får väl se om hon tar flaskan inatt och om ifall mamma inte glömmer bort att hon INTE får amma inatt när hon är trött och bebis hungrig.

Sen har vi det där med vart hon sover och hur hon somnar.
Jag är inte nöjd med hur det är just nu.
Hon somnar previd oss, vaggandes i famnen eller med amning.
Inte yeay!!
Hon sover endast ibland och en stund på natten i sin egen säng.
Inte yeay!
Vi hade det så bra en gång i tiden.
Hon sov hela nätterna och i babykorgen brevid vår säng. Plus att hon somnade själv.
Men inte längre.
Jag vill tillbaks till det.
Så...sakta men säkert ska hon vänja sig med spjälsängen.

Hmmm...mycket rutiner att ändra och mycket att stå i.
Det är ju så himla lätt att plocka upp liten bebis som ligger och gråter och gnäller i sängen och visar med hela kroppen att hon vill komma upp i mammas eller pappas famn.
Jag förstår inte ens varför vi har börjat med dom här dumma rutinerna.
Det bara blev och nu är det.
Men om det var så lätt så borde det ju vara lika lätt att ändra tillbaka till hur det var.
Hmmmm...jaja vi får väl se.

Nu börjar vardagen snart igen och då kanske det kan bli lite reson på allt igen.