trött

Vi har ju planerat denna lilla fis.
Det tror jag ni förstår.
Planering, planering och planering.
Under en väldigt lång tid ;)
Vi gav nästan upp ett tag.

Eftersom jag redan har 2 väldans stora barn så har jag funderat om och om igen på om jag verkligen vill kasta mig in i småbarnslivet igen.
Mitt svar innan och nu är: Ja!!!!!!!!!!!!
Det finns inte en enda tvekan.

Däremot när någon utav sönerna väcker mig på nätterna för att dom har ont eller om någon är sjuk så att jag inte får sova ordentligt på natten, då tänker jag.
Herrejösses.
Jag vinglar fram och kan nästan spy dagen efetr för att jag e så himlans trött.

Då tänker jag.
Hur ska jag klara av att ha rubbad sömn igen?
Jag som älskar att sova.
Jag verkligen verkligen älskar att sova.
Det är en utav mina hobbysar ;)

Hur ska jag klara sova endast 2-3 timmar i streck för att då orka upp och mata och vyssa?
Hur ska jag göra för att inte hamna i trötthets-fällan igen?

jag vet inte.

Men det säger jag,
jag tvekar ändå inte.
Jag vill ha denna lilla fis mer än något i hela världen och så ska det bli.
Tröttheten får jag bara ta mig igenom ;)

Åh, älskar dig redan du lilla skrutt.