Sorry!

Jag e ledsen.
Jag e så kass på at blogga just nu att jag skäms.
Jag ser på statistiken att jag håller på att tappa anhängare :(
Jag har så mycket jag vill blogga om men när jag väl tar fram datan kommer jag inte ihåg ett smack, så då blir det liksom inget vettigt av det.

Leia är nu 5,5 mån och en väldigt stark liten tös.
Kan det vara så kanske att vi har en ny Pippi Långstrump i stan?
Hon älskar att kramas och pussas.
Hon tar ett hårt tag om kinder eller öron med sina sjukt starka nyper och drar en till sig.
Hon myser med en och ger en en blöt puss på munnen.
Dock med öppen och dregglig mun ;)
Hon kan ligga och mysa, kramas och klappa en på handen eller armen hur länge som helst ibland.
Hon gillar närhet.
Det börjar ju märkas mer och mer när det gäller sovrutinerna :(
Vi har ju haft det väldans lätt med henne tidigare.
Vi har lagt ner henne i sängen när hon är trött och d har hon somnat ganska omgående.
Men icke nu, sörrö. Nu ska man helst vara nära henne för att hon ska somna.
Urk! Det måste vi vänja av henne med.
I föräldratidningen står det: Våga va rebell! Låt barnen sova i er säng, sov i samma säng hela familjen.
Det gör inget! Det blir då trygga barn!

In my ass!
Mina blev det inte ialla fall.
Jeppe och Alex behövde jag natta några år.
Så fort de vaknade och märkte att jag inte var där så skrek de rakt ut, när de vaknade kunde de inte somna om själva för att jag inte var där ( jag var ju där när de somnade).
Jag låg brevid dom i timmar ibland för de skulle somna på kvällarna.
Det har man varken tid till eller lust med som småbarnsförälder.
Inte jag ialla fall.
Jag anser att ett barn är tryggt om de kan somna själv, vakna själv och ligga vaken en stund innan man måste tala om att man vill upp. Gärna somna om själv på nätterna också.

Åh, vad härligt det är med sittåldern.
Allt underlättas.
Lättare att klä på henne, lättare för henne själv att sitta själv på golvet och leka medan mamma gör annat. Det är även roligare att klä på henne klänningar.
Det är så gulligt med en liten sittande sötnos i klänning.
Plus att hon ännu inte kan ta sig framåt vilket underlättar barnpassningen just nu.
Men snart så....snart så blir det inte en lugn stund här hemma ;)

Hon vinkar.
Va?!
Jag har nog aldrig hört på maken. 5,5 mån.
Men hon verkar ju dock endast ta de roliga stegen och hoppa över de andra.
Sitta kan hon men inte vända sig från rygg till mage.
Vinka kan hon också men inte åla sig fram.
Haha.....primadonnan. Inte vill man röra sig alltför mycket ;)
Hon trivs så bra under sin korkek.

Hon är fortfarande sjukt lätthanterlig.
Däremot vet hon nu vilka som är hennes familjemedlemmar och vilka som är utbölingar.
haha...det syns på lång väg när någon annan kommer hem till oss att utbölingar minnsann inte kan komma här och försöka charma henne hur som helst.
Det tar lite tid men anstränger man sig så lyckas det ofta.

Spegelbilden är fortfarande hennes bästa vän och hon sjunger, skrattar och dansar med henne.
Hon provar även vilka ljud hon kan få fram tillsammans med spegelbilden.
Det ser så kul ut för hon blir rädd ibland och hoppar till utav sina egna ljud.

Vackra lilla fislisa.
Inte en dag går utan att jag pussar på hennes små händer och kramar hennes underbara lilla kropp.
En sån skör liten varelse med ett sånt underbart litet leende.
Redan kan man se spår utav egen vilja och beslutsamhet.
Redan kan man se att hon kommer bli en liten bestämd ung dam.

Jag älskar henne så!