Tittut!!

Nu äntligen har Leia kommit in i den underbaraste av alla bebisåldrar.
Tittut-åldern!
Åh,vad glad hon blir när man gömmer ansiktet och tjoar tittut när man tar bort händerna.
Hon skrattar och hoppar till.
Hon är så glad, älskar att sjunga, leka och hoppa i knät.
Den glada bebisåldern helt enkelt. Den brukar väl vara i 2-3 månader innan de börjar krypa och istället röja runt så man blir den där trötta småbarnsföräldern som alla pratar om ;)

Jag förstår inte hur vi kunnat få världens goaste och gladaste unge.
Hon är fortfarande lugn och snäll och är glad jämt.
Hon älskar sin vagn och man kan lätt vara ute med henne i flera timmar utan att hon ledsnar.
Bara hon får sitta upp när hon vill det och ligga ner när hon är trött.
Hon är liksom inte svår alls.
Vi har även kommit in i den berömda åldern då hon är mittemellan sittläge och liggläge.
Hon sitter upp själv, en stund innan hon faller. I vagnen sitter hon själv i längre perioder men där är det mjukt så jag kan nog inte riktigt säga än att hon sitter helt själv men nära inpå.
Vi har gått till och från och funderat på att byta till sittdelen men håller fortfarande på det och känner att hon är för liten för den. Den är större inuti och ja, för lite större barn känner vi.
Vi har löst det som så att vi stoppar en mindre soffkudde under vagnmadrassen så det blir som ett sittläge.
Sen har vi en kudde bakom ryggen.
Då sitter hon fint upp. Nästan som i en sittvagn faktiskt.
När hon ligger ner lägger vi ner soffkudden under vagnen, jättesmidigt!
Detta gör att vi inte behöver skynda på med sittdelen.
Det där med att skynda på...jag är inte sån.
Jag vill inte skynda på Leia. Jag vill ha henne som bebis ett tag och vet att året går så himla fort så jag vill njuta.
Så var jag inte med killarna men skönt nog så är jag väldigt harmonisk med lillskruttan.

Man kan ta i Leia nu på ett annat sätt än tidigare, hon är större.
Nu kan man lättare bära henne, man kan bolla lite med henne, duscha med henne, kittla henne massor på magen och hon skrattar högt, man kan prata med henne och hon gurglar tillbaka.
Hon märker fok om´kring, hon klappar pluto medvetet och vill vara med och pilla på telefonerna.
Underbara , goa unge.
Om ni vill hänga med så måste ni nog komma och träffa henne nu så ni inte missar en massa, det går fort må jag säga.

Hon äter havregröt och en massa annan mat, biter för fullt på bitringarna för det kliar, lipar titt som tätt och det ser verkligen helkul ut.

Hon växer mycket just nu och nu är det nästa uppsättning med kläder som jag plockar bort.
Dags att handla mer kläder snart...igen.
Jag avskyr att plocka bort hennes kläder.
Vi har ju handlat dom där kläderna och tycker om dom. Men när jag lägger bort dom så vet jag att vi aldrig mera kommer använda dom plus att hon blir ännu ett steg större.
Lite sorgligt faktiskt samtidigt som det är kul att både gå och handla nya kläder plus att hon blir lite större.

Någon frågade mig  vad vi gör på dagarna jag och Leia.
Herregud, vad gör vi egentligen?
Dagarna går så fort och vi nyttjar dom väl.
Jag älskar det!!
Vi rensar ur och städar huset i alla vrår sakta men säkert iom hösten och inför jul och vinter, vi besöker öppna förskolan, går på sångstund på tisdagar, träffar och fikar med kompisar, åker och shoppar på ikea och i gallerior, är med killarna i skolan nån gång ibland, går promenader, tvättar, städar och framför allt så ligger vi ibland och sover och bara slappar.
Men...jag var på jobbet i fredags och hälsade på och jag saknar jobbet lite grann kom jag då underfund med plus att jag väldigt mycket saknar mina kollegor.

Så...nu har ni fått en ganska lång uppdatering.